<anforande>
<dok_hangar_id>2776659</dok_hangar_id>
<dok_id>GZ0979</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2011/12:79 Torsdagen den 1 mars</dok_titel>
<dok_rm>2011/12</dok_rm>
<dok_nummer>79</dok_nummer>
<dok_datum>2012-03-01 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Mineralpolitiska frågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>041AD39A-928F-481B-B4D9-E3741505E64E</anforande_id>
<anforande_nummer>31</anforande_nummer>
<talare>HELENA LINDAHL (C)</talare>
<parti>C</parti>
<anforandetext>
Fru talman och alla som lyssnar och tittar!
Det finns en stor efterfrågan på metaller och mineraler i världen. Det ser vi inte minst på de höga priserna. Om man tittar på användningen av metaller inom Europeiska unionen kan man konstatera att medlemsländerna står för ungefär en fjärdedel av den globala produktionen. Samtidigt är den egna produktionen inom EU inte mer än 3 procent av den totala produktionen i världen. Dessutom ska tilläggas att många metaller över huvud taget inte produceras i Europa.
Sverige är, precis som många har sagt här i talarstolen, ett stort gruvland som är av stor betydelse. Det ser vi inte minst när det gäller järnmalmsproduktionen, där Sverige svarar för nästan all produktion i Europa - 90 procent. Även guld och bly är viktiga metaller som vi exporterar till EU-länderna.
Jag skulle vilja ägna lite grann av det här anförandet åt att prata positivt om gruvindustrin och inte bara prata om det som är negativt och alla farhågor. Det är inte oviktigt, men jag tycker att vi också kan tala om det som är bra.
Gruvnäringen expanderar som sagt i Sverige. I norra Sverige finns majoriteten av det totala antalet aktiva gruvor som vi har i landet. Ca 90 procent av den svenska gruvproduktionen sker i Kiruna, Malmberget och Aitik.
 För x antal år sedan användes uttrycket Sista personen från Pajala släcker lyset, eller någonting i den stilen. Det kanske ni känner igen. Människor flyttade från orten. Många såg inte någon framtid där. I dag är det tvärtom. Nu sjuder det av tilltro i Pajala. Tack vare gruvnäringen växer Pajala så det knakar.
Jag såg ett nyhetsinslag för några dagar sedan om vad som händer på orten. För några år sedan gapade många lägenheter tomma; om jag inte missminner mig revs en del lägenheter. I dag står 700 personer i kö för en lägenhet. Problemet är att över huvud taget få tag i en bostad och vem som ska bygga de nya lägenheter och bostäder som behövs för att få människor att flytta till Pajala.
Vi kommer också att ta fram en mineralstrategi i samverkan med näringslivet och andra intressenter. Min förhoppning och tilltro är just att infrastrukturen också kommer att finnas med här, eftersom också det är en rätt viktig poäng i det hela.
LKAB är en av statens guldkalvar, och i Kiruna planeras en omfattande stadsflytt då ännu mer ska brytas från den stora malmkroppen. Det kommer att ge flera tusen arbetstillfällen inom de kommande åren. Utmaningen är att locka arbetskraft och familjer att sätta ned sina bopålar i området.
Jag hade förmånen att besöka Kiruna och LKAB med Alliansen i näringsutskottet för några månader sedan. Det var häftigt att lyssna till företrädarna för bolaget som berättade om de framtida satsningarna. Inte minst var det rätt kul och intressant att besöka gruvan.
Ett annat framgångsexempel när det gäller gruvnäring är Storumans kommun i mitt hemlän Västerbotten. Här räknar kommunledningen, med det drivande och duktiga kommunalrådet Tomas Mörtsell, med att det kommer att satsas 26 miljarder fram till 2020 på vindkraft, besöksnäring och gruvverksamhet, varav det sistnämnda kommer att stå för 11 miljarder. Detta är försiktigt räknat.
Jag träffade nyligen ett gruvföretag som vill expandera i kommunen. Det är Nickel Mountain som vill expandera i Rönnbäcken utanför Tärnaby. Här finns en stor nickelfyndighet, och om satsningen kommer i gång kommer det att ge 550 direkta arbetstillfällen och minst 350 arbeten vad gäller kringverksamhet. Alla satsningar har i dagsläget inte kommit i gång, men Storuman har redan i dag en arbetslöshet under både läns- och rikssnittet. Den ligger på 4 procent. Detta beror delvis på sjudande framtidstro. Visst är det rätt fantastiskt! Det tycker man i alla fall i Storuman.
Sverige har en av världens bästa kartläggningar av vad som finns i vår berggrund, detta tack vare generös prospektering. Även om brytning inte sker är det bra att veta vad som finns i berggrunden. Dessutom, som några har påpekat, följs en rad metaller och mineraler åt. Hittar man en metall kanske det är en vägvisare till fler.
Dock är jag medveten om att prospektering på vissa håll också kan upplevas som ett problem och kan skapa frågor, ibland rädsla för ingrepp och sår i naturen. Just nu pågår en översyn av minerallagen för att öka kommunikationen mellan dem som prospekterar, kommuner och markägare. Det är viktigt att berörda får en tidig information om vad prospekteringen avser och hur den ska genomföras. Det gäller inte minst prospektering efter uran. Prospekteringsföretagen har ett stort ansvar för hur boende i området uppfattar och tolererar verksamheten ifråga.
Centerpartiet vill som parti inte att det ska brytas uran i Sverige. Vi säger tydligt nej. Centerpartiet arbetar långsiktigt för att driva igenom det stämmobeslut som partistämman i Åre antog 2011 och som säger att Centerpartiet vill utreda en lagstiftning mot uranbrytning i Sverige. Vi har under årtionden tydligt arbetat mot uranbrytning, och vi använde det kommunala vetot i en skarp situation när vi var med och fattade ett beslut som omöjliggjorde vidare uranbrytning vid Ranstadsverket i Skaraborgs län i mitten av 1970-talet. Centerpartiet kommer att fortsätta att på lokal och nationell nivå arbeta aktivt och långsiktigt för att det inte ska brytas uran i Sverige.
Varför väljer då Centerpartiet att inte stödja Miljöpartiets motion med formuleringar som är medvetet snarlika vårt eget stämmobeslut i frågan? Detta är ett tillvägagångssätt som Miljöpartiet använder för att få uppmärksamhet och väcka debatt i frågan. Till viss del kan jag ha förståelse för själva sakfrågan men inte för tillvägagångssättet. Att Centerpartiet i det här läget skulle rösta emot allianskollegerna i utskottet skulle knappast föra oss framåt i arbetet med att få till stånd en utredning om en lagstiftning mot uranbrytning. Det skulle snarare försämra utsikterna för en sådan lagstiftning, då vår position i alliansregeringen skulle försvagas.
Vi har en långsiktig energiöverenskommelse, och den har visat att vi, tillsammans med de andra allianspartierna, har gjort skillnad för den svenska miljö- och energipolitiken. Vi är inte färdiga med att göra Sverige till ett mer miljövänligt, företagsamt och hållbart land. Det är även inom regeringssamarbetet som vi kommer att fullfölja vårt arbete för att Sverige ska fortsätta att vara ett land där uranbrytning inte sker.
Vi har sagt nej till uranbrytning, vi säger nej till uranbrytning och vi kommer att fortsätta att säga nej till uranbrytning i Sverige. Centerpartiet verkar aktivt för att ingen uranbrytning kommer att ske i Sverige och kommer att göra det i regeringsställning.
</anforandetext>
<intressent_id>084624777218</intressent_id>
<rel_dok_id>GZ01NU14</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2012-10-30 10:58:03</systemdatum>
<systemnyckel>300841</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ0979/#anf31</protokoll_url_www>
</anforande>
