<anforande>
<dok_hangar_id>2789024</dok_hangar_id>
<dok_id>GZ09112</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2011/12:112 Torsdagen den 10 maj</dok_titel>
<dok_rm>2011/12</dok_rm>
<dok_nummer>112</dok_nummer>
<dok_datum>2012-05-10 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 7 §) Förskolan (forts. UbU13)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>27A7A191-6DED-4175-B910-DA4C381CB1B1</anforande_id>
<anforande_nummer>97</anforande_nummer>
<talare>ANNIKA ECLUND (KD)</talare>
<parti>KD</parti>
<anforandetext>
Herr talman! När vi diskuterar pedagogisk omsorg för våra barn är det alltid det som är bäst för det enskilda barnet och för den enskilda familjen som ska vara utgångspunkten. Förskolan ska vara ett komplement och stöd till föräldrarna, som har det huvudsakliga ansvaret för barns fostran, utveckling och växande. Jag tycker att det är viktigt att betona samverkan mellan förskola och barnens viktigaste personer i livet, nämligen föräldrarna. Det är viktigt att politiken kring barns omvårdnad utformas så att den utgår från föräldrarnas möjlighet till flexibilitet och fria val.
Under den föregående mandatperioden genomfördes en familjepolitisk reform bestående av ett frivilligt kommunalt vårdnadsbidrag, en jämställdhetsbonus, en barnomsorgspeng och ett ökat pedagogiskt uppdrag i förskolan. Syftet med reformerna är att valfriheten, mångfalden och kvaliteten ska öka så att vi bättre möter familjernas behov. Med reformerna får föräldrarna ökade möjligheter att välja den typ av verksamhet som är lämplig för just deras barn, i deras situation.
Det är därför jag i går lyssnade med bestörtning till Rapports inslag om att Håbo kommun ämnar förbjuda den föräldrakooperativa förskolans verksamhet på grund av att de föräldrar som har valt den här omsorgsformen och själva är med och stöttar upp verksamheten vid behov inte får göra detta. De får alltså inte ta del av sina barns vardag på grund av att de inte har pedagogisk utbildning. 
Nu ska detta ärende, som väl är, prövas i Förvaltningsrätten. Är det så att den nya skollagen skulle kunna tolkas på detta sätt, vilket jag inte tror, innebär det att vi har ett prejudikat som gör att 22 000 barn i Sverige står utan den omsorg som deras föräldrar vill ha för sina barn. Om det är förbjudet att vara med sina barn på dagtid om man inte har pedagogisk utbildning har vi stiftat omänskliga lagar, och då måste vi göra om och göra bättre.
Herr talman! Familjers valfrihet har drastiskt ökat i och med möjligheten att driva förskola i enskild regi. Detta är mycket bra. Att det är populärt ser vi genom att allt fler väljer att sätta sina barn på enskilda förskolor. Beslutet om barnomsorgspeng 2009 innebär att kommunerna nu är skyldiga att godkänna andra pedagogiska omsorgsformer i enskild regi än förskolