<anforande>
<dok_hangar_id>2752800</dok_hangar_id>
<dok_id>GZ0935</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2011/12:35 Onsdagen den 23 november</dok_titel>
<dok_rm>2011/12</dok_rm>
<dok_nummer>35</dok_nummer>
<dok_datum>2011-11-23 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>694F8975-CC98-45CF-B7DA-9FDAC75C8844</anforande_id>
<anforande_nummer>50</anforande_nummer>
<talare>ANDERS SELLSTRÖM (KD) replik</talare>
<parti>KD</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Ulla Anderssons lösning är att stifta lagar. I vissa fall är det bra med lagstiftning, men här finns redan ansvaret på kommunen. Det finns redan byggnadsnämndsansvar att se till att reglerna följs. Alla bygglov som passerar och förfrågningar om att förändra ska granskas av byggnadsnämnden. Där ska alla krav enligt lagen tillgodoses för just funktionshindrade. Så är det hos oss i Umeå. För alla nybyggnationer ser vi till att situationen inte ska uppstå att man måste gå tillbaka till kommunen för att få bostadsanpassningsbidrag. Det ser vi till i bygglovshanteringen. Det är så det ska fungera.
Jag vet inte i vilken värld du lever i och vilken funktion du har hemma i Gävle. Vem har ansvar för olika saker? Staten har ett visst ansvar och ska ta det ansvaret, men kommunen ska se till att ta sitt ansvar. Varje bygglov som passerar Umeå kommun uppfyller de krav som gäller. Jag förstår inte vilken annan ordning man ska ha.
</anforandetext>
<intressent_id>0494431859015</intressent_id>
<rel_dok_id>GZ01FiU1</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2012-10-29 19:35:18</systemdatum>
<systemnyckel>296951</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ0935/#anf50</protokoll_url_www>
</anforande>
