2793861 GZ09130 Riksdagens protokoll 2011/12:130 Torsdagen den 14 juni 2011/12 130 2012-06-14 00:00:00 Näringsdepartementets hantering av en fråga med anledning av bristande järnvägsunderhåll (avsnitt 3.2) föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 2C094A24-7609-40A7-8F16-846FA28508B9 52 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (S) S Fru talman! Trafikverket fick av regeringen möjlighet till en extra satsning på järnvägsunderhåll på 800 miljoner. Samtidigt uppstod det problem med den entreprenör som utförde järnvägsunderhållet i Västsverige. Efter en långvarig tvist, vilken tidigare här beskrivits, mellan verket och entreprenören kom man överens om att lösa avtalet i förtid. När avtalet om järnvägsunderhåll i Västsverige skulle lösas i förtid betalade Trafikverket 125 miljoner i skadestånd till entreprenören. Skadeståndet togs ur anslaget för järnvägsunderhåll. Ingen information om att medel avsatta för järnvägsunderhåll användes för detta ändamål nådde vare sig regeringen eller riksdagen. Det här är fakta i sammanhanget. Genom utredningen har framkommit att regeringens uppfattning är att skadeståndsbetalningar liknande den som förekommit ryms inom bemyndigandet från riksdagen till regeringen och vidare från regeringen till Trafikverket. Men det blir helt orimliga konsekvenser av en sådan hållning. Då skulle ju i princip alla tillgängliga medel som riksdagen avsatt för drift och underhåll av myndigheten kunna användas för att betala skadestånd till entreprenörer - detta utan att riksdagen blir informerad om att de anslag man trodde skulle användas för drift och underhåll, det vill säga för verksamheten, inte alls går dit utan till att betala skadestånd för lösande av dåliga avtal. I svar på skriftlig fråga anger ansvarigt statsråd den 9 januari i år att regeringen inte tidigare än det blev offentligt har fått information om hur det enskilda avtalet avslutades. Avtalet, med skadestånd, hävdes den 6 juli 2011. Fem och en halv månad senare uppmärksammade SVT avtalets existens. Först då säger sig statsrådet ha fått information. En av de viktigaste uppgifterna under 2011 för ett statsråd med ansvar för järnvägar, med tanke på den turbulens som har varit, måste vara att se till att de problem med framkomlighet vintern 2010-2011 som bland annat berodde på brister i underhållet blev åtgärdat. Regeringen gjorde också ett stort medialt nummer av extraanslaget till underhåll. Men uppenbarligen har regeringens uppföljning varit bristfällig eftersom kännedom om detta avtal, i en för infrastrukturen central region och omfattande 125 miljoner kronor, förblev okänd. Det har tydligt markerats från regeringen att detta är en engångsföreteelse. Gott så, men det fråntar inte statsrådet det yttersta ansvaret för att medel avsatta för järnvägsunderhåll inte använts för det ändamål som det var avsett för. Att det finns dåligt upparbetade rutiner för informationsutbytet mellan departementet och Trafikverket är ganska uppenbart i sammanhanget. Departementets uppföljning av hur järnvägsunderhållet utvecklats under 2011 kan inte ha varit särskilt noggrann när man förblev omedveten om att 125 miljoner av de avsatta medlen faktiskt inte användes för underhåll över huvud taget. Regeringen har dessutom, till synes utan större eftertanke, ändrat i villkoren för hur riksdagen bestämt att medel för järnvägsunderhåll får användas, vilket skapat en otydlighet i styrningen och uppföljningen av hur medlen avsatta för underhållet verkligen används. I riksdagens beslut om budget 2010/11 sägs det att bemyndigandet till regeringen bör avse all upphandlad verksamhet och alla bidrag där fleråriga avtal sluts. Men i regleringsbrevet från regeringen till Trafikverket för budgetåret 2011 står det att Trafikverket får disponera medel från delposten 10.2 för drift, underhåll, trafikledning och reinvesteringar på det statliga järnvägsnätet. Skillnaden kan verka obetydlig, men när det handlar om bemyndiganden med lagstöd innebär varje förändring ett riskmoment då förändringens juridiska innebörd måste beaktas väldigt noggrant. Förändringar kan också skapa tillfällen då regeringen ger sina myndigheter ett större ansvar än riksdagen avsett att det skulle vara. Därför måste varje förändring av bemyndiganden vara noga genomtänkt och väl motiverad. Här verkar den nästan ha kommit till av en slump under beredningens gång, som vi har kommit fram till. Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd har ett direkt ansvar för de förändrade skrivningarna kring medelsanvändningen med de problem det kan skapa och ett övergripande ansvar för att uppföljningen och informationen om hur medlen faktiskt använts inte fungerat. Det är vår slutsats i detta sammanhang. 0714307225418 N 2012-10-31 06:14:40 305995 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ09130/#anf52