<anforande>
<dok_hangar_id>2792549</dok_hangar_id>
<dok_id>GZ09127</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2011/12:127 Måndagen den 11 juni</dok_titel>
<dok_rm>2011/12</dok_rm>
<dok_nummer>127</dok_nummer>
<dok_datum>2012-06-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Litteratur, språk, läsande och bibliotek</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>F10B574B-B3F5-4B40-A560-C55C2A56ADDD</anforande_id>
<anforande_nummer>55</anforande_nummer>
<talare>BENGT BERG (V)</talare>
<parti>V</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Kulturutskottets betänkande har litteraturen, språket, läsningen och biblioteken som tema, och dess minsta gemensamma nämnare kan sammanfattas i tre bokstäver - bok. Boken, denna fantastiska uppfinning har sedan Gutenbergs dagar bidragit till kunskapens, civilisationens och demokratins utbredning.
Herr talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservationer nr 1, 2, 5 och 10 som handlar om läsfrämjande insatser, litteraturstöd, bibliotekens uppdrag och digitala bibliotek.
Låt oss begrunda vilken oersättlig styrka som vilar i själva språket. Hur kan man bättre än Bellman beskriva ljusets och sommarens ankomst i form av en fjäril på Haga för drygt 220 år sedan?
Minsta kräk i kärr och syra, nyss av solens värma väckt, till en ny högtidlig yra, eldas vid sefirens fläkt.
Bellmans bokstavsmåleri fyller oss med sommar, och 1700-talsfjärilen lever på nytt. Det finns en nästan visionär demokratisk tanke när Bellman låter minsta kräk i kärr och syra få vara med om sommarens under. Allt och alla ska finnas i tavlan för att den ska fullbordas.
Herr talman! Det borde vara en av kulturpolitikens viktigaste uppgifter att ge alla möjlighet att njuta av den oerhörda skatt som litteraturen är. Genom boken kan man inte bara lära känna sina egna känslor utan också erövra kunskap om samhället och tiden vi lever i. Boken kan göra oss bekanta med det som kanske är skrämmande. Boken kan ta dig med bakåt i tiden, runt om i världen, in i framtiden och in i en annan människa. Allt finns i böckerna, och det finns böcker för alla.
Men alla kan inte ta del av läsningens möjligheter, och det är vår uppgift att fråga varför. Varför avstå från den trygghet som själva språket skapar? Vad händer med den som känner sig utanför den samhälleliga gemenskapen? Vilka uttryck tar man till när man känner sig maktlös? Hur griper man fjärilshåven för att fånga allt det vackra?
Genom små, läsfrämjande åtgärder kan vi åstadkomma stora underverk. Skolan har en viktig uppgift i att ha böcker i bra skolbibliotek med kunnig och inkännande personal. I april skrev DIK:s ordförande Karin Linder att mer än 100 000 elever går i skolor utan fungerande skolbibliotek. Eleverna där missar förstås något viktigt när det gäller att höja sin egen språkliga och digitala kompetens. Detta är icke acceptabelt!
Herr talman! Vänsterpartiet vill tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet satsa mycket mer på läsningen som leder till en positiv språkutveckling, och vi vill återuppta stödet till En bok för alla som ger ut kvalitetslitteratur för både barn, ungdom och vuxna till mycket rimliga priser. Dessutom har man utvecklat ett kontaktnät med bokombud på arbetsplatser, i hyresområden och på landsbygden.
Herr talman! Så några ord om bokens väg på hälleberget. Bokmarknaden i sig präglas av stora konvulsioner. Det finns en berättigad oro över utvecklingen, vilket kan illustreras av en debattartikel i Svenska Dagbladet den 13 maj där förläggaren Kristoffer Lind tog upp frågan om den mediemakt som Bonnierföretagen tillskansat sig. Mycket av mångfalden som de små bokförlagen står för riskerar att hamna i medieskugga, och inte bara det - själva distributionskanalerna täpps till när ägandet bestämmer vilka som ska synas.
Du som inte syns finns inte. Så brukar det heta när det gäller reklam, och det gäller även i bokbranschen och på filmområdet. Paradoxen är att de som talar om konkurrensens välsignelse ofta själva strävar mot monopolets lycka.
Litteraturens fria spelrum är en viktig fråga som den kommande Litteraturutredningen förhoppningsvis tar upp. Andra viktiga frågor är förstås upphovsrätten och givetvis författarnas, fotografernas, och illustratörernas villkor. Också de ska kunna leva av sitt arbete och få rimligt betalt.
Boklånen bygger upp den så viktiga Författarfonden, och här har regeringen visat stor njugghet.
För att stärka samarbetet mellan skolan och kulturområdet har vi i Vänsterpartiet föreslagit en höjning i budgeten med 10 miljoner som skulle kunna gå till de så kallade centrumbildningarna som kunde länka samman skolan med kulturskaparna.
Herr talman! Den offentliga berättelsen om världen, var finns den? Jo, den finns på bibblan, och man kan läsa den på svenska språket och på alla de andra språken.
En ny bibliotekslag är ute på remiss. Där saknar jag något som står i Unescos folkbiblioteksmanifest, nämligen att frihet, välfärd och samhällelig och personlig utveckling är grundläggande mänskliga värden. De kan bara förverkligas genom välinformerade medborgare med möjlighet att utöva sina demokratiska rättigheter och därigenom spela en aktiv roll i samhällslivet.
Vänsterpartiet vill slå fast bibliotekens oberoende från både politiska och kommersiella krafter, och dessutom vill vi ge biblioteken samma sorts rätt att sprida material digitalt som de har i dag att sprida böcker i fysisk form.
Vi vill bygga ut biblioteksersättningen så att den kan bli ett stöd att räkna med. För en bråkdel av de belopp som regeringen frikostigt delar ut i form av skattesänkningar för de rikaste skulle många fler kunna få chansen att arbeta heltid med böcker, musik och filmer. Bibliotekens möjlighet att avgiftsfritt låna ut olika slags medier ställer givetvis krav på gemensamma lösningar för överenskommelser med rättighetsinnehavare och upphovsmän och -kvinnor.
Herr talman! När vi diskuterar kultur gör vi det ofta i termer av nytta, lönsamhet eller vad det nu kan vara. Även om kulturpolitiken ska vara ett instrument för både det demokratiska samhällsbygget och vår gemensamma andliga tillväxt kan faktiskt en dikt rädda liv.
Så här var det nämligen: En vinterdag var en gubbe ute och åkte sparkstötting på isen. Isen brast, och han hamnade i dödsskräcken. Då kom han på två rader i en dikt av Lars Gustafsson: Om du hamnar under isen, sök dig inte mot det vita utan mot det svarta. Det är där hålet finns.
</anforandetext>
<intressent_id>0188653245302</intressent_id>
<rel_dok_id>GZ01KrU7</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2012-10-31 05:11:42</systemdatum>
<systemnyckel>305520</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ09127/#anf55</protokoll_url_www>
</anforande>
