<anforande>
<dok_hangar_id>2792549</dok_hangar_id>
<dok_id>GZ09127</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2011/12:127 Måndagen den 11 juni</dok_titel>
<dok_rm>2011/12</dok_rm>
<dok_nummer>127</dok_nummer>
<dok_datum>2012-06-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Litteratur, språk, läsande och bibliotek</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>54010ADF-C126-4CC7-B40E-B7B75BF0B0A7</anforande_id>
<anforande_nummer>61</anforande_nummer>
<talare>MATTIAS KARLSSON (SD) replik</talare>
<parti>SD</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Eftersom Ellen berörde språklagen kan jag inte låta bli att ställa en fråga som jag ställde till Folkpartiet och Christer Nylander förra året när vi hade denna debatt men som jag inte tyckte att jag fick något riktigt bra svar på. Frågan rör motionen om punktskriftens ställning.
Som jag har uppfattat det anser majoriteten att punktskriften inte bör ha ett lagstadgat skydd på samma sätt som teckenspråket har eftersom punktskriften inte kan räknas som ett eget språk. Men om den nu inte kan räknas som ett eget språk, borde den då inte räknas som en annan form av svenska? Borde den inte därigenom få stöd av språklagen? Det måste ju vara det ena eller det andra; antingen är det ett eget språk eller så är det en annan form av skriven svenska. Det kan inte vara något mitt emellan eller ingenting.
Jag tycker att det vore rimligt att i båda fall ge de synskadade samma rätt till sitt läs- och skriftspråk som andra har.
</anforandetext>
<intressent_id>0831636664429</intressent_id>
<rel_dok_id>GZ01KrU7</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2012-10-31 05:11:42</systemdatum>
<systemnyckel>305526</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ09127/#anf61</protokoll_url_www>
</anforande>
