<anforande>
<dok_hangar_id>2790461</dok_hangar_id>
<dok_id>GZ09120</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2011/12:120 Onsdagen den 30 maj</dok_titel>
<dok_rm>2011/12</dok_rm>
<dok_nummer>120</dok_nummer>
<dok_datum>2012-05-30 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Arbetskraftsinvandring</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>0955E4FB-BC47-454C-AD73-856A132DCE33</anforande_id>
<anforande_nummer>119</anforande_nummer>
<talare>EVA LOHMAN (M)</talare>
<parti>M</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Invandrarna är och har varit en ovärderlig resurs för det svenska samhället - mänskligt, kulturellt och ekonomiskt. De har gjort stora insatser på den svenska arbetsmarknaden inom både privat och offentlig sektor.
Många invandrargrupper har tack vare sin expertkunskap, sin företagsamhet och det kapital de haft med sig haft en mycket stor betydelse för samhällsutvecklingen i Sverige. Utan invandrarnas insatser hade det svenska välfärdssamhället inte utvecklats lika snabbt. Industrin, särskilt exportindustrin, hade knappast hävdat sig lika bra om inte Sverige hade haft tillgång till invandrarna.
Det finns ett starkt historiskt samband mellan migration och ekonomisk tillväxt. Det kan ingen ifrågasätta. Även om vi i dag är fokuserade på nuet och framtiden ska jag ge en kort återblick av hur invandringen har fungerat i Sverige.
Arbetskraftsinvandringen satte fart när andra världskriget var slut, även om vi i ett historiskt perspektiv alltid haft människor som har kommit hit till Sverige. Den som kan sin historia minns tyska invandrare som kom med Hansan till Kalmar och till Gotland under 1100-talet. De slog sig också ned i många andra städer. De satte sin prägel på vårt samhälle i så hög grad att man till och med på vissa ställen funderade på om tyskan skulle bli officiellt språk, bland annat här i Stockholm. 
500 år senare kom skottarna till Göteborg, och de var köpmän, soldater och officerare. Och under 1600-talet flyttade valloner till Sverige. De kom att betyda väldigt mycket för svensk bergshantering. Och så har det hållit på: Människor har flyttat hit med sina kunskaper och erfarenheter och gjort Sverige rikare. 
För ganska precis 100 år sedan gjorde Emigrationsutredningen sina skattningar av in- och utvandringen i Sverige. Då var det inte invandringen som stod i centrum utan utvandringen, och den var dubbelt så stor som invandringen. Sverige hade 1910 en nettoförlust på drygt en miljon människor. Det var också denna förlust som fick våra dåvarande kolleger att motionera i första och andra kammaren om åtgärder för att få slut på åderlåtningen, som man sade. Och i dag står vi här och debatterar inte arbetskraftsutvandring men arbetskraftsinvandring.
Herr talman! Som kuriosa kan jag nämna Emigrationsutredningens slutord som fortfarande tål att läsas. Jag citerar: "Det viktigaste botemedlet mot emigrationen är alltså att vi för framtiden icke blifva efter, varken i fråga om ekonomisk företagsamhet eller i fråga om samhälleliga reformer".
Det är en spegelbild av dagens debatt. Vi varken vill eller ska "blifva efter", och det är därför denna reform för arbetskraftsinvandring är så viktig. Vi måste nu och än mer i framtiden locka till oss människor som kommer hit och bidrar med sin kompetens och sina erfarenheter.
Vid andra världskrigets slut stod de svenska företagen intakta jämfört med Europa i övrigt. Sverige var helt, rent och välstädat. Trä, papper, järn, maskiner, bilar och verkstadsprodukter gick åt som smör i solsken. Det enda som egentligen saknades var arbetskraft. Vad gjordes då? Jo, Sverige rekryterade arbetare från många håll i Europa.
Rekryteringskampanjer gjordes i Västtyskland, Holland, Italien, Österrike, Belgien, Grekland, Jugoslavien med mera. Mellan åren 1951 och 1965 invandrade ungefär 400 000 människor hit för att arbeta. Föregångaren till Ams hade särskilda rekryteringskontor i Belgrad, Aten och Turkiet.
