<anforande>
<dok_hangar_id>2774795</dok_hangar_id>
<dok_id>GZ0974</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2011/12:74 Onsdagen den 22 februari</dok_titel>
<dok_rm>2011/12</dok_rm>
<dok_nummer>74</dok_nummer>
<dok_datum>2012-02-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Barnfattigdom</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>0479B235-EC00-4570-BA87-46A927448CCA</anforande_id>
<anforande_nummer>118</anforande_nummer>
<talare>MAGNUS EHRENCRONA (MP) replik</talare>
<parti>MP</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Det var intressant att lyssna på Roland Utbult. Han var den kanske tydligaste av alliansföreträdarna med att öppna för barnomsorg på obekväm arbetstid, även om jag inte fick något riktigt besked om huruvida vi i Sveriges riksdag borde lagstifta om det så att det blir en rättighet. Det är den följdfråga jag i så fall har.
Jag vill återknyta till mina tidigare frågeställningar och börjar med FN:s barnrättskommitté. Hur ser Kristdemokraterna på att Sverige, som jag tidigare sade, bör överväga att upprätta en handlingsplan för att bekämpa barnfattigdomen i tider av ekonomisk kris? Frågan avser Sverige på nationell nivå.
</anforandetext>
<intressent_id>0266627143525</intressent_id>
<rel_dok_id>GZ01SoU8</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2012-10-30 09:13:08</systemdatum>
<systemnyckel>300543</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ0974/#anf118</protokoll_url_www>
</anforande>
