<anforande>
<dok_hangar_id>2774795</dok_hangar_id>
<dok_id>GZ0974</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2011/12:74 Onsdagen den 22 februari</dok_titel>
<dok_rm>2011/12</dok_rm>
<dok_nummer>74</dok_nummer>
<dok_datum>2012-02-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Barnfattigdom</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>71FB0B75-6926-493E-AF3F-F998155BCD56</anforande_id>
<anforande_nummer>96</anforande_nummer>
<talare>MAGNUS EHRENCRONA (MP) replik</talare>
<parti>MP</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag får tacka Maria Lundqvist-Brömster för inlägget! Det var en annan ton än i det föregående, och jag hoppas att replikskiftet blir lite mer rak på sak i förhållande till mina frågor.
Jag tänkte till att börja med ställa samma fråga som jag ställde till föregående talare. FN:s barnrättskommitté har till uppgift att utvärdera hur olika nationer lever upp till barnkonventionen. Föregående år rekommenderade kommittén att Sverige bör överväga att upprätta en handlingsplan för att bekämpa barnfattigdom i tider av ekonomisk kris. 
Vad har Folkpartiet för motivering att vara skeptisk till den reservation som vi från de rödgröna partierna har i dag?
</anforandetext>
<intressent_id>0266627143525</intressent_id>
<rel_dok_id>GZ01SoU8</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2012-10-30 09:13:08</systemdatum>
<systemnyckel>300521</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ0974/#anf96</protokoll_url_www>
</anforande>
