2794629 GZ09132 Riksdagens protokoll 2011/12:132 Måndagen den 18 juni 2011/12 132 2012-06-18 00:00:00 Vägen till nära-nollenergibyggnader föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 6741B37A-2069-4650-A49D-0DEB64403290 72 JAN LINDHOLM (MP) MP Fru talman! I civilutskottets betänkande 27 Vägen till nära-nollenergibyggnader behandlas regeringens skrivelse med samma namn samt 13 motionsyrkanden. I betänkandet finns fyra reservationer som står mot varandra, vilket kan tolkas som en splittrad opposition. Med tanke på att en samlad lärarkår och en lika samlad forskning helt dömer ut Jan Björklunds skolpolitik kan man undra hur det i övrigt står till med de grundläggande kunskaperna i regeringen. Särskilt med tanke på att Björklund så ofta tar matematiken som exempel på ett område som behöver förbättras vore det kanske lämpligt om regeringen själv tog en kurs i matte. För nog måste det vara brist på matematikkunnande när regeringen väljer att beteckna 11 miljarder kronor, eller 1 200 miljoner euro, som ett obegränsat belopp? Vi hade en debatt om det tidigare i dag. Då gällde det skadeståndsansvaret för kärnkraft. Även i den skrivelse som vi nu behandlar avslöjas regeringens bristande mattekunnande. Nära noll är enligt regeringen ungefär 100. Visst - det ingår två nollor i talet 100, men det är inte så matte fungerar. Nära noll är snarare mindre än ett. Vi har börjat vänja oss vid att regeringen har svårt med matematik, inte minst när det gäller arbetsmarknadsstatistik. Men, fru talman, det som gör mig mest bedrövad när jag läser regeringens skrivelse är inte bristerna på matteområdet utan att regeringen inte ens klarar av att skilja på primär och sekundär energi. EU-direktivet är tydligt när det gäller att normer för byggande ska utformas utifrån användningen av primärenergi. Eftersom elektricitet per definition aldrig kan vara en primär energikälla blir det mesta i regeringens skrivelse rent nonsens. I Miljöpartiets följdmotion liksom i vår reservation i betänkandet tar vi systematiskt upp ett antal frågor som vi anser att regeringen borde arbeta med för att skapa tydlighet i hur vägen till ett nära-nollenergibyggande skulle kunna se ut. Med lite god vilja kan man tolka regeringens skrivelse så att regeringen anser att det är rimligt att ställa rimliga krav på att rimliga mål ska uppnås inom rimlig tid. Vi i Miljöpartiet menar att den extrema otydlighet som präglar skrivelsen snarare skadar än leder framåt. Fru talman! Jag börjar med det mest självklara där regeringens representanter borde redovisa en ståndpunkt redan här i dag. Vad betyder långsiktiga spelregler för hur energikrav bör utformas? Vi vet att teknik är någonting som hela tiden förändras. Vi vet att nya lösningar ibland tycks komma som överraskningar för de flesta av oss, men i verkligheten har de ofta legat i byrålådan hos något företag och bara väntat på rätt tillfälle för introduktion. Hindret kan till exempel ha varit regler eller skatter. Att regeringen inte vågar ge en tydlig signal om att regelverket måste förändras från att som i dag utgå från mängden köpt energi till att i stället ange byggnadens energiegenskaper som norm är ett stort misstag. Många remissinstanser pekar på detta, och ändå väntar regeringen. Vad är det regeringen väntar på? Väntar den på att vi ska bygga oss fast i ännu en generation dåligt isolerade bostäder uppvärmda med el för att på så vis kunna motivera behovet av en ny generation kärnkraft? Hur inkompetent får en regering vara? Jag medger, fru talman, att det kanske är en väldigt hård formulering, men jag tycker att den är befogad. Erfarenheten är inte särskilt gammal, så regeringen borde känna till den. När vi byggde ut kärnkraften innebar det enorma överflödet på el som initialt blev resultatet att vi byggde en generation eluppvärmda bostäder med mycket usla energiegenskaper. Det var bra ekonomi när energin var nästan gratis. Att många nu väljer en värmepump i kombination med dåliga energiegenskaper är även det god ekonomi för den enskilde, men det är lika felaktigt som förra gången vi byggde oss fast i elvärme med en mycket enklare teknik. El för uppvärmning är ett mycket ansvarslöst slöseri med energikvalitet, så kallad exergi, men det är också rent felaktigt ur ett systemperspektiv och ur ett sårbarhetsperspektiv. Det försvårar också klimatarbetet. Det kommer alltid att inträffa några veckor, kanske inte varje år, när effektbehovet för uppvärmning med el tvingar oss till olika nödlösningar. De nödlösningar som finns heter för tillfället, och förmodligen för många år framåt, fossil energi. El för uppvärmning, även om det sker med smart teknik, betyder alltså att vi lägger krokben för arbetet med att nå målet för sänkta koldioxidutsläpp. Fru talman! När vi bygger en bostad förväntar vi oss att den ska stå i hundra år eller mer. Att då ha regler som gör att många väljer att bygga det som för dagen råkar vara billigt