2778332 GZ0983 Riksdagens protokoll 2011/12:83 Torsdagen den 15 mars 2011/12 83 2012-03-15 00:00:00 Trossamfund m.m. föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 226556E8-EDC2-4528-B9FB-F971539E6E69 109 HELENE PETERSSON i Stockaryd (S) S Herr talman! Rätten att utöva sin tro och rätten att höra till en församling är stark i den svenska grundlagen. Den är också stark i EU:s fördrag och i stadgan om mänskliga rättigheter. Vid de relationsförändringar mellan kyrka och stat som trädde i kraft år 2000 lagstadgades den verksamhet som Svenska kyrkan ansvarade för och som berörde alla, till exempel begravningsverksamhet, kyrkoavgift, kulturminnen och rätt till kyrkans handlingar och arkiv. Det är områden som är viktiga för alla, inte minst ur ett kulturarvsperspektiv. Med tanke på den relativt korta tid som gått sedan förändringen får man säga att det har fungerat väl. Det finns fortfarande diskussioner inom vissa områden, men de är konstruktiva. Vissa förändringar kommer till stånd, antingen som i det tidigare betänkandet genom förändringar i begravningslagen eller genom förändringar inom kyrkans inre liv. Att nu initiera en stor översyn eller ompröva relationen mellan kyrka och stat är inte vi socialdemokrater beredda att göra. Vi är inte heller beredda att lägga över begravningsverksamheten på kommunerna. Det skulle också medföra stora förändringar, inte minst kulturhistoriskt. Kommunerna är huvudman i två fall, nämligen Stockholm och Tranås. Även detta är ett historiskt arv. I övrigt är vår uppfattning att kyrkan tagit sin uppgift på största allvar och visar stor respekt för alla andra religioners seder och för dem som inte vill ha något religiöst inslag inför den sista vilan. Herr talman! När vi följer en närstående till sista vilan är det av största vikt att det sker under värdiga former. Det är viktigt att de anhöriga kan få önskemål uppfyllda i så stor utsträckning som möjligt. En hel del talar också för att det är klokt med vissa regler. En sådan gäller spridning och delning av aska. Halva utskottet var i Sydafrika förra veckan. På ett av våra möten kom frågan om gravfrid och anhörigas rätt till tillträde till gamla familjegravar upp. Enligt vår mening bör vi ha en restriktiv hållning till var man får begrava en anhörig, eller var och hur aska får spridas för att undvika konflikter i framtiden. Det är inte värdigt att gamla gravar grävs upp för att markområdet har sålts eller får en annan användning, eller att den nya ägaren nekar de anhöriga tillträde till gravplatsen. Därför bör man tänka mer än en gång när det gäller var och på vilket sätt den närstående får sin sista vila. Askan får strös ut på annan plats än en begravningsplats om länsstyrelsen ger sitt tillstånd och om platsen är lämplig för ändamålet. Askan får också delas, men bara om det finns synnerliga skäl. De ska vara grundade på allvarlig religiös uppfattning. Jag tror att det handlar om vad det innebär att ha rätt till en tro och rätt att tillhöra en församling. Bestämmelsen ska tillämpas restriktivt. Det tycker jag är klokt. Frågan om att få tillhöra vilken församling man vill har diskuterats i många år. Det kan kännas konstigt att staten ska ha att göra med i vilken församling jag har mitt medlemskap. Men det ligger andra komplikationer bakom. Även detta var en del av uppgörelsen kyrka-stat och en förutsättning för att staten skulle hjälpa till med uppbörden. Men det var också, som kyrkan själv uttrycker det, en garanti för en folkkyrka som var rikstäckande. Om man själv får välja vilken församling man vill tillhöra kan det få ekonomiska konsekvenser. Vissa församlingar kan få svårt att ha kvar sin verksamhet. Som flera av oss har sagt är människor mer rörliga i dag och känner sig inte knutna till en särskild plats på samma sätt som förr. Det är ändå bra att frågan hålls levande. Den kanske kan hanteras annorlunda i samband med att frågan om en gemensam begravningsavgift hanteras. Det är viktigt att samtalen mellan regeringen och kyrkan fortsätter. Om det ska ske en förändring ska det vara långsiktigt och genom en bred överenskommelse. I dag är vi inte beredda att tillstyrka någon förändring eller omprövning av tidigare beslut. Herr talman! Det finns en del andra frågor som inte heller är lösta och som återkommer till konstitutionsutskottet med jämna mellanrum. En av de frågorna gäller hanteringen av metaller i kroppen efter kremering. Det kan av många uppfattas som icke värdigt att metaller samlas ihop och tas om hand utan att det sker i samband med den enskildes begravning. Frågan är komplicerad. Det är bra att regeringen avser att återkomma i frågan redan under detta år. Slutligen, herr talman, vill jag ta upp frågan om dialoger med religiösa samfund. Den är mycket viktig, och det är angeläget att det förs en dialog om mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och religionsfrihet. Det särskilda råd som regeringen tillsatte år 2000 och som jag har fått vara en del av sedan 2003 har haft många spännande och viktiga diskussioner. Rådet består av företrädare för de religiösa samfunden och två politiska företrädare och har ansvarigt statsråd som ordförande. Rådet tar upp aktuella frågor till diskussion, men ibland också mer konfliktfyllda diskussionsområden som integrationsfrågor, islamofobi, hets mot folkgrupp, konflikter mellan religiösa grupper, kvinnors rättigheter, samkönade äktenskap med mera. Rådet har förlagt möten till olika kyrkobyggnader och församlingar och fått mer information om olika samfund. Rådet har enligt min mening en stor och viktig roll att spela, inte minst genom att skapa mötesplatser och kontaktnät mellan religiösa företrädare. Under det senaste året har rådet haft seminarium om samhällets grundläggande värderingar. Det går säkert att utveckla rådets arbete med fler möten och fler seminarier. Det som motionären efterlyser i betänkandet vill jag säga är tillgodosett genom rådets verksamhet och inriktning. Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet. 0617957067613 GZ01KU12 N 2012-10-30 12:23:42 301415 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ0983/#anf109