2794935 GZ09133 Riksdagens protokoll 2011/12:133 Tisdagen den 19 juni 2011/12 133 2012-06-19 00:00:00 Bank-, försäkrings- och kreditupplysningsfrågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 2B593421-65B7-4E89-982A-1B767BDD7990 52 VALTER MUTT (MP) MP Herr talman! Jag vill börja med att läsa upp något en amerikansk politiker formulerade härförleden: Jag vill se till att amerikanska skattebetalare aldrig mer ska behöva betala 700 miljarder dollar, eller ännu mer, för räddningspaket till finansindustrin. Om de stora Wall Street-bankerna vill ägna sig åt högriskaffärer är det helt okej, men det finns ingen anledning att de ska göra detta med statligt garanterade insättningar. Det är hög tid att sätta stopp för offentligt finansierade Wall Street-excesser. Inget finansföretag bör vara så stort att dess konkurs hotar att föröda vår ekonomi och förstöra miljontals amerikanska jobb. Det här landet skulle må avsevärt bättre om vi begränsade dessa finansiella institutioners verksamhet. Orden härrör från John McCain, senator för republikanerna och partiets presidentkandidat 2008, som tillsammans med den demokratiska senatorn Maria Cantwell har motionerat om ett återinförande av centrala delar av den lagstiftning som tidigare upprätthöll en tydlig boskillnad mellan traditionell bankverksamhet och det slags affärer som investmentbanker fokuserar på - om man så vill en boskillnad mellan att å ena sidan tjäna det breda allmänintresset av in- och utlåning till hushåll och företag samt välfungerande betalningssystem och å andra sidan verksamhet inriktad på högriskaffärer mellan resursstarka särintressen. Som en följd av börskraschen 1929 stiftade den amerikanska kongressen en lag, efter upphovsmännen kallad Glass-Steagall Act, som just upprättade en tydlig boskillnad mellan traditionella affärsbanker och investmentbanker. Många bedömare menar att lagens avskaffande 1999 lade grunden till dagens finanskris. Herr talman! På denna sida Atlanten har den brittiske finansministern George Osborne, som tillhör Anders Borgs brittiska systerparti, lovat att införa lagstiftning som ålägger bankerna att mycket tydligare än i dag hålla isär traditionell bankverksamhet från övrig verksamhet. Frankrikes nye socialistiske president valdes på ett sextiopunktsprogram där en av punkterna, nr 7, handlar om att tvinga bankerna att skilja på investerande och spekulerande verksamhet. Idén vinner alltså såväl geografisk som partipolitisk spridning och har djupa rötter ända ned till Aristoteles åtskillnad mellan ekonomi och kremastik, mellan långsiktigt värdeskapande i hela folkets tjänst och spekulation vars vinster tillfaller ett fåtal. Det är på tiden, herr talman, att vi nu också i Sverige på ett kvalificerat sätt tar oss an denna problematik. Miljöpartiet uppmanar därför regeringen att tillsätta en utredning med uppdraget att föreslå ny lagstiftning för den svenska banksektorn med syftet att juridiskt tydligt separera affärsbanker från investmentbanker samt begränsa den statliga bankgarantin till de förstnämnda. Den svenska finanssektorns balansomslutning är 4,5 gånger större än Sveriges bnp, och att landets skattebetalare ytterst ska gå i borgen för de enorma förluster som en bankkrasch skulle kunna medföra ter sig orimligt. Ett sådant vittfamnande borgensåtagande innebär i praktiken en kraftig subvention av storbankernas upplåningskostnader. Finansinspektionens generaldirektör Martin Andersson har uppskattat det sammanlagda värdet av bankgarantin för våra fyra storbanker till 25-30 miljarder kronor per år under finanskrisen. Denna statliga jättesubvention av banksektorn stimulerar bankerna att ta höga risker och får kapital att röra sig mot värdepappershandel i stället för att investeras i den reala ekonomin. Ändå är det givetvis ute i den reala - verkliga - ekonomin vår framtid formas. Det är där massiva klimatinvesteringar i förnybar energi och hållbara transportsystem nu måste till, och det är ute i verkligheten som slitna miljonprogramsområden och nedgångna skolor måste rustas upp och orimligt låga lönelägen i kvinnodominerade yrken äntligen justeras upp. Herr talman! För att få råd med den sortens omfattande investeringar i social rättvisa och en övergång till långsiktigt hållbara energi- och transportsystem tror jag att det också vore en god idé att utreda hur en grön investeringsbank skulle kunna etableras i Sverige. Jag har därför tillsammans med Annika Lillemets, Jan Lindholm och Magnus Ehrencrona lagt fram en enskild motion om detta. I Storbritannien sjösätts i år en Green Investment Bank, och i Tyskland har den statliga banken Kreditanstalt für Wiederaufbau spelat en betydande roll för den snabba utbyggnaden av vindkraft och solenergi genom att bland annat tillhandahålla förmånliga lågräntelån som inte minst kommit innovativa och alltmer samverkande kommunala energibolag till del. Den nya rödgröna regeringen i Frankrike förbereder inrättandet av en offentlig investeringsbank med det uttalade syftet att kapitalförsörja små och medelstora företag samt underlätta en ekologisk omställning av den franska industrin. Herr talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till reservation 2. 0280087199210 GZ01FiU22 N 2012-10-31 07:14:45 306317 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ09133/#anf52