<anforande>
<dok_hangar_id>2747518</dok_hangar_id>
<dok_id>GZ0928</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2011/12:28 Onsdagen den 9 november</dok_titel>
<dok_rm>2011/12</dok_rm>
<dok_nummer>28</dok_nummer>
<dok_datum>2011-11-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Subsidiaritetsprövning av förslag till gemensamma regler för tillfälligt återinförande av gränskontroller vid de inre gränserna</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>3C2A7BEA-D8AC-4B3F-8499-51045093AB5F</anforande_id>
<anforande_nummer>4</anforande_nummer>
<talare>KENT EKEROTH (SD)</talare>
<parti>SD</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Detta utlåtande gäller som bekant EU:s önskan att diktera villkor och beslut om ett lands gränskontroller. I betänkandet har vi i Sverigedemokraterna en reservation som jag yrkar bifall till.
Subsidiaritetsprövningen i detta fall består av tre delar. Den första delen handlar om att EU ska kunna upprätta en gränskontroll mot ett land som inte vill eller kan kontrollera sina egna gränser. För en gångs skull anser vi att detta är i enlighet med subsidiaritetsprincipen eftersom Sverige, som är med i Schengen, också kan bli lidande om ett annat land inte upprätthåller sina gränser. Därmed finns det en avsevärd fördel i att kunna upprätta en gränskontroll mot ett sådant land, och det är enligt vår mening sällan negativt att ha gränskontroller. Därmed accepterar vi denna del i prövningen.
De två andra delarna är vi däremot starkt emot. Det handlar om EU:s önskan om att dels sätta reglerna för när en gränskontroll får uppföras, dels även ha vetorätt om beslutet om att införa sådan kontroll. Vi anser att det ska vara varje lands rätt att självt fatta beslut om både när och hur sådan gränskontroll ska ske.
Att det byråkratiska och överstatliga EU har ett intresse av att ytterligare stärka sin makt över medlemsstaterna kommer inte som någon överraskning. Inför folkomröstningen om EU 1994 talade alla om ett mellanstatligt samarbete. Man sade att EU inte har några som helst ambitioner om något annat. Tanken på att EU - eller EG på den tiden - ska ha skatter eller att EU ska reglera kriminalpolitiken, arbetsrätten, miljöpolitiken eller alla andra områden var enligt EU-förespråkarna absolut inte på agendan. Nu sitter vi här, 17 år senare, med ett EU som numera har överstatlig makt på i princip alla politikområden.
Bristen på folklig förankring är närmast total. De få gånger Europas folk har blivit tillfrågade har man antingen ignorerat deras beslut, som i Holland och Frankrike 2005, eller sett till att de "röstar rätt" som i Irland 2009 och 2010. Fast det vanliga är givetvis att inte fråga folket alls, vilket var den föredragna metoden från alliansregeringen år 2007 då den valde att föra över all makt till EU i och med EU:s grundlag - den som senare bekvämt döptes om till Lissabonfördraget. Detta gjorde man utan att fråga svenska folket om den största förändringen och den förmodligen största maktöverföringen till främmande makt någonsin. Detta gjordes trots att det fanns opinionsundersökningar som visade att runt sju av tio i Sverige ville se en folkomröstning i frågan.
EU:s väg har varit och är fortfarande att ignorera eller undvika att göra vad folket egentligen vill. Det är en odemokratisk koloss och ett federalistisk EU-statsbygge som drivs på av horder av byråkrater, alltmedan Europas egna folk och deras vilja ignoreras.
Vi säger alltså nej till att EU ska diktera vår gränskontroll och att EU ska ha vetorätt över den. Våra motståndare kommer då att hävda att vi är emot samarbete eftersom vi är emot EU och dess överstatlighet. De hävdar att vi vill isolera oss, att vi inte vill handla med omvärlden eller att vi inte vill resa i världen. Det är de vanliga argumenten man hör. Men dessa så kallade argument eller påståenden är lika absurda som de låter.
För det första är EU:s överstatlighet, där EU kan köra över en nation, inte samarbete. Det är tvång. För det andra är EU inte den enda vägen för samarbete, handel, resor eller dylikt. Det finns flera exempel. Norge är ett. Samarbetar inte Norge med omvärlden? Handlar inte Norge med omvärlden? Reser inte norrmän ut i världen eller i Europa? Är Norge isolerat? Nej, det är det inte och jag tror inte heller att det är någon som påstår det - inte norrmännen själva i alla fall. Schweiz är ett annat exempel. Samarbetar inte Schweiz? Handlar inte Schweiz? Exporterar inte Schweiz? Reser inte schweizare? Är Schweiz isolerat? Nej, inte heller Schweiz är det.
Om EU är den enda vägen - var Sverige då isolerat innan vi gick med i EU 1995? Samarbetade inte vi med folk, hade vi ingen export och var det inga svenskar som reste utomlands? Det är det nog inte heller någon som påstår. Det finns givetvis en massa andra länder som inte heller är med i EU - de som ligger utanför Europa. De är i exakt samma situation som Sverige var i före 1995 och som Norge och Schweiz i dag är i.
Det är hög tid att inse att EU inte är lösningen på alla problem. Faktum är att EU är grunden till många av dem, vilket vi kan se inte minst i dag.
En politisk elit av EU-byråkrater vill nu ha vetorätt över Sveriges gränspolitik. För en gångs skull tycker en majoritet av riksdagens partier, åtminstone i en liten del, att EU har gått för långt. Utskottet vill se gemensamma EU-regler där EU ska bestämma när vi ska uppföra gränskontroll. I den andra delen, som gäller när beslutet om detta ska fattas, är utskottet överens. Vi sverigedemokrater vill inte se att EU ska diktera vare sig reglerna eller när beslutet om reglerna ska fattas. Det är bra att så många partier ändå har insett att en liten del av det som EU nu vill införa är dåligt, men det är tyvärr bara en droppe i havet. Jag hoppas att insikten om EU:s klåfingrighet når mycket längre än så och det så snabbt som möjligt.
Jag yrkar som sagt bifall till vår reservation.
</anforandetext>
<intressent_id>0369028728526</intressent_id>
<rel_dok_id>GZ01JuU13</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2012-10-29 17:07:43</systemdatum>
<systemnyckel>296347</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ0928/#anf4</protokoll_url_www>
</anforande>