År 1972 stoppades arbetskraftsinvandringen till Sverige, och den dörren var stängd ända fram till 2008 då den öppnades igen.
Vid mitten av 1970-talet var ungefär 400 000 utländska medborgare bosatta i Sverige. 
Efter 1972, när det inte längre var möjligt att komma hit för att arbeta, ändrade invandringen karaktär, och vi fick fler asylsökande.
Från 2008 är det alltså åter möjligt att rekrytera arbetskraft från länder utanför EU. Det är Alliansen som tillsammans med Miljöpartiet har gjort detta möjligt.
I dag har vi den mest liberala arbetskraftslagstiftningen. Det är arbetsgivaren som styr, som ser behov av arbetskraft. Lagstiftningen är enkel och flexibel. Arbetsgivaren bedömer behov, och Migrationsverket godkänner ansökningarna. Det är en stor och viktig reform som har gjort Sverige till ett av västvärldens mest öppna länder när det gäller invandring av arbetskraft.
Den här arbetskraftsreformen kan vara en del av lösningen på våra framtida demografiska behov. Det kan också vara en del av lösningen för företagen för att fylla sina behov av rätt kompetens för att kunna utvecklas och därmed växa.
Vi har i dag fått ett system som gör det betydligt lättare för människor utanför EU att komma till Sverige för att arbeta och för företagen att rekrytera den arbetskraft de behöver.
Vilka är det då som kommer till Sverige för att jobba? I snitt har mellan 13 000 och 15 000 arbetstagare kommit sedan reformen genomfördes 2008. Hälften av dem är högkvalificerade it-specialister och ingenjörer från i första hand Indien och Kina. Dessa länder ligger i topp vad gäller arbetskraftsinvandring. Det kommer också restaurangpersonal och lokalvårdare, och det kommer personer sysselsatta inom skogs-, jordbruks- och trädgårdsodling, alltså gröna näringar. Viktigt är att samtliga arbetsgivare säger att de inte hittar personal i Sverige.
Också den offentliga sektorn står inför stora utmaningar i framtiden. Välfärdssektorn kommer fram till 2020 att behöva drygt 400 000 nya arbetstagare. Därför är reformen viktig, för utan arbetskraftsinvandring kommer vi inte att klara den framtida välfärden. 
Utan reformen kommer inte heller våra företag att kunna växa, utvecklas och bidra till ett starkt Sverige.
Herr talman! Viktigt är också att de personer som kommer hit för att arbeta inte ska ha sämre villkor än vad som gäller för dem som arbetar i Sverige. Det betyder att varken lön, försäkringsskydd eller övriga anställningsvillkor ska vara sämre än de villkor som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket. Det ska också vara möjligt för arbetstagaren att försörja sig på sin anställning.
Migrationsverket har förutom att bevilja arbetstillstånd också uppgiften att motverka missbruk av reglerna. Migrationsverket gör bedömningen att ansökan grundar sig på riktiga uppgifter och har också möjlighet att göra kontroller av arbetsgivaren. Det framgår av regleringsbrevet för 2012 att Migrationsverket ska motverka missbruk. Problem med oseriösa arbetsgivare finns som bekant också för arbetstagare i Sverige.
Reformen kommer förhoppningsvis att öka antalet arbetskraftsinvandrare i Sverige, för trots ett liberalt och enkelt system är andelen arbetskraftsinvandrare i Sverige lägre än i jämförbara länder. Vi behöver locka till oss duktiga människor för att öka vår konkurrenskraft, för att klara framtida demografiska utmaningar och för att göra Sverige starkare och rikare.
Herr talman! Jag yrkar bifall till socialförsäkringsutskottets förslag i betänkande SfU11 och avslag på samtliga motioner.
(Applåder)
</anforandetext>
<intressent_id>0150664940102</intressent_id>
<rel_dok_id>GZ01SfU11</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2012-10-31 02:40:26</systemdatum>
<systemnyckel>304965</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ09120/#anf119</protokoll_url_www>
</anforande>