i stället för att satsa på ett klimatskal med höga energiegenskaper är väldigt kortsiktigt, och i längden blir det dyrt för oss alla. Det är när man bygger nytt som det är enklast och billigast att tänka långsiktigt och bygga hållbart. Det blir betydligt dyrare att bygga om när elen i framtiden behövs till annat. Sedan finns det en rättviseaspekt i detta som ingen verkar våga prata om. Varför ska alla som inte använder el till uppvärmning behöva dela på kostnaden för ett kraftigt överdimensionerat elnät och på så vis vara med och subventionera alla dem som gör fel? Att avveckla el för uppvärmning är det effektivaste sättet att bromsa upp de växande fasta avgifterna för elnätet som retar så många. Det behövs ett helt annat skatte- och avgiftssystem än det vi har i dag för att få en sundare prioritering av hur el används i vårt samhälle. Byggregler som utgår från energiegenskaper i stället för från mängden köpt energi borde vara det första steget på den väg mot energismartare hus som regeringen förhoppningsvis vill börja gå. Fru talman! Det var det första och mest grundläggande vi pekar på i vår motion. Jag förväntar mig att någon företrädare för allianspartierna tar upp detta i sitt anförande. Jag menar att regeringen snarast måste tala om för byggföretag, fastighetsägare och fastighetsförvaltare att det kommer en ändring av grunden för byggreglerna där energiegenskaperna blir det som styr i stället för detta orimliga med köpt energi. Med ett sådant besked skulle vi genast släppa loss massor av kreativitet som bara väntar på att utvecklas. Fru talman! I artikel 2 i det aktuella EU-direktivet står det att den energimängd som ändå krävs för byggnaden "bör i mycket hög grad tillföras i form av energi från förnybara energikällor, inklusive energi från förnybara energikällor som produceras på plats eller i närheten". I direktivet finns det, som komplement till detta, en omfattande uppräkning av vad som anses vara förnybara energikällor. Där finns kärnkraft självfallet inte med. Om regeringen har läst direktivet borde även detta vara ett starkt argument för regeringen att dra slutsatsen att el för uppvärmning inte kan vara aktuellt i Sverige. Punkt 5 i artikel 2 definierar tydligt begreppet primärenergi. Eftersom svensk kärnkraft enbart använder en enda procent av uranbränslets energiinnehåll, det vill säga av primärenergin, och omvandlingsfaktorn är lägre än 30 procent blir utbytet mindre än 0,3 procent av primärenergin i kärnkraften. Det betyder att primärenergifaktorn för el från kärnkraft borde vara drygt 330 gånger större än för el från solceller på en fastighet. Att, som regeringen gör, hålla fast vid att det räcker med en uppdelning mellan eluppvärmda och icke eluppvärmda byggnader i byggnormerna för att primärenergifaktorn ska påverka byggnormen på ett rättvisande sätt tycker jag närmast är lite skrattretande när man tittar på fakta. Ska man lita till fysiken och matematiken borde den som använder sig av el från kärnkraft inte få använda mer än ½ kilowattimme per kvadratmeter och år för att värma upp sitt hus, om vi i övrigt behåller de normer vi har i dag, vilka regeringen verkar tycka är bra. Miljöpartiets enkla önskemål på det här området är att regeringen använder sig av samma definitioner som direktivet gör. Det skulle göra den fortsatta debatten i ämnet mycket enklare. Fru talman! År 2020 ligger faktiskt bara åtta år framåt i tiden. Klimatberedningen påpekade redan 2008, det vill säga för fyra år sedan, att rätt styrmedel för att byggsektorn ska dra sitt strå till stacken i klimatarbetet är avgörande. Beredningen motiverade sitt ställningstagande med att det vi bygger har vi med oss väldigt länge, och då är det mycket viktigt att bygga för framtiden redan nu. En tredjedel av den tid som vi hade på oss när Klimatberedningen slog fast detta har redan gått, och väldigt lite har hänt. Miljöpartiet anser att det är nödvändigt att riksdagen kräver av regeringen att redan nu sända tydliga signaler till bostadsmarknadens aktörer om hur vägen framåt ser ut. Vi borde redan ha regler som innebär att det som byggs i dag byggs för framtiden. Fru talman! Det byggs redan i dag bostäder som inte behöver någon extra energi för uppvärmning. Det byggs hus där den energi som används för matlagning, belysning, ventilation och datorer i kombination med den värme som de som vistas i huset lämnar ifrån sig räcker till för husets uppvärmning. Den som bor i ett sådant så kallat passivhus kan snarare ha problem med att vädra bort värmen när man har många vänner på besök. Den fastighetsägare som jag känner som har ett sådant hus valde att sätta in ett takfönster för att klara av de tillfällena på ett smidigt och enkelt sätt. Trots att många remissinstanser, inte minst byggföretagen, pekat på att man redan bygger den typen av hus tvekar regeringen. Branschen skulle inte ha några problem med att regeringen pekar ut att det som i dag kallas