<anforande>
<dok_hangar_id>2774795</dok_hangar_id>
<dok_id>GZ0974</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2011/12:74 Onsdagen den 22 februari</dok_titel>
<dok_rm>2011/12</dok_rm>
<dok_nummer>74</dok_nummer>
<dok_datum>2012-02-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Kommissionens arbetsprogram för 2012</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>E7BE936D-65D4-4884-B7D2-C79BC8C6698E</anforande_id>
<anforande_nummer>19</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet BIRGITTA OHLSSON (FP) replik</talare>
<parti>FP</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Då kan jag inleda med den fråga där jag och Lars Ohly tycks ha något liknande syn, nämligen att vi behöver fler kvinnor på arbetsmarknaden.
Först och främst är det ett stort resursslöseri. Sex av tio universitetsplatser i Europa upptas av kvinnor i dag, men det är bara styvt 60 procent av kvinnorna i många länder som yrkesarbetar. I en del länder är det färre än 40 procent, och det är något oerhört felaktigt och som gör att många kvinnor hamnar utanför, får sämre pensioner och sämre möjligheter att förverkliga sina livsdrömmar.
Det var tack vare den svenska regeringen som ett av målen i EU 2020, EU:s tillväxtdokument, faktiskt kom att handla om att kvinnor och män ska arbeta lika mycket. Det hade inte skett om inte alliansregeringen hade drivit på det så pass principfast och tydligt.
Det är ingen hemlighet att Folkpartiet och Vänsterpartiet har diametralt olika syn på huruvida euron som valuta är ett bra projekt eller inte. Men jag tycker ändå att man ska betona att det är viktigare att se att valet av valuta inte är det som har skapat de problem vi ser i länder som exempelvis Grekland eller för den delen i länder som inte har haft euron som valuta men samtidigt haft politiska och ekonomiska problem. Det handlar mycket om att man har slarvat nationellt. Man har inte gjort de nödvändiga reformer som krävs.
Det är också viktigt att lyfta fram att visst kan vi göra mycket på EU-nivå, och det gör vi med den europeiska terminen med sexpack. Det gör att vi får starkare hängslen och livrem för att förhindra kommande kriser. Men det är på den nationella basen som man måste ta ett ansvar. Man måste faktiskt ha ett system där man drar in skatter och motverkar en svart sektor, ett system där fler kvinnor yrkesarbetar, och då måste man ha en fungerande barn- och äldreomsorg. Man måste se till att man vet hur många som arbetar i statlig sektor, vilket har varit ett problem i en del länder, och genomföra nödvändiga och tuffa reformer, kanske också höja pensionsåldern, som ju har varit en het fråga den senaste tiden. 
Det är där huvudproblematiken ligger.
</anforandetext>
<intressent_id>0404025497421</intressent_id>
<rel_dok_id>GZ01UU4</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2012-10-30 09:13:08</systemdatum>
<systemnyckel>300444</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ0974/#anf19</protokoll_url_www>
</anforande>
