<anforande>
<dok_hangar_id>2768918</dok_hangar_id>
<dok_id>GZ0961</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2011/12:61 Onsdagen den 25 januari</dok_titel>
<dok_rm>2011/12</dok_rm>
<dok_nummer>61</dok_nummer>
<dok_datum>2012-01-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 15 §) Havsmiljö m.m. (forts. MJU9)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>B420475B-714A-4FCA-9817-E59852E27B3A</anforande_id>
<anforande_nummer>118</anforande_nummer>
<talare>LARS TYSKLIND (FP)</talare>
<parti>FP</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Jag kan konstatera att det i betänkandet handlar om 19 motionsyrkanden från allmänna motionstiden i många angelägna frågor som berör havsmiljön både nationellt och internationellt. Det är alltså inte angelägenhetsgraden som vi på något sätt ska kritisera.
För att få rätt avstamp i det hela tycker jag att vi ska konstatera att havsmiljön har varit en starkt prioriterad fråga för alliansregeringen ända sedan 2006. Jag har svårt att se att man kan ha några invändningar mot det.
Lars Hjälmered nämnde havsmiljarden som kom. Mellan 2012 och 2015 finns det 2,3 miljarder avsatta för ändamålet, för åtgärder för att förbättra havsmiljön och vattenmiljön.
Herr talman! Jag tycker att det finns ett nyckelord i det här sammanhanget. Det handlar om helhetssyn. Då handlar det naturligtvis om miljön och miljöskyddsåtgärder. Men det handlar också om att jordbruk, fiske, sjöfart och näringsliv måste ingå i en integrerad havspolitik och den påverkan som de sektorerna har på havsmiljön.
Precis som Jan-Olof Larsson sade handlar det väldigt mycket om att kunna bo och leva i kustområdena. Man måste se på balansen mellan miljöintressen och näringsintressen samt ett långsiktigt skydd för ekosystemen. Jag vill påstå att det har varit Folkpartiets syn under lång tid. Vi har haft det som ledstjärna inom politiken när det gäller havsmiljön.
I politiken har det också visat sig väl under tiden sedan 2006. Jag kan ta några exempel. Havsmiljöinstitutet kom 2008. Det handlar om ett tvärvetenskapligt samarbete där man jobbar både nationellt och internationellt för att vi ska kunna nå de svenska miljömålen. Det är ju deras uppgift, att samordna detta.
Det största steget för ett samlat ansvar för insatser för havsmiljön var nog när Havs- och vattenmyndigheten startade sin verksamhet i Göteborg den 1 juli i år.
Det gäller att komma till ett arbetssätt där man gynnar miljön och det kan kombineras med gynnad tillväxt. Jag tycker att det uttryck som landsbygdsministern använder ibland, att bruka utan att förbruka, passar in bra i det här sammanhanget.
En annan fråga som jag tror kan bli väldigt viktig i framtiden är havsplanering. En proposition om havsplanering är planerad till i mars i år. Det finns många anspråk på havet och resurserna i havet, och den brist på planering som har funnits är en av de akilleshälar som vi har haft när det gäller att jobba med havet.
Det gäller att kunna peka ut skyddsvärda områden. Det är en faktor. Då gäller det att kunna hitta de rätta områdena. Från Folkpartiets sida har vi deklarerat tydligt att vi vill ha mer skyddade områden. Det kan vara naturreservat och kanske en andra marin nationalpark - vad vet jag - men det gäller ändå att hitta och definiera de här områdena.
Det ska vägas mot andra sektorer som jag har nämnt: fiske, sjöfart och inte minst energiutvinning. Detta med vindkraft och vågkraft kommer också att innebära anspråk på havsområden. Då är det naturligtvis viktigt att man gör det på rätt sätt och planerat.
Detta tror jag är något som kommer att skapa en väldig helhetssyn kring havsmiljön över huvud taget.
Jag är fullt medveten om att anslag inte är allt här i världen, men det visar ändå allvaret i det hela. Det finns pengar i budgeten för att starta planeringen av havet. Det avsattes medel till både Havs- och vattenmyndigheten och länsstyrelsen i årets budgetproposition. Det är inte bara ett regelverk som vi pratar om, utan vi pratar om reella anslag för att kunna starta upp detta.
Herr talman! När det gäller havsmiljön i Östersjön behöver vi väl egentligen inte diskutera själva tillståndet, utan jag tror att vi är överens om att tillståndet i många stycken är väldigt illa. Det känns som att vi har exakt samma verklighetsbild. Det är egentligen inte den som vi diskuterar.
I reservationerna påstår man på något vis att alliansregeringen inte tar sin uppgift på tillräckligt stort allvar, om jag fattar mig lite kort. Det är lite konstigt.
Det står i reservation 1 att vi ska ta ledning under vårt ordförandeskap i Helcom. Det är precis det som alliansregeringen har gjort. Man var tydlig när man ingick i detta. Man hade fem prioriterade områden. Det gällde att stärka genomförandet av aktionsplan för Östersjön, regelbundna högnivåmöten, stärka Helcoms roll i det regionala havsmiljöarbetet, stärka Helcoms roll vid genomförandet av EU:s Östersjöstrategi samt garantera att besluten grundar sig på bästa vetenskapliga underlag.
I fråga om det sista är vi tillbaka i det som har diskuterats tidigare i dag, att vi måste ha rätt statistik. Lars Hjälmered tog bland annat upp det. Är det 10 ton eller 1 000 ton som har släppts ut? Det är väldigt viktigt att veta det, som en grund för besluten. Det gäller att få fram rätt uppgift för att kunna fatta rätt beslut.
Man kan också, herr talman, konstatera att det under ordförandeskapet har hållits både ministermöten och statssekreterarmöten. Nästa ministermöte kommer att ske under danskt ordförandeskap. Men jag kan inte se annat än att regeringen helt klart uppfyller de krav som finns i reservationerna 1 och 2, att ta en tydlig ledning under ordförandeskapet i Helcom och ta ett helhetsgrepp över Östersjöns förvaltning med ett internationellt överenskommet slutmål.
Vad som är slutmålet och det övergripande målet i Helcoms arbete är god miljöstatus i Östersjön 2021. Det målet ligger naturligtvis kvar. De yttre förutsättningarna kan ändras, men målet finns kvar.
Herr talman! Jag vill också ta upp den fråga som Jan-Olof Larsson tog upp om miljöfarliga vrak. Det är egentligen en fråga som nog är allvarligare än många inser.
Jag kan i viss mån dela den frustration som man kan utläsa i reservation 6, att det kanske går lite långsamt. Men jag kan absolut inte se något behov av ett tillkännagivande i frågan, herr talman. 
Problemet med vraken runt våra kuster - det är redovisat att det är ett antal hundra vrak, och det är kanske ett tiotal som man ser att det finns stora miljörisker med - har diskuterats sedan 70-talet. Men det var faktiskt först när alliansregeringen tog över 2006 som man började jobba konkret med frågan. Då lät man Statskontoret titta på hur man skulle ta sig an frågan.
Det kom förslag från Statskontoret att man skulle utarbeta ett program i tre steg, med riskanalys av vilket hot de olika vraken egentligen utgjorde för miljön och utifrån det göra ett program för hur man skulle sanera. Sedan har frågan tagits över av Sjöfartsverket. Där har man också sett på frågan och kommit fram till att man naturligtvis måste utse en ansvarig myndighet.
Man jobbar vidare med frågan, och det kommer en remiss. Man kan uppleva att det möjligen går lite långsamt. Men det är ändå en fråga som det jobbas mycket systematiskt med.
Man kan säga, herr talman, att det i princip inte finns några hinder för att ge sig på att tekniskt tömma vraken på olja, andra kemikalier och annat som finns ombord. Det är bara det att kostnaderna inte är negligerbara, utan det kostar ett antal tiotal miljoner för varje fartyg.
Då gäller det verkligen att man gör det i rätt ordning. Annars lägger man resurserna på fel ställe, och det finns naturligtvis inte obegränsade resurser till detta heller. 
Som sagt, det här arbetet pågår. Jag är beredd att driva på det, men att vi skulle behöva göra ett tillkännagivande till regeringen om en fråga som man redan arbetar med känns lite märkligt.
När det gäller havsmiljön finns hela den problematik som rör fisket och den reformering av EU:s fiskeripolitik som pågår. Den frågan känns oerhört stor och kräver kanske sin egen debatt. Man kan ändå konstatera att här inte finns något utrymme att misslyckas. 
Det intressanta att ta med är lärdomen från de förvaltningsplaner som har kommit till stånd och av den nytta som de ändå har gjort för fiskbestånden. Det råder inget tvivel om att utan EU:s samlade åtgärder för torsken i Östersjön skulle den inte ha haft den återhämtning som den nu har haft. Sedan finns det naturligtvis många biologiska saker som faller rätt, men forskarna säger att förvaltningsplanerna faktiskt gör nytta.
Detta måste vi jobba med inom hela EU. När det gäller hela fiskeripolitiken finns det inte utrymme att misslyckas. Här är den chans vi har att rätta till detta.
Sedan har fisken en väldig koppling till havsmiljön i övrigt. Den har sin plats i ekosystemen, och problemen fortplantar sig om det saknas rovfisk i systemet. Det är alltså en mycket komplex fråga. Jag tror att vi får lämna detta med fisket till en speciell debatt, för det finns mycket att säga om det.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)
</anforandetext>
<intressent_id>0535526562910</intressent_id>
<rel_dok_id>GZ01MJU9</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2012-10-30 04:41:30</systemdatum>
<systemnyckel>299519</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ0961/#anf118</protokoll_url_www>
</anforande>