för passivhusstandard i huvudsak är det som regeringen avser att göra till framtidens norm om några år. Fru talman! Miljöpartiet kräver inte i följdmotionen att regeringen ska föreslå riksdagen att ta beslut om nya normer nu, men vi anser att vägen bör tydliggöras. Vi menar att branschen har rätt att kräva att redan nu få tydliga signaler om vart vi är på väg när tiden är så knapp. Om företrädare för regeringen vågade säga något mer om hur man ser på regelverket i framtiden skulle det även underlätta för riksdagen att ta tuffa beslut 2015, som jag har förstått att regeringen har tänkt sig. Då hinner färre bygga fast sig i dåliga lösningar, vilket innebär att vi får färre bromsklossar i framtiden - alltså om signalerna om färdriktningen är tydliga redan i dag. Sedan har vi, fru talman, problemet med de höga byggkostnaderna. Som framgår av remissvaren är en av orsakerna det orimliga gapet mellan regelverket och det som många beställare önskar sig. Det finns alltid de som vill lägga sig så lågt som möjligt i förhållande till normerna för att pressa kostnaderna i det korta perspektivet. Sedan har vi de som inser att det lönar sig på sikt att redan från början bygga det bästa möjliga. Ju större spannet är mellan det som branschen kan göra och det som är tillåtet, desto fler varianter på energikrav efterfrågas ute i landet, och det fördyrar. Många kommuner som vill gå före utvecklar egna normer, vilket gör att byggherrarna ibland tvingas bygga på ett sätt på ena sidan kommungränsen och på ett annat på andra sidan kommungränsen. Ett modernare regelverk som befinner sig närmare den framåtsyftande och ambitiösa delen av marknaden skulle underlätta standardisering av själva byggprocessen och på det sättet bidra till lägre produktionskostnader. Det är branschen väldigt tydlig med i remissvaren, så man undrar vad regeringen väntar på. Alla de här frågorna om energi och teknik är egentligen ganska enkla att lösa. Svårare är det att regeringen hela tiden villkorar sina signaler om kommande ambitioner när det gäller klimat- och miljöfrågor till något som man kallar fastighetsekonomiska bedömningar. Det faktum att fastigheter är kraftigt övervärderade, bland annat på grund av den stora bristen på bostäder och den låga takten i nybyggnationen, gör att det kapital som ska förvaltas och som ska ligga med i kalkylerna faktiskt är ett överdrivet hinder. Som vi påpekat i vår motion har Sternrapporten belyst frågan om kalkylräntan för klimatåtgärder och kommit fram till att det inte finns några bärande argument för att den måste kopplas till kalkylräntor för investeringar som görs utifrån rent marknadsmässiga bedömningar. Det finns därför två huvudinvändningar mot att låta en fastighetsekonomisk bedömning bromsa miljö- och klimatambitionerna. Den första invändningen är att vi sedan länge har ett grundläggande problem med fastighetsmarknadens och fastighetskapitalets planhushållning av bostadssektorn där målet har varit och fortfarande är maximal värdestegring av fastigheter i stället för att tillfredsställa bostadsbehovet. Det har lett till kraftigt spekulativa fastighetsvärden som jag tror att ingen av er rimligen kan se som något positivt och något som ska styra politiken. Den andra invändningen är helt enkelt att kalkylräntan för klimatåtgärder måste sättas på helt andra grunder än normalt. Att tillåta en normal, marknadsmässig kalkylränta för miljö- och klimatåtgärder på spekulativt uppdrivna fastighetsvärden innebär att politiken belönar fastighetskapitalets planhushållning, vilket jag menar att ingen kan ha intresse av. Sammantaget ser vi i Miljöpartiet stora risker med att regeringen låter det kortsiktiga intresset fortsätta regera över det långsiktiga. Det finns mycket mer att säga i den här frågan, och jag hoppas verkligen att regeringen tar till sig både vår motion och vår reservation i det fortsatta arbetet. Slutligen vill jag säga några ord om den till synes splittrade oppositionen. Att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet inte har skrivit en gemensam reservation tror jag beror på att vi i Miljöpartiet har grävt så pass mycket djupare i den här frågan än de andra partierna. Förmodligen hade det varit möjligt att dela upp betänkandet i flera punkter, och då tror jag att vi säkert hade kunnat vara överens om det mesta. Att regeringen inte ens har förstått innebörden i direktivet och inte tagit till sig definitionerna och begreppen kräver naturligtvis en del arbete, och jag har full förståelse för att inte alla orkat sätta sig in i den biten. Det kan även vara så att oppositionspolitiker ibland tycker att det är lite väl pinsamt att påpeka sådana saker när det gäller en skrivelse från regeringen. Det kanske är det som är orsaken. Med det, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 2. 0641486384014 GZ01CU27 N 2012-10-31 06:53:20 306239 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ09132/#anf72