<anforande>
<dok_hangar_id>2790461</dok_hangar_id>
<dok_id>GZ09120</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2011/12:120 Onsdagen den 30 maj</dok_titel>
<dok_rm>2011/12</dok_rm>
<dok_nummer>120</dok_nummer>
<dok_datum>2012-05-30 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Arbetskraftsinvandring</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>0B799F35-F817-4A76-8EBE-00006C482A80</anforande_id>
<anforande_nummer>120</anforande_nummer>
<talare>ANNELIE KARLSSON (S) replik</talare>
<parti>S</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Eva Lohman tar upp såväl kuriosa som historiebeskrivning. Det är alltid spännande med historia, men jag tycker att det är bättre om vi fokuserar på de problem vi har i dag och som i synnerhet regeringspartierna borde känna ett ansvar för att lösa.
Eva Lohman beskriver en lyckad politik där arbetsgivaren styr och där arbetsgivarens behov bestämmer omfattningen. Jag är inte förvånad över denna beskrivning, för Moderata samlingspartiet har alltid tyckt att arbetsgivaren ska styra. 
Vi har dock en ordning på svensk arbetsmarknad som gör att även Moderaterna och övriga regeringspartier borde fundera över om det är okej att vi går ut och äter kvällsmat och att kocken kanske fått betala mellan 50 000 och 90 000 kronor för att komma till Sverige. Är det okej att den som diskar tallrikarna efter oss får någonstans mellan 12 och 20 kronor i timmen? Jag tycker inte att det smakar så gott om jag vet att jag äter på någon annans bekostnad.
Tycker Eva Lohman att det är okej att vi inte kan vara säkra på att alla anställda i Sverige har sjysta villkor?
</anforandetext>
<intressent_id>0199751900210</intressent_id>
<rel_dok_id>GZ01SfU11</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2012-10-31 02:40:26</systemdatum>
<systemnyckel>304966</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ09120/#anf120</protokoll_url_www>
</anforande>
