<anforande>
<dok_hangar_id>2793375</dok_hangar_id>
<dok_id>GZ09129</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2011/12:129 Onsdagen den 13 juni</dok_titel>
<dok_rm>2011/12</dok_rm>
<dok_nummer>129</dok_nummer>
<dok_datum>2012-06-13 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Diskriminering som har samband med kön i fråga om försäkringstjänster m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>536C0B99-B4BA-483D-8E39-2B4A4277CD66</anforande_id>
<anforande_nummer>232</anforande_nummer>
<talare>AGNETA LUTTROPP (MP) replik</talare>
<parti>MP</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Utredningen om ett starkare skydd mot diskriminering från 2009 behöver man inte bry sig om och inte heller 
Bortom fagert tal
 från 2010. Det är utredningar som är gjorda, men ni vill ändå - det är uttryck man säkert älskar i handikapprörelsen - avvakta ytterligare. Det ska vara ytterligare utredning. Det är det jag inte får ihop. Det är här det trots allt blir otydligt. När man har så många kort på bordet och när man är så välvilligt inställd till att göra detta till en lag förstår jag inte att man ändå backar när det kommer till skarpt läge. Man säger: Nja, det är väl bra, men inte nu. 
Jag håller med om att det blir dyrare efter några år. Som jag förstår det är det pengarna som är nageln i ögat på Alliansen. Jag håller med om att det antagligen inte blir billigare utan snarare tvärtom. Ändå är man beredd att vänta. Då kan jag inte låta bli - det är här det blir lite otydligt för mig - att undra: Är det så att man egentligen inte vill alls?
</anforandetext>
<intressent_id>0919433006307</intressent_id>
<rel_dok_id>GZ01AU11</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2012-10-31 05:54:26</systemdatum>
<systemnyckel>305911</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ09129/#anf232</protokoll_url_www>
</anforande>
