<anforande>
<dok_hangar_id>2770232</dok_hangar_id>
<dok_id>GZ0965</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2011/12:65 Onsdagen den 1 februari</dok_titel>
<dok_rm>2011/12</dok_rm>
<dok_nummer>65</dok_nummer>
<dok_datum>2012-02-01 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Rätt information vid rätt tillfälle inom vård och omsorg</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>84E6F5C5-2379-4876-A7BC-1C131C570668</anforande_id>
<anforande_nummer>58</anforande_nummer>
<talare>TERES LINDBERG (S)</talare>
<parti>S</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Det finns stora möjligheter att förbättra och utveckla vården med hjälp av informations- och kommunikationstekniken. Dagens system är inte alltigenom bra. Det visar också den rapport som riksrevisorn låtit göra, 
Rätt information vid rätt tillfälle inom vård och omsorg - samverkan utan verkan? 
Det är bra att den här granskningen görs. Vi kommer nogsamt att följa de åtgärder som regeringen avser att vidta.
Riksrevisorns granskning visar på ett antal problem när det gäller tillämpningen av den nationella strategin för e-hälsa. Till exempel finns i dag lagliga möjligheter för vårdpersonal att få elektronisk direktåtkomst till patientinformation hos andra vårdgivare, men vägledningen för att tillämpa lagen är otillräcklig. Socialstyrelsens och Datainspektionens tillsyn av patientens integritet är motsägelsefull.
Det är fortfarande inte möjligt att utbyta information med den kommunala omsorgen, vilket är en klar brist. Först 2011 påbörjades arbetet med att se över utbytet av information mellan hälso- och sjukvården och den kommunala omsorgen. Det är i och för sig bra att man påbörjade arbetet, men det borde ha gjorts långt tidigare och borde ha gått betydligt fortare.
Socialstyrelsen har utvecklat en nationell informationsstruktur och ett nationellt fackspråk för vård och omsorg. Men det finns inte någon klar ansvarsfördelning när det gäller hur förvaltningen av densamma ska ske. Det är heller inte klarlagt hur kunskaperna om detta ska spridas till vård och omsorg.
Vårdens organisering är avgörande för att informationsflödena och informationsutbytet ska fungera. Det är klart att vi skulle kunna ha en särskild diskussion kring effekterna av den ökade andelen privata aktörer, men det är inte det vi är här för att debattera i dag. Vad som dock är klart är att med en regering som har ambitionen att öka andelen privata aktörer inom vård och omsorg blir det allt viktigare att säkerställa ett effektivt utbyte över organisationsgränserna.
Det är inte så att regeringen inte har några ambitioner. Det har den visst, och det tycker vi är bra, också inom de områden som riksrevisorn lyfter fram. Men, fru talman, regeringens ambition räcker inte till. Vi anser att det finns stora möjligheter att utveckla vården för patienterna med hjälp av informations- och kommunikationsteknik. En välutvecklad it-infrastruktur leder till att vårdpersonalen kan ägna mer tid åt patienterna, att vården anpassas till varje patients behov och att de samlade vårdresurserna kan användas på ett mer effektivt sätt.
Vi anser inte att regeringen tillräckligt har prioriterat arbetet med den nationella strategin för e-hälsa, utan den måste vidareutvecklas och förtydligas med bland annat uppföljning och mål som är utvärderbara.
I dag förekommer en överkonsumtion av såväl läkemedel som intag av olämpliga kombinationer av läkemedel. Ibland är den medveten, ibland omedveten. Vi menar att dessa problem skulle kunna minska med ett samordnat datasystem för förskrivning av läkemedel hos samtliga vårdgivare och apotek.
Även journalhanteringen behöver utvecklas på motsvarande sätt. All information om en patient bör finnas på ett och samma ställe. Patienten borde själv ha tillgång till sin egen journal och ta ansvar för att dela med sig av den till olika vårdgivare. Patienten skulle på så sätt kunna avhända sig ansvaret att hålla reda på vilken medicin som ska tas tillsammans med en annan och så vidare.
Vi förespråkar ett system som per automatik kommer att minska risken för felmedicinering och överkonsumtion. Tid kommer att sparas och patientsäkerheten att öka. Det skulle också öka friheten för människor vid byte av vårdgivare och inte minst underlätta för att hålla ordning på informationen som har med den egna hälsan att göra. Rent praktiskt skulle frågan kunna lösas på liknande sätt som ett bankkonto på internet eller varför inte samlat på ett chip på ID-kortet. De tekniska möjligheterna finns och de har funnits länge.
Flera socialdemokrater har motionerat kring just lösningarna för att effektivisera vården genom utvecklad informationsteknik. Tyvärr, och jag menar verkligen tyvärr, saknas den politiska viljan att gå vidare till smartare lösningar för framtiden.
Fru talman! Jag yrkar bifall till vår reservation under punkt 1.
</anforandetext>
<intressent_id>0559925283228</intressent_id>
<rel_dok_id>GZ01SoU7</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2012-10-30 06:08:53</systemdatum>
<systemnyckel>299848</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ0965/#anf58</protokoll_url_www>
</anforande>
