<anforande>
<dok_hangar_id>2773542</dok_hangar_id>
<dok_id>GZ0970</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2011/12:70 Onsdagen den 15 februari</dok_titel>
<dok_rm>2011/12</dok_rm>
<dok_nummer>70</dok_nummer>
<dok_datum>2012-02-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Våldsbrott och brottsoffer</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>05EDAFEF-053C-4C81-8B0D-6F92A481F7EF</anforande_id>
<anforande_nummer>137</anforande_nummer>
<talare>KENT EKEROTH (SD) replik</talare>
<parti>SD</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Det är mycket enkelt. Jag sade det i mitt anförande också. Det finns bara ett brottsoffer. Om någon misshandlar en kvinna varpå hennes ofödda barn dör finns det enligt svensk lag bara ett brottsoffer. Om barnet dör döms inte den som dödade barnet för annat än misshandel, vilket innebär att barnet räknas bort när det här straffet utdöms.
Mannen som misshandlade döms för misshandel, men han döms inte för att han dödade barnet, i juridisk mening. Därmed är lagstiftningen otillräcklig. Ni säger att det är en försvårande omständighet. Ja, så är fallet. Men det är fortfarande djupt omoraliskt att inte över huvud taget räkna in ett ofött barns liv när det de facto är ett barn. Gärningsmannen blir fälld för misshandel, kanske under försvårande omständigheter.
Det är djupt omoraliskt. Att ni är nöjda med den gången är intressant och anmärkningsvärt, kan jag säga.
</anforandetext>
<intressent_id>0369028728526</intressent_id>
<rel_dok_id>GZ01JuU14</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2012-10-30 07:48:43</systemdatum>
<systemnyckel>300212</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ0970/#anf137</protokoll_url_www>
</anforande>
