<anforande>
<dok_hangar_id>2795285</dok_hangar_id>
<dok_id>GZ09134</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2011/12:134 Onsdagen den 20 juni</dok_titel>
<dok_rm>2011/12</dok_rm>
<dok_nummer>134</dok_nummer>
<dok_datum>2012-06-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Riktlinjer för den ekonomiska politiken och Redovisning av skatteutgifter 2012</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>961B9ECB-36FA-42BA-AB5E-990644EDA526</anforande_id>
<anforande_nummer>2</anforande_nummer>
<talare>MATS PERTOFT (MP)</talare>
<parti>MP</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Miljöpartiets reservation.
Vi har en finansiell kris. Vi är alla medvetna om det. Sverige står sig relativt väl i denna värld. Men man kan fundera över vilket läge vi egentligen har.
Det är relativt lugnt i nordliga Europa, men vart är vi på väg? Är det någon väg över huvud taget?
Den här debatten ska handla om riktlinjerna för den ekonomiska politiken. När man läser regeringens förslag letar man efter riktlinjerna och färdriktningen. Att sitta stilla i båten kan fungera under en viss tid, men inte alltför länge. Vi ser redan hur debatten inom EU förändras. Man pratar mer om satsningar - ett ord som för några månader sedan knappt hördes.
Grundförutsättningarna här i Sverige är nu relativt goda. Vi lärde oss vår läxa på 1990-talet. De offentliga finanserna är i gott skick. Därom råder inget tvivel. Däremot kan man sätta frågetecken kring de privata finanserna. Hur ser det ut med hushållens skuldsättning? Det var ju ändå inte de offentliga finanserna som sänkte Spanien. 
Vi i Miljöpartiet menar att man också måste titta på förutsättningarna för framtiden. Hur ser det ut när det gäller de ekologiska finanserna och miljösidan? Inte särskilt bra. Det ser till och med uselt ut. Utsläppen ökar. 
Senast i går kom ett twittermeddelande från SNF:s ordförande om Riokonferensen. Han var helt förtvivlad över det förslag som nu vaskades fram. 
Man måste titta på riktlinjer för ekonomisk politik. I ett modernt samhälle omfattar det inte enbart ekonomi. Det omfattar även miljön. Det omfattar framtiden.
När det gäller klimatförutsättningarna skulle jag snarare likna tillståndet i Sverige vid tillståndet i Grekland. Vad Grekland är på det ekonomiska området är Sverige på miljöområdet. 
Vi i Miljöpartiet vill ha en klimatlag. Vi vill ha förutsättningar för att skapa ett långsiktigt hållbart Sverige - ett samhälle som också långsiktigt kan bära en ekonomi och skapa förutsättningar. Det är nämligen detta det handlar om nu. När de offentliga finanserna är i ordning måste man titta längre än näsan räcker och inte bara värna om den trygga biten. Man måste se vidare och fråga sig: Hur gör vi?
Jag tycker att Tyskland är ett bra exempel. Där vågar man satsa på en klimatomställning som lyfter och skapar hundratusentals nya jobb. Det borde vi lära oss av.
Vi måste också se till att jobben kommer - de där jobben som det pratades om i valet 2006. Då sade man från socialdemokratisk sida att jobben kommer, men de kom inte så snabbt, och allianspartierna pratade om massarbetslöshet. Nu pratar man inte alls om jobben, utan man talar om företagen som särintresse.
Vi menar att det måste till ordentliga villkorsförbättringar för småföretagen, för det är där jobben finns. Vi menar att arbetsgivaravgifterna för småföretagare måste sänkas. Vi menar också att sjuklöneansvaret inte fungerar för småföretagare. Det är där jobben finns, och det är där man måste satsa.
Jag lärde mig själv som småföretagare hur viktigt det är att få det att gå ihop och ha rimliga förutsättningar. Det är detta en framtidspolitik måste handla om - att skapa möjligheter och tro på framtiden nu när vi faktiskt har en stabil ekonomi. Och den ska fortsatt vara stabil, för den är förutsättningen också för ett uthålligt samhälle.
Då handlar det också om jobben för unga - traineeplatser, sommarjobb, satsningar på skola och att se till att fler klarar skolan och får en bra start i livet. Då ska man inte hålla på och skapa lagar som gör att elever till exempel går ut yrkesprogrammen utan högskolebehörighet, vilket gör att de flyr från yrkesprogrammen. Är det så vi skapar jobben i Sverige - genom att avråda eleverna från att lära sig praktiska hantverk? Utbildningsministern påstår motsatsen men tänker helt fel, och eleverna visar sig vara smartare än både regeringen och utbildningsministern.
Det handlar om offentliga investeringar. När vi har denna stabila ekonomi måste vi också tänka oss för. Järnvägen är det bästa exemplet. Det flyttas transporter från järnväg till lastbilar för att järnvägen inte fungerar. Passagerare avstår från att åka med järnväg för att tågen inte går. När vi behöver ökad kapacitet är dessa år med stor arbetslöshet och stabila finanser de bästa åren att satsa. Då ska man se till att satsa på något som ger avkastning.
När det gäller den sociala tryggheten duggar varningarna allt tätare. I veckans nummer av tidskriften Fokus pekar man på hålen i det svenska trygghetssystemet.
Jag kommenterade efter nationaldagen Moderaternas Per Schlingmanns artikel i Svenska Dagbladet. Han skrev om statsindividualismen och Lars Trägårdhs forskning utifrån det och hur bra det passade med Alliansens politik. Per Schlingmann hade nog glömt bort hälften av det Lars Trägårdh skrev. Han skrev nämligen att denna individualism, som jag uppskattar starkt och som även passar väldigt bra för Miljöpartiet, framför allt bygger på att individen har en social trygghet, tryggheten att inte vara beroende av familjen. 
Det är viktigt. Men det är den som eroderas och som blir allt svagare i dagens Sverige med dagens alliansregering. Det är den vi måste bygga upp igen för att det moderna samhälle som vi har i Sverige, som är globalt konkurrenskraftigt tack vare detta, ska fortsätta att vara konkurrenskraftigt.
Man kan inte bara ta det goda och glömma bort det man ska betala. Man kan inte vara nöjd med att ekonomin stämmer i dag och glömma bort att man måste satsa för framtiden. Man måste ha en färdriktning när man befinner sig i en ekonomisk krissituation i världen. Då kan inte ett land som Sverige bara ligga stilla och värna de sina, utan man måste se till att man har en strategi för framtiden.
Det är just den strategin som jag saknar när jag tittar på regeringens förslag för framtiden när det gäller den ekonomiska färdriktningen. Jag undrar hur denna vårbudget från regeringens sida kommer att bidra till att skapa dels en parlamentarisk majoritet för det hela, dels en framtid inför hösten. Det här skulle ju visa vägen för höstens budget. Jag ser inte denna väg i regeringens alternativ.
Vi i Miljöpartiet har lagt fram konkreta förslag. Vi vill ha en klimatlag. Vi vill satsa på småföretagare. Vi vill satsa på ungdomar och traineeplatser. Vi vill framför allt bygga en grön framtid för det här landet.
</anforandetext>
<intressent_id>0488357052317</intressent_id>
<rel_dok_id>GZ03100</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2012-10-31 07:35:07</systemdatum>
<systemnyckel>306398</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ09134/#anf2</protokoll_url_www>
</anforande>
