<anforande>
<dok_hangar_id>2791941</dok_hangar_id>
<dok_id>GZ09125</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2011/12:125 Torsdagen den 7 juni</dok_titel>
<dok_rm>2011/12</dok_rm>
<dok_nummer>125</dok_nummer>
<dok_datum>2012-06-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>It- och postfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>F505F2D2-A055-4BF7-AF38-D11C9D225B32</anforande_id>
<anforande_nummer>145</anforande_nummer>
<talare>ANNIKA LILLEMETS (MP)</talare>
<parti>MP</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Att människor ska kunna ringa oavsett var de bor i Sverige borde vara självklart. Lika viktigt är det att ha tillgång till bredbandsanslutning som är snabb och driftsäker nog, att kunna betala räkningar, få posten utdelad och skicka brev samt att om man är företagare enkelt och säkert kunna lämna ifrån sig sin dagskassa.
Tyvärr är det ännu inte alltid så. När det gäller viktig samhällsservice och likvärdig tillgång till grundläggande infrastruktur fungerar det inte att ensidigt förlita sig på att marknadskrafterna ska ordna det. Risken är då att de människor som bor i glest befolkade områden blir utan om det inte är kommersiellt lönsamt att uppfylla deras behov. Det krävs att staten tar sin del av ansvaret, och jag vill nämna några viktiga frågor som kräver ökad statlig uppmärksamhet och insatser.
Den påbörjade nedmonteringen av det fasta telenätet slår hårt mot befolkningen på landsbygden. Dels är det svårt för etablerade företagare att klara sina kundrelationer utan väl fungerande teknik för elektronisk kommunikation, dels vågar få ta chansen att nyetablera sig när man inte vet vilka möjligheter för kommunikation som kommer att finnas.
Många företagsidéer som lämpar sig mycket väl att bedriva på distans för den som av olika skäl vill bo på landet blir helt enkelt omöjliga när kommunikationen per kabel rycks undan. Landsbygden tappar visserligen befolkning, men samtidigt sker det en utflyttning av stadsbor till landsbygden. Många som tar det steget gör det på grund av att de har svårt för stadsmiljön. Även för denna grupp är telefon- och datoruppkoppling via kabel viktig för försörjning och kontakt med samhället i övrigt.
Det är bra att PTS följer upp Telia Soneras teknikskifte, och det är bra att Telia Sonera nu vidtar ett antal åtgärder för att människor inte ska få problem som de tidigare fick. Men de mobila alternativ som erbjuds har visat sig inte alltid fungera tillräckligt väl av olika skäl, exempelvis klarar de åska dåligt. Långa avbrott i telekommunikationerna är naturligtvis oacceptabelt för såväl småföretagare som hushåll. Människor är med all rätt oroliga för det pågående teknikskiftet.
Ett exempel på hur svårt det kan vara är Axmar Bruk, en mindre ort vid gästrikekusten. Där skulle den fasta telefonin försvinna i januari i år, men avvecklingen har fått skjutas upp och är ännu inte genomförd därför att alternativen inte fungerat. De boende har testat två mobiloperatörer men det har inte alltid gått att ringa. Det är oacceptabelt. Man måste kunna lita på att det alltid går att ringa, inte minst av säkerhetsskäl.
Småföretagare hör av sig. Så sent som i förra veckan blev MP kontaktade av en restaurangägare i Överkalix och en transportföretagare i Dalarna som berättade att det fasta telefonnätet ska ersättas i augusti i deras hemtrakter. Innan ett sådant teknikskifte genomförs måste de det berör garanteras att det nya systemet fungerar på ett godtagbart sätt. Och då måste systemen testas på plats, vilket inte alltid varit fallet tidigare.
Optisk fiber för telefoni och datakommunikation är den lösning som många efterfrågar, inte minst av driftsäkerhetsskäl. Det handlar inte bara om telefoni. Frågan om teknikskiftet är större och handlar de facto om möjligheten att vara inkluderad i samhället när alltmer av samhällets tjänster finns på nätet och förutsätter uppkoppling. Nedmonteringen av kopparnätet är bara en föraning om de utmaningar som snart kommer. Problemet är inte att kopparen försvinner, utan avsaknaden av fibern.
Ja, investeringar i infrastruktur är resursintensivt. Det kostar pengar. Men det är samtidigt samhällsekonomiskt lönsamt. Det går heller inte att komma ifrån att infrastruktur tar tid att etablera. Det är centralt att uppnå framförhållning och så långt som möjligt skapa en långsiktighet, kanske en långsiktighet som sträcker sig lika långt som bredbandsstrategins målsättning. Landsbygdens befolkning, liksom marknadsaktörer behöver veta vad som gäller för att kunna planera och agera.
Det är därför bra att regeringen gör en tillfällig satsning på 495 miljoner kronor i budgeten över en treårsperiod för att sprida tekniken utanför tätorterna. Men det gäller att denna satsning kommer den glest befolkade landsbygden till del och inte tvärtom bromsar upp de privata operatörernas investeringsvilja i de områden som ligger närmast i tur att bli utbyggda på kommersiella grunder.
Områden som bör prioriteras är de där kopparnätet rivs upp. Staten måste göra klart att satsningen inte är avsedd att ersätta investeringar som operatörerna på kommersiella grunder bör kunna ta. Om skattemedel tydligt används för att koppla upp den mest glest befolkade landsbygden så ökar trycket även på operatörerna att ta sitt ansvar för inte fullt så glest befolkade områden, vilket innebär att statens satsning gör dubbel nytta.
Det räcker inte med enbart pengar. Här är det viktigt att följa upp att länsstyrelserna och regionerna - som numera har ansvar för att målen i regeringens bredbandsstrategi för Sverige - agerar. Det ska ställas krav på att de återrapporterar vad de gjort för att skapa bättre förutsättningar för bredband på landsbygden och att de har en strategi för bredband regionalt som inkluderar alla boende.
Riksdagen har antagit målet att alla hushåll och företag bör ha goda möjligheter att använda sig av elektroniska samhällstjänster och service via bredband. Om formuleringen att hela Sverige ska leva verkligen ska betyda något så är det i tider av stora teknikskiften nödvändigt att politiken tar ansvar för att den nya tekniken blir tillgänglig, på lämpligt sätt, för alla i samhället. Det finns mycket mer att göra framöver.
Fru talman! Jag står givetvis bakom alla våra reservationer. Men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservation 3 om tillgång till elektroniska kommunikationer och reservation 4 om teknikskifte i delar av det fasta telefonnätet.
(Applåder)
</anforandetext>
<intressent_id>0172220256016</intressent_id>
<rel_dok_id>GZ01TU16</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2012-10-31 04:21:03</systemdatum>
<systemnyckel>305381</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ09125/#anf145</protokoll_url_www>
</anforande>
