2762129 GZ0952 Riksdagens protokoll 2011/12:52 Tisdagen den 20 december 2011/12 52 2011-12-20 00:00:00 Allmänna bidrag till kommuner föredragning av utskottsärende med eventuell debatt A64DDCE9-A85C-461A-A823-47335C346312 29 ANDERS SELLSTRÖM (KD) KD Fru talman! Göran Pettersson var inne på om det här var ett spännande område eller inte. Det beror väl på hur man ser det. Men kommunsektorn och landstingssektorn är faktiskt oerhört spännande områden. Det har vi fått bevittna, inte minst av de replikskiften och annat vi har hört hittills. Jag ska börja med att tala om det kommunala självstyret, som jag tycker är så oerhört viktigt att vi i riksdagen verkligen försöker kämpa för att bibehålla. Jag har haft förmånen att få vara på alla de fyra nivåer, om vi uttrycker oss så, som finns i vårt land: landstingsnivån, den kommunala nivån, regionnivån och nu den statliga nivån. Det känns verkligen roligt att ha fått göra den resan och att ha fått känna att varje nivå, varje region, varje landsting och varje kommun vurmar för att få bestämma så mycket som möjligt över sina egna områden. Man vill ha någorlunda tydliga spelregler, det är en självklarhet, men man vill ha så vida ramar som möjligt för att kunna bedriva den lokala politiken på bästa möjliga sätt. Och det är vårt ansvar på den statliga nivån att försöka bibehålla så långt det bara går. Vi är den lagstiftande församlingen, och vi vill självklart vara med och styra och ställa lite grann också över hur det ska fungera ute i välfärdssamhället och med de ansvarsområden som finns. Men låt oss kämpa för att bibehålla det kommunala självstyret så långt det bara går. Ge ett så stort utrymme som möjligt åt den lokala nivån att själv få avgöra vad som är mest lämpligt i Korpilombolo, i Karesuando, i Ystad eller i Trelleborg. De förutsättningar som finns är väldigt olika, och man använder dem på väldigt olika sätt. Tydliga spelregler, men så stora och vida ramar som möjligt som man kan röra sig inom. Då får vi självklart situationer där man beter sig lite olika på olika håll i vårt land. Vi är ett mycket avlångt land, med väldigt olika förutsättningar. Det här gör ju att vi faktiskt måste inse att man kan fatta olika beslut. Det kan vara olika avgifter på saker, men som helhet kanske det vägs ihop till ett gynnsamt förhållande just för den kommunen, just för den regionen eller för det landstinget. Som kristdemokratisk politiker har jag fokus på medborgarnas egna val, att så långt det bara är möjligt kunna låta medborgarna själva fatta sina beslut. Ge dem den möjligheten, ge dem den tryggheten och de resurser som behövs för att kunna göra det. Rätt beslut på rätt nivå - ansvar, befogenhet och resurs där det också behövs. Det är den ledstjärna som jag som kristdemokrat har. Det andra jag vill lyfta fram är det kommunala utjämningssystemet. Det är klart att det verkligen rör det område vi pratar om här. Den parlamentariska utredningen har nu avslutats, och alla partier var faktiskt överens om förslagen när det gäller utjämningssystemet. Det är ganska intressant, och det ska bli oerhört intressant, om jag uttrycker mig så igen, att få se de remissvar som kommer in och hur det här ska hanteras i nästa steg. Utjämningssystemet består av en inkomstutjämningsdel, och det består av en kostnadsutjämningsdel. I en motion som är väckt i anledning av det betänkande vi nu debatterar finns det en diskussion om de lite kraftigare skatteintäkter som man har på vissa håll i Stockholmsområdet. Det finns en tendens att tro att stockholmarna bidrar med en hel del pengar till övriga landet. Jag vill nog avfärda myten att man själv jämnar ut inkomsterna mellan kommunerna i Stockholmsregionen. Det visar också utredningen ganska tydligt. Sedan är det kostnadsnivån. Jag kommer från en kommun som heter Umeå, och vi bidrar mest i landet per invånare i kostnadsutjämningen. Det är en upplysning ni kan ta med er: I kostnadsutjämningssystemet är det Umeå som bidrar mest. Så var det senast jag kollade. Skatteintäkterna, som vi har varit inne på tidigare, till kommun- och landstingssektorn utgör 70 procent. Utjämningssystemet och generella statsbidrag, som vi nu pratar om, utgör 18-19 procent. Resten är avgifter som tas ut av kommuner och landsting i den här delen. Det kan vara bra att ha det med sig när vi diskuterar de här frågorna. Det tredje gäller oppositionens satsningar på den kommunala sektorn. Det är intressant att titta på det. Det spänner från 2 miljarder mer som Socialdemokraterna har lagt förslag om upp till 19 miljarder mer som Vänsterpartiet ligger på jämfört med alliansregeringens förslag. Då kan vi gå in och titta: Vad det är för förslag man har