2794629 GZ09132 Riksdagens protokoll 2011/12:132 Måndagen den 18 juni 2011/12 132 2012-06-18 00:00:00 Frågor om subventioner till kärnkraft föredragning av utskottsärende med eventuell debatt C77C2F76-4064-433B-A57E-1162678DD369 48 LARS ISOVAARA (SD) SD Fru talman! Subvention innebär att ett ekonomiskt stöd, indirekt eller direkt, ges till någon form av verksamhet för att sänka priset på en vara eller en tjänst. Det är med andra ord egentligen inte lönsamt att bedriva en viss verksamhet, men genom subventioner i form av exempelvis lägre skatter eller direkt ekonomiskt stöd drivs den ändå av olika skäl. Det kan vara samhällsnytta i stort, det kan vara för att det behövs ett stöd i ett initialt skede. Jag måste medge att jag har svårt att se på vilket sätt den förmenta subventionen till kärnkraften uppenbarar sig. Så långt har jag dock förstått att i den förmenta subventioneringen ingår det skadeståndsbelopp som blir aktuellt om det skulle ske en radiologisk olycka. Grundtanken måste väl vara att vi med teknik och forskning försöker förebygga fel och motverka att fel leder till allvarliga olyckor och att om det skulle ske en allvarlig olycka lindra verkningen av densamma. Som vanligt i all mänsklig verksamhet måste vi väga risken mot nyttan. Jag vågar påstå att med det system vi har i Sverige med kontroll av kärnkraft och förebyggande av risker så överväger nyttan helt risken. Jag vill påpeka att jag inte är någon vän av generella subventioner i tid och otid. Visst kan subventioner behövas vid vissa tidpunkter och för viss verksamhet, men subventioner kan också förorsaka att verksamhet stagnerar. Vi kan nu se hur systemet med elcertifikat näst intill håller på att lamslå vindkraftsindustrin. Låga elpriser i kombination med låga priser på elcertifikat gör att de ekonomiska kalkylerna inte håller. Att i det läget börja laborera med kvotplikter skulle förmodligen bara göra det hela än mer ekonomiskt svåröverskådligt. Fru talman! Det blir än mer problematiskt med en subventionsdebatt om vi dessutom börjar diskutera kringeffekter. Var drar vi då gränsen för vad som kan betraktas som en subvention? Är statlig utbildning av civilingenjörer inom exempelvis materialteknik att betrakta som en subvention av kärnkraft? Det finns ju en möjlighet att denne expert inom materialteknik får anställning inom kärnkraftsindustrin. Om man går vidare i subventionstanken kan det innebära att man till slut blir direkt kontraproduktiv i tankegången. Låt mig ta ett tänkt exempel: Vi tänker oss att en utvecklare av vindkraftsteknik är intresserad av att ta fram en effektivare metod för elkraftsöverföring. Det visar sig att ett samarbetsprojekt med ett tekniskt universitet verkar bli möjligt, och detta kan driva projektet framåt. Staten är också villig att gå in med ett relativt stort belopp. Gott så; det är precis sådana framåtblickande projekt som detta land så väl behöver. Nu visar det sig att kärnkraftsindustrin också är intresserad av att delta i utvecklingsprojektet med ett betydande belopp och att det förmodligen skulle kunna innebära än större utvecklingspotential. Ska staten då tacka för sig och dra in det utlovade beloppet på grund av att detta kan anses vara en subvention av kärnkraft? Projektet riskerar att bli vingklippt eller helt enkelt inte bli av alls. Vem vinner på det? Där står bara förlorare i alla led: svensk forskning, svensk industri och kanske till och med framtida exportintäkter. Fru talman! Jag vill nämna några konkreta fakta om skatter inom elproduktionen. Kärnkraften betalar effektskatt, dessutom avgift för att säkra kärnbränslehanteringen i framtiden och fastighetsskatter. Effektskatten som de svenska kärnkraftverken betalar in uppgår till ca 4 miljarder kronor årligen, det vill säga ungefär 5,5 öre per kilowattimme. Effektskatten tas ut även om kärnkraftverken står stilla och inte producerar någon el alls. Hur denna effektskatt i det fallet skulle kunna betecknas som en subvention är för mig en gåta. Även om finansieringen av den framtida kärnbränslehanteringen kanske inte har direkt med dagens debattämne att göra så är den finansierad via en avgift. Att denna avgift har använts väl kan vi konstatera när vi tar del av omdömet från den internationella expertgrupp som nyligen har granskat SKB:s underlag till ansökan om att få bygga kärnbränsleförvaret i Forsmark: "Ett moget forskningsprogram som samtidigt är innovativt och tillämpar bästa möjliga teknik." Jag vill i det sammanhanget påminna om att vi bör notera att vattenkraften påläggs en fastighetsskatt som är mer än tio gånger större per producerad kilowattimme än den fastighetsskatt som vindkraftsanläggningar betalar. Det kanske i så fall är dags för en annan subventionsdebatt? Till sist kravet på så kallat ansvarsgenombrott. Ansvarsgenombrott innebär att ägarna, tvärtemot aktiebolagslagen, skulle bli skadeståndsansvariga även om alla krav hade uppfyllts enligt aktiebolagslagen. Att införa en princip om ansvarsgenombrott skulle strida mot aktiebolagsreglerna, och om den infördes endast för kärnkraftsproduktion kan man genast ställa frågan: Kan frånvaron av ansvarsgenombrott i sig anses som en subvention? I så fall borde all energiproduktion, inte bara kärnkraften, och i en bortre förlängning till och med all teknisk verksamhet anses vara subventionerad. 0516879803714 GZ01NU24 N 2012-10-31 06:53:20 306215 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ09132/#anf48