<anforande>
<dok_hangar_id>2794629</dok_hangar_id>
<dok_id>GZ09132</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2011/12:132 Måndagen den 18 juni</dok_titel>
<dok_rm>2011/12</dok_rm>
<dok_nummer>132</dok_nummer>
<dok_datum>2012-06-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågor om subventioner till kärnkraft</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>CD3DD73D-CF2C-42FA-A11B-8347D4154421</anforande_id>
<anforande_nummer>25</anforande_nummer>
<talare>JONAS JACOBSSON GJÖRTLER (M) replik</talare>
<parti>M</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Nej, det är verkligen inte så att staten eller regeringen vill skydda kärnkraftsbolagen. Vi har också konstaterat att staten är ganska duktig på att klå de här bolagen på pengar, vilket kan vara rimligt. Jag tycker att det är tydligt att skadeståndsansvaret ligger på de bolag som driver kärnkraften.
Miljöpartiet gör kopplingen till olyckan i Japan, och jag tror att också Kent Persson har nämnt de siffrorna. Det blir lite svårt att jämföra med en gigantisk naturkatastrof med jordbävning och 17 meter höga tsunamivågor. Då pratar vi om en naturkatastrof. I sådana lägen är det självfallet alltid staten som i slutändan får stå för kostnaderna om allting annat slås ut. Det är bland annat därför vi har en stat. Det är en av statens grunduppgifter att vara the lender of last resort, den som tar det yttersta ansvaret, om ingen annan finns där.
</anforandetext>
<intressent_id>0495314169413</intressent_id>
<rel_dok_id>GZ01NU24</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2012-10-31 06:53:20</systemdatum>
<systemnyckel>306192</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ09132/#anf25</protokoll_url_www>
</anforande>
