2728766 GZ095 Riksdagens snabbprotokoll 2011/12:5 Onsdagen den 21 september 2011/12 5 2011-09-21 00:00:00 Fortsatt svenskt deltagande i den internationella militära insatsen i Libyen föredragning av utskottsärende med eventuell debatt E456C6BE-A680-4950-AAA5-AB7F221C8248 4 ÅSA LINDESTAM (S) S Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på motionerna. Vi har nu följt Libyen väldigt intensivt under några månader. FN:s säkerhetsråd tog i våras, som vi alla har hört här, resolution 1970 som betyder att man ska skydda de civila som finns i landet och strax efter 1973 som säger att det finns ett hot mot den internationella freden och säkerheten i landet. Från början var det några få länder som ställde upp akut och hjälpte till i Libyen för att skydda de civila. Men den 27 mars tog Nato över, och det var på FN:s uppmaning som man tog över dessa resolutioner och försökte genomföra detta. Sveriges bidrag i detta var flygövervakning. I dagsläget har vi fem JAS Gripen där nere och stödresurser som betyder att vi har både flygspaning och flygtankning och informationsoperationer. I de papper vi har framför oss med det beslut vi nu ska fatta står det att vi ska skicka ned högst 250 personer. Det betyder att vi kommer att ha ett antal på plats där nere, och det är då 140. Men om vi behöver evakuera, om det händer någonting så att vi behöver förstärka, måste vi ha en möjlighet att skicka ned andra militärer som hjälper till. Hela detta beslut bygger på att Nato fattar beslut om en förlängning. Natos förlängning ligger på 90 dagar, men det vi pratar om här för Sveriges del är 30 dagar, alltså bara en tredjedel. FN:s råd för mänskliga rättigheter, MR-rådet, inrättade en oberoende internationell undersökningskommission som företog en resa i landet, och i deras preliminära rapport har vi kunnat läsa att det under Gaddafiregeringen förekom summariska avrättningar, förtryck av befolkningen och försvinnanden. Även från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter har vi kunnat läsa om våld mot civila och systematisk användning av sexuellt våld mot kvinnor. Det är fruktansvärda saker som har hänt i detta land, så det är klart att vi måste göra någonting. När det gäller det humanitära stödet har vi hittills lagt 200 miljoner kronor. Jag vill verkligen poängtera "hittills", för jag tror att vi måste göra betydligt mer där också. Just nu leds landet av ett övergångsråd, National Transitional Council, NTC, och de har till sitt stöd en FN-mission, UN Support Mission in Libya, Unsmil, som hjälper till och försöker få landet på rätt väg. Målet är alltså en enad demokratisk rättsstat, och övergångsrådet har lagt en oerhört hög plan för hur man ska komma dit. Det är både en hård och en tuff planering. Nyval är alltså planerat att hållas. Men hur gör man det i ett land som har detta kaos i sig? Ja, det återstår att se. Övergångsrådet hade en konferens i Paris den 1 september. Det var en internationell konferens där man bad Sverige om fortsatt militärt stöd. De vill ha fortsatt stöd, och därför tycker jag att vi måste ställa upp. Vi har också sett att ICC, Internationella brottmålsdomstolen, har gjort förundersökningar och nu har utfäst arresteringsorder på Gaddafi och några till. Det är ett skört land. Hur gör man för att ett land i kaos ska kunna nå ett socialt bra samhälle? Ja, de är i behov av ett stort stöd, inte bara nu utan lång tid framöver. Man måste bygga ett land inte bara med militär makt utan i stället med det civila starka samhället utan korruption, i form av poliser som fungerar, i form av fängelser och domstolar som fungerar och som man kan lita på. Men det är väldigt mycket mer. Vi i försvarsutskottet hade möjlighet att åka ned till Sigonellabasen på Sicilien och träffa våra militärer där, våra killar och tjejer som jobbar. Jag tror att jag för oss alla kan skriva under på att vi var imponerade. De gör en berömvärd insats. När vi träffade dem träffade vi också personer från andra länder, och vi kunde höra att fler länder verkligen berömmer Sveriges insats. Jag vill instämma med Bodil Ceballos i att framtiden är väldigt viktig. Norge har dragit tillbaka sina plan, men de har inte haft samma uppgift som vi. Det har inte varit bara JAS Gripen, inte varit bara flygspaning och inte varit bara analys av bilderna, utan det är det man sätter ihop tillsammans. Sammantaget har vi kunnat leverera en unik förmåga av bilder där vi kan se var det händer saker i landet. Vi kan inte bara se Gaddafitrogna och inte bara se de andra, men vi ser att det händer saker och kan lägga vårt bidrag dit. Jag skulle också vilja önska alla er som är där nere just nu lycka till - våra militärer som får kämpa på en månad till. Jag vet att ni gör en värdefull insats där nere, och jag vill verkligen från oss alla önska er lycka till. I detta anförande instämde Clas-Göran Carlsson, Peter Jeppsson och Anna-Lena Sörenson (alla S). 0252067342313 GZ01UFöU1 N 2011-09-21 16:54:11 283724 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ095/#anf4