2776659 GZ0979 Riksdagens protokoll 2011/12:79 Torsdagen den 1 mars 2011/12 79 2012-03-01 00:00:00 Mineralpolitiska frågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 0D3B6836-0A89-40EB-92E0-5C2D34E1C44C 2 LISE NORDIN (MP) MP Fru talman! I dag diskuterar vi både gruvindustrin generellt och uranbrytning specifikt. Miljöpartiet föreslår tillsammans med den övriga oppositionen ett program för gruv- och mineralindustrin. För oss är det avgörande att det ställs moderna miljökrav på gruvindustrin, att det satsas på järnväg för transporterna och att näringen ställs under en långsiktigt hållbar utveckling. Uranbrytning kan aldrig ske på miljömässigt acceptabla sätt. Vissa hävdar att uranbrytning här skulle ske på ett acceptabelt sätt eftersom Sverige har ett rykte om att ha högt ställda krav. Men när inte ens ett statligt bolag som Vattenfall i ett ekonomiskt utvecklat land som Australien klarar att garantera grundläggande miljö- och hälsokrav är det en tydlig signal om att uranbrytning inte bör ske någonstans. Brytning av uran liknar inte brytning av något annat mineral. Uran är radioaktivt. Långsiktiga studier visar att förekomsten av cancer och genetiska skador är större hos arbetare vid urangruvor än hos den övriga befolkningen. Försöken med svensk uranbrytning upphörde i Skövde för över 40 år sedan därför att grundvattnet förgiftats, och lokalbefolkningen protesterade. Hela 85 procent av den radioaktivitet som finns i malmen lämnas kvar som gruvavfall. Resterna efter brytningen innehåller ofta höga halter av tungmetaller. Staten har tvingats finansiera saneringen av detta område i Skövde, och marken är obrukbar under mycket lång tid. Utländska företag investerar just nu stora pengar för att få söka efter uran i svensk mark. Detta gör de därför att de bedömer att de kommer få till stånd en uranbrytning. Det är ett stigande världsmarknadspris på uran som gör att Sverige än en gång står inför hotet om uranbrytning. I riksdagen finns glädjande nog en majoritet för ett uranbrytningsförbud. Dess värre stoppas ett förbud av att Centerpartiet inte vågar rösta för ett förbud av rädsla för att reta regeringskollegerna. När Miljöpartiet tidigare år har lagt fram förslag om ett uranbrytningsförbud har C-märkta ledamöter skyllt på detaljer i formuleringen. För att underlätta för centerpartisterna formulerade vi i år förslaget ordagrant med Centerpartiets eget stämmobeslut: en utredning om ett lagstiftat förbud. Allt fler ställer frågan var Centerpartiets smärtgräns går. Vad är det för mening med att sitta i en regering om man inte lyckas påverka politiken? Man har tillåtit ny kärnkraft, utbyggnadstakten av förnybart har minskat och man står inte upp för ett förbud mot uranbrytning. I andra frågor har en majoritet gjort upp i riksdagen om frågor som är viktiga. Senast denna vecka har en majoritet bildats utan att regeringen är enig - denna gång om frågan om insemination av kvinnor. Att Centerpartiet inte vågar bilda en majoritet med oss om förbud mot uranbrytning kan jag bara tolka som att man inte tycker att frågan är tillräckligt viktig. Om Centerpartiet ställde sig bakom det förslag som Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet här har lagt fram skulle det innebära att regeringen får i uppdrag att genomföra en utredning om ett lagstiftat förbud. Det skulle ge ett tydligt besked till skillnad från dagens situation. Dagens regelverk är mycket oklart, och regeringspartierna gör olika tolkningar av om uranbrytning är möjlig i Sverige. Centerpartister har tidigare använt argumentet att dagens lagstiftning garanterar att det inte blir någon brytning. Folkpartiets Jan Björklund uttalade sig nyligen i Agenda , där han sade att det är tillåtet att bryta uran i Sverige och att det inte finns några planer på att ändra regelverket. Dessa oklarheter om vad som gäller gynnar ingen. Vad är det för näringspolitik att låta företag investera miljontals kronor i att provborra efter uran om regeringen inte avser att låta dem bryta? Vad är det för landsbygdspolitik att låta dessa bygder leva under hotet om uranbrytning? Hur ska man våga investera i turism, förnybart eller gröna näringar om man inte vet att man kommer att få ha marken i fred? I Nianfors i Hudiksvall har hotet om uranbrytning lett till att en planerad satsning på fisketurism har lagts ned. I Skövde har hotet lett till uteblivna satsningar på gröna näringar. I Jämtland är kommunerna runt Storsjön oroliga för att få dricksvattnet förstört om uranbrytning kommer till stånd i Oviken. Hotet om uranbrytning lägger en död hand över orternas utveckling. Redan provborrningen får alltså stora negativa konsekvenser. Många familjer har i generationer kämpat emot provborrningen. Det lokala samhället har inget att sätta emot när utländska företag vill provborra. Miljöpartiet föreslår därför ett tillfälligt moratorium för provborrning medan man nu utreder ett lagstiftat förbud mot uranbrytning. Om inte förslaget om ett lagstiftat förbud mot brytning får en majoritet är det minsta som Centerpartiet borde ställa upp på att ge kommunerna en möjlighet att säga nej även i prospekteringsfasen. Uranbrytning är en öm punkt för alla som accepterar kärnkraft. I dag importerar Sverige uran från länder som Namibia, Kazakstan, Australien och Kanada. I de två senare fallen endast från områden där det bor ursprungsbefolkning. Uranbrytning är ett klassiskt exempel på en miljöorättvisa där fattiga människor och deras miljö drabbas. Miljöpartiet ger ett tydligt besked i denna kammare: Uranbrytning är ej önskvärd vare sig i Sverige eller i andra länder. Det finns ett alternativ. Genom att ställa om till 100 procent förnybar energi behöver vi varken ha import av uran på vårt samvete eller utsätta svenska bygder för brytningen. Både utanför riksdagen och på många drabbade orter ordnas just i denna stund manifestationer till stöd för ett uranbrytningsförbud. Det är hög tid för ett beslut som garanterar att brytning inte kommer att ske. Det skulle lyfta en enorm börda från axlarna hos dem som bor i de hotade områdena. Fru talman! Sverige förtjänar ett förbud mot uranbrytning. Jag yrkar bifall till reservationerna 3, 4 och 5. 0828198456420 GZ01NU14 N 2012-10-30 10:58:03 300812 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ0979/#anf2