lagt fram i praktiken? Jo, man har också sagt att man ska fördubbla arbetsgivaravgifterna för unga. Hur slår det på kommun- och landstingssektorn? Ja, om vi tittar på siffrorna visar det sig att den delen skulle slå med drygt 3 miljarder i ökade kostnader för kommun- och landstingssektorn. Då blir bilden en helt annan. Socialdemokraterna vill dra ned resurserna till kommun- och landstingssektorn med 1 miljard kronor. Oj då! Vad hände nu, Socialdemokraterna och Pia Nilsson? Ni vill minska resurserna till kommun- och landstingssektorn! Det var en ganska intressant upplysning. Det kan vara trevligt att få ett svar om det så småningom. Jag tittar också på vilka effekter på resultaten Sveriges Kommuner och Landsting visar. Det är också intressant. År 2010 var ett bra år som gav 18 miljarder i överskott. För år 2011 ligger prognosen, precis som Pia säger, på 2 miljarder. Men vi ska komma ihåg att det finns en engångseffekt inne i det på nästan 8 miljarder som har med pensionsskulderna att göra. Vi vet att den kan växa från år till år. Man nuvärdesberäknar om den nu, och prognosen är att man måste ut med 8 miljarder mer på sektorn 2011. Men ett annat år kan det ge tillbaka pengar i systemet. Egentligen går sektorn i år, enligt prognosen, med nästan 10 miljarder i överskott, bortsett från engångseffekten, som alltså kan hoppa fram och åter. Från alliansregeringen kommer vi att hålla koll på de här bitarna, så att vi verkligen ser till att välfärdssektorn i den kommunala sektorn inte hamnar i ett läge där vi får problem med att leverera välfärd till våra medborgare. Det fjärde är vinst. Ska man få gå med vinst i den offentliga sektorn om man driver ett företag med skattepengar? Frågar du vänsterpartister säger de nej - det ska knappt få finnas någon privat utförare i den offentliga sektorn. Jag tittade i tidningen Dagens Samhälle, där man har gjort en överblick och tittat på bolag i den privata sektorn, hur mycket omsättning och pengar som går till upphandlingar och annat via den här biten. De 20 största företagen omsätter ungefär 84 miljarder via skattepengar. 84 miljarder av de skattepengar som vi använder för att upphandla olika typer av tjänster ligger alltså på de 20 största företagen. 70 procent av den andelen ligger på byggbolag, de som plogar vägar, kör kollektivtrafik och annat. Ungefär 30 procent ligger inom sektorn som har med vård, omsorg, barnpassning etcetera att göra. Fördelningen är alltså 70-30 procent. Man är väldigt upprörd över att bolag gör vinst med skattepengar i den ena sektorn. Man säger ingenting om den andra sektorn, som har 70 procent av omsättningen. Skanska har halva sin omsättning i Sverige via skattepengar, enligt Dagens Samhälle. Det hör man aldrig en socialdemokrat prata om. Man hör aldrig en vänsterpartist prata om det. Man hör aldrig en miljöpartist prata om det. Får bolag gå med vinst? Är det någon skillnad om ett byggbolag går med vinst eller om ett bolag som säljer läkemedel går med vinst, ett bolag som säljer mat till äldreboendet eller driver äldreboendet? Låt oss göra klart en sak: Vi ska ha kvalitet i fokus i alla delar, oavsett om det byggs ett hus, om det levereras mat eller om man sköter om våra äldre eller våra barn. Det ska vara kvalitet i fokus. Vi ska icke acceptera vanvård. År 2010, när det var val, gjordes det en undersökning i Piteå kommun som visade att det förekom vanvård i den kommunala sektorn, i äldreomsorgen i Piteå kommun. Vi upprördes väldigt mycket över det. Sedan det har gått en tid kommer det nya rapporter, som vi har hört om under senare tid. Det ska icke accepteras, oavsett var det förekommer. Låt oss slå fast detta! Men vi behöver fler aktörer. Vi kristdemokrater är fullständigt övertygade om att fler aktörer, fler utförare och fler arbetsgivare bidrar till att höja kvaliteten inom de här områdena. Det är vi för, men vi ska ha kvaliteten i fokus i alla delar. Vinst är ett måste i ett företag - annars ramlar företaget ihop. Det går inte att driva verksamhet utan vinst. Sedan är den sista frågan: Hur beskattar vi den vinst som genereras av företag som befinner sig i välfärdssektorn? Hur beskattar vi Skanskas vinster och NCC:s vinster? Har vi diskuterat det någon gång? De gör betydligt mer vinster än företag på det andra området. De omsätter betydligt mer pengar inom skattesektorn än vad man gör inom välfärdsområdet. Men ingen diskussion har förts i den delen. Vi måste ha en balans i det här och vara tydliga med hur vi ska använda våra pengar och hur vi ska hålla en hög kvalitet i allt det vi gör. 0494431859015 GZ01FiU3 N 2012-10-30 01:42:21 299044 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ0952/#anf29