2752800 GZ0935 Riksdagens protokoll 2011/12:35 Onsdagen den 23 november 2011/12 35 2011-11-23 00:00:00 Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål - Kommissionens utvärderingsrapport om direktiv 2006/24/EG föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 32208755-4C92-44E3-8437-5CD7BCB6BC47 141 ELIN LUNDGREN (S) S Herr talman! I dag debatterar vi EU-kommissionens utvärdering av datalagringsdirektivet. Vi socialdemokrater har hela tiden velat införa detta direktiv och har varit pådrivande ända från början. Vi tyckte att det förslag som låg i våras när vi debatterade införandet var relativt bra och tycker att det är olyckligt att vi i dag står utan ett datalagringsdirektiv i Sverige. Det är olyckligt eftersom vi vet att trafikdata har en avgörande betydelse i många utredningar gällande grov brottslighet. Det kan kanske vara värt att påminna om att de brott där trafikdata kan begäras ut är sådana där minst två års fängelse skulle vara aktuellt vid en fällande dom. Vi pratar om allvarlig brottslighet, till exempel mord och människorov. I dag sparar inte alla telekomföretag datatrafik. Hos dem som gör det är det inte alls säkert att det finns några rutiner för hur man ska lämna ut uppgifterna till polisen, till exempel på obekväm arbetstid. Då försenas polisens utredning. En utredning gällande denna typ av brott behöver komma snabbt framåt. Eftersom trafikdata ofta ger ovärderliga pusselbitar underlättas utredningsarbetet om det alltid kan bygga på rutin och inte på kontakter. I den här frågan vägs naturligtvis insamlingen av trafikdata och dess effektivitet när det gäller att lösa allvarliga brott mot integritetsfrågan. Det gäller integriteten för de skötsamma medborgarna och för offren för den grova kriminaliteten, någonting som också betonas i vårt utlåtande. Polisen behöver ha tillgång till trafikdatauppgifter för att kunna hålla jämna steg när den grova brottsligheten breder ut sig. Jag har inte sett de bevis som Vänsterpartiet säger sig ha sett på att det inte skulle göra någon skillnad. I dag finns det alltså inga garantier för att polisen ska kunna ha tillgång till dessa uppgifter, då telekombolagen själva bestämmer hur de vill göra med sin lagring. De partier som har talat före mig har alla gemensamt att de inte vill införa ett datalagringsdirektiv. De som kommer att tala efter mig talade i mars om att de ansåg sig tvungna på grund av EU. Socialdemokraterna är det enda parti som står upp för att lagring av trafikdata krävs för att möta den grövre kriminaliteten. Det är olyckligt att allianspartierna förhalade frågan och inte genomförde direktivet under förra mandatperioden. Den passiva inställning som regeringen har haft kommer att kosta svenska skattebetalare miljontals kronor. Det är alltså inte bara polisen som riskerar att få sämre effektivitet och brottsoffren som drabbas av bristande verktyg från polisens sida. Vi får också betala ett vite. Jag har gjort en överslagsräkning av vad detta kommer att kosta oss. Sedan den 4 februari förra året, alltså 2010, har det kostat oss 10 000 euro om dagen. Från den dag då domen kommer ökar bötesbeloppet till 41 000 euro om dagen. Nu vet vi inte när domen kommer, vilket gör att det är helt omöjligt att räkna fram slutsumman. Men om man räknar fram till i dag har det gått ungefär 650 dagar. Om vi avrundar 1 euro till värdet 10 kronor blir det 100 000 kronor om dagen. Om jag har räknat rätt, vilket jag förutsätter, har det fram till i dag kostat oss 65 miljoner kronor. Det kommer alltså inte att stanna där. I och med vilandeförklaringen, som drevs fram av V, SD och MP, kan heller ingenting göras förrän i mars 2012. Pengarna tickar hela tiden. Dessa pengar hade vi i stället kunnat använda till förebyggande arbete för att förhindra att människor hamnar i kriminalitet. Nu går de till ingenting, vilket känns oerhört slarvigt hanterat av regeringen. Nu när vi har fått utvärderingen i handen kan vi konstatera att den inte innehåller så mycket annat än frågeställningar. I våras, när vi och MP pratade om det här, ville de att vi skulle avvakta just denna utvärdering för att vi inte skulle behöva göra några korrigeringar om det var så att vi skulle införa det här från den 1 juli. Nu ser vi att vi inte hade fått några sådana korrigeringar. Denna utvärdering hade inte spelat någon roll över huvud taget. Jag är kund hos två stora välkända telefoniföretag. Jag har ställt frågan till dem båda om vilka av mina uppgifter som de sparar och hur länge. Jag har gått den väg som jag som kund förväntas gå och kontaktat deras kundtjänster. Vid den första kontakten förstod inte tjejen jag pratade med över huvud taget vad jag frågade om, trots att jag verkligen var tydlig med att det hade att göra med datalagringsdirektivet och trafikdatalagringsuppgifter och att det var därför jag frågade. Jag fick förklara flera gånger. Till slut, efter att hon velat hänvisa mig till polisen därför att hon inte kunde hjälpa mig med detta, fick jag i alla fall veta att de sparat alla mina uppgifter från det att jag blev kund. Hos detta telefonbolag har jag varit kund sedan 1997. Det betyder i så fall att de har sparat mina uppgifter i 14 år. För nästa företag förklarade jag, vis av erfarenhet, mycket noga precis vad det var jag ville veta. Jag fick därefter vänta väldigt länge medan den här tjejen kontaktade deras säkerhetsavdelning. Sedan fick jag beskedet att de sparar en hel del uppgifter. Men hon tänkte inte berätta för mig vilka de var, eftersom det enbart kommuniceras med polisen. Som kund kunde jag alltså inte få någon som helst information om hur de sparar min kommunikation. Inget av företagen kunde på något sätt delge mig någon typ av policy eller liknande. Av detta drar jag två slutsatser. Den första är att detta inte är en fråga som dessa kundtjänster brottas särskilt ofta med, eftersom de inte ens förstår frågan. Det betyder för mig också att svensken inte verkar särskilt bekymrad över trafikdatalagring. I dag har vi inte någon aning om hur det ser ut. Den andra är att om jag som kund ändå ställer frågan verkar det helt omöjligt att få fram de uppgifterna. Jag vill betona igen att detta är två av våra största telekomföretag. Ett införande av ett datalagringsdirektiv skulle betyda att jag som kund åtminstone skulle veta hur länge mina uppgifter sparas. Det skulle vara ett steg framåt i integritetsdiskussionen. När det handlar om kommissionens utvärderingsrapport om direktivet, som vi främst är här för att debattera, bollar det upp en del frågeställningar, men inga konkreta ändringsförslag. Frågeställningarna handlar om harmoniseringar kring syftet och lagringstider. Där har justitieutskottet sagt att det ska vara tydligt för vilka ändamål uppgifter får lagras och användas och att en ytterligare harmonisering inte är önskvärd. Skulle kommissionen ändå föreslå ändringar av ändamålen vill vi inte se en utvidgning. Vi betonar också vikten av datasäkerhet och möjligheten för de länder som så önskar att ha en högre datasäkerhet än minimireglerna. Vi tycker även att direktivets regler om lagringstid, i dag mellan sex månader och två år, är bra. De ger ett utrymme för medlemsländerna att själva bestämma sin lagringstid. Herr talman! Det är det som justitieutskottet främst trycker på i svaret till kommissionen, och det ställer vi socialdemokrater oss bakom. 089246126523 GZ01JuU4 N 2012-10-29 19:35:18 297042 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ0935/#anf141