<anforande>
<dok_hangar_id>2790461</dok_hangar_id>
<dok_id>GZ09120</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2011/12:120 Onsdagen den 30 maj</dok_titel>
<dok_rm>2011/12</dok_rm>
<dok_nummer>120</dok_nummer>
<dok_datum>2012-05-30 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Anhöriginvandring</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>FD326181-0AB5-43BE-BA6A-F50E7B7EF46B</anforande_id>
<anforande_nummer>96</anforande_nummer>
<talare>ULF NILSSON (FP) replik</talare>
<parti>FP</parti>
<anforandetext>
Fru talman! I och med att det juridiska systemet skapar en ny praxis genom den vägledande domen gick det fortare än om en utredning kommit med ett förslag senare, jag minns inte om hur många månader. Det är ingen enkel sak att ändra lagstiftning. Det får man ha respekt för. Det är omöjligt att sätta upp ett tidsmål där.
Jag hoppas och tror att redan denna dom löser de flesta av problemen. Men om den inte gör det visar det sig ganska snart. Förhoppningsvis visar det sig i ett praxisbildande ärende. Då är det dags att vi sätter i gång ett arbete. Men man ska inte underskatta hur komplicerat det är att ändra lagar. 
Det är hela tiden en balans mellan att upprätthålla tydliga lagregler för uppehållstillstånd i Sverige och samtidigt väga det mot den oerhörda betydelsen av att kunna förenas med sina barn i en familj.
Enkelt uttryckt är det viktig att noga följa utvecklingen. Vid första tecken på att det inte blir som vi hoppas får vi snabbt sätta i gång ett arbete med att justera lagen.
</anforandetext>
<intressent_id>0542573140300</intressent_id>
<rel_dok_id>GZ01SfU12</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2012-10-31 02:40:26</systemdatum>
<systemnyckel>304942</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ09120/#anf96</protokoll_url_www>
</anforande>
