2761852 GZ0951 Riksdagens protokoll 2011/12:51 Måndagen den 19 december 2011/12 51 2011-12-19 00:00:00 Näringsliv föredragning av utskottsärende med eventuell debatt A250B34A-45FC-4EBA-AA56-398845907E6E 160 INGELA NYLUND WATZ (S) S Fru talman! Jag vill inledningsvis instämma i Börje Vestlunds anförande tidigare i den här debatten som på ett ganska tydligt sätt redovisade skiljelinjerna mellan å ena sidan regeringens och majoritetspartiernas politik på det här området och å andra sidan den socialdemokratiska politiken. Fru talman! Regeringens mål för näringspolitiken är mycket tydligt. Mats Odell nämnde det alldeles själv i inledningen av sitt anförande. Jag citerar rakt ur propositionen: "Målet för näringspolitiken är att stärka den svenska konkurrenskraften och skapa förutsättningar för fler jobb i fler och växande företag, för att därigenom bryta utanförskapet." Som sagt inledde Mats Odell sitt anförande med just detta. Det är alltså regeringens viktigaste mål för näringspolitiken som presenteras på detta väldigt tydliga sätt: fler jobb och minskat utanförskap. Därför är också det regeringen har åstadkommit väldigt lätt att mäta. Det är väldigt enkelt att utvärdera hur man lyckas med dessa viktiga målsättningar. Är regeringen på rätt väg? Har regeringens näringspolitik den kraftfulla effekt på Sveriges tillväxt som man önskar? Ger regeringens politik fler jobb? Minskar regeringens politik utanförskapet? Låt oss granska fakta. För det första - jobben. Enligt Arbetsförmedlingens statistik var 8,2 procent av arbetskraften öppet arbetslösa eller inskrivna i program i slutet av november i ett läge då alla tecken pekar på att arbetsmarknaden viker nedåt och att antalet nyinskrivna arbetslösa återigen vänder uppåt. Sverige är i dag ett land med en massarbetslöshet som bitit sig fast och riskerar att öka när konjunkturen nu faller. I detta ljus, fru talman, vill jag påstå att regeringens näringspolitik misslyckats jämfört med de egna uppsatta målen. För det andra - utanförskapet. Enligt en färsk undersökning från riksdagens utredningstjänst är utanförskapet kvar på i princip samma nivå som 2006 enligt den definition som Moderaterna själva använde i valrörelsen 2006. Att 1,2 miljoner människor lever i utanförskap och att socialbidragskostnaderna skenar när vi står inför en period med ökande arbetslöshet är mycket oroande. Mot den bakgrunden, fru talman, kan man återigen inte säga annat än att regeringens mål med näringspolitiken havererat. Fru talman! Vi socialdemokrater har högre ambitioner med näringspolitiken än regeringen. Näringspolitiken ska bygga på insikten att Sverige i den globala konkurrensen ska konkurrera med högt kunskapsinnehåll, höga förädlingsvärden, forskning och innovationskraft. Sverige ska vara en ledande kunskaps- och forskningsnation. Vår vision bygger på att Sverige ska vara bäst, inte billigast. Grundläggande för en modern näringslivspolitik måste därför vara kraftfulla satsningar i vårt utbildningssystem - satsningar som presenterades av socialdemokratiska företrädare i utbildningsutskottet i en tidigare debatt i dag. Men det krävs också en mer strategisk samverkan mellan staten, näringslivet och akademin. I den meningen, fru talman, har de senaste fem åren med borgerliga regeringar varit bortkastade år, vill jag påstå. Regeringens passivitet i relationsbyggandet med näringslivet och akademin kan inte kännetecknas som något annat än ren och skär beröringsskräck, en beröringsskräck som är djupt olycklig och fullkomligt obegriplig. Runt om i världen har regering efter regering tagit stora steg i riktning mot ökad samverkan med näringslivet och akademin. Inom EU är samma färdriktning tydlig. Risken är att Sverige blir ifrånsprunget eller i varje fall får kämpa väldigt hårt för att komma i kapp. Först till hösten ska regeringen presentera sin politik på forsknings- och innovationsområdena. Fru talman! Vi socialdemokrater lider inte av beröringsskräck inför akademin och näringslivet, tvärtom. Genom historien har vi också visat värdet av en nära samverkan med näringslivet och forskarsamhället. Jag vill faktiskt påstå att just den insikten, som vi socialdemokrater har burit med oss, har bidragit till att göra Sverige till ett av västvärldens mest framgångsrika industriländer. I budgetmotion efter budgetmotion har vi socialdemokrater också föreslagit att staten ska avsätta resurser för att utveckla en strategisk samverkan med näringslivet och akademin, och under de kommande fyra åren vill vi socialdemokrater avsätta 500 miljoner kronor årligen för ett nytt anslag, som vi har valt att kalla Strategisk samverkan. Medlen ska användas för att utveckla olika former av samverkan mellan forskning och näringsliv. Det handlar om att skapa innovationskluster, attrahera internationella forskningsinvesteringar, förbättra tillgången till riskkapital och bygga upp strategiska samverkansprogram för att möta de framtida behoven och därmed klara den nödvändiga omställningen av svensk industri. Några områden som vi vill rikta särskilt fokus mot är transporter, miljö och energi, hälsa och livsvetenskap. Som ett komplement till detta vill vi också inrätta en riskkapitalfond på 3 miljarder kronor. Fonden ska ha fokus på små och medelstora industri- och tjänsteföretag, agera marknadskompletterande och på ett sådant sätt att det statliga engagemanget kan avslutas när företaget nått en mognad som möjliggör privat finansiering. Dessutom vill vi införa ett riskkapitalavdrag för dem som investerar upp till 100 000 kronor i mindre företag. Detta är exempel på vår politik för att lösa problem som många mindre företag möter när de vill växa. Vi vill skapa en strategi för innovation som innehåller kraftfulla satsningar på innovationsområden och att det byggs upp effektiva strukturer för kunskapsöverföring och teknikutveckling mellan akademin och industrin genom innovationskluster. Om Sverige ska fortsätta vara en ledande industrination måste forskning, högre utbildning och innovation bilda ett väl fungerande sammanhang. Industriforskningsinstitutens roll måste stärkas, och särskilt viktigt är att framhålla deras vikt för att stärka högskolornas koppling till de mindre företagen. Vi vill också inrätta ett särskilt tjänsteforskningsinstitut. Fru talman! Under hösten har en mängd inspel gjorts till Näringsdepartementet inför de förslag regeringen i höst ska presentera när det gäller forsknings- och innovationsfrågor, och glädjande nog kan jag konstatera att vår politik på de här områdena svarar väl upp mot de synpunkter som nu presenteras av såväl industrins som akademins företrädare. Nu är det upp till bevis för regeringen, och vi får verkligen hoppas att de synpunkter som lämnats in tas till vara. Efter fem förlorade år får regeringen finna sig i att förväntningarna är höga. Fru talman! Jag vill sluta där jag började, nämligen med frågan om regeringens mål med näringspolitiken. Jag upprepar: Regeringens mål är att "stärka den svenska konkurrenskraften och skapa förutsättningar för fler jobb i fler och växande företag för att därigenom bryta utanförskapet". Jag skulle inte bli förvånad i fall regeringens kreativa spinndoktorer och strateger snart väljer att formulera sig annorlunda, för så smärtsamt dålig måluppfyllelse på ett för Sverige så viktigt politikområde har vi sällan skådat. Det är mycket långt till målen. 0313390540217 GZ01NU1 N 2012-10-30 01:22:01 298995 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ0951/#anf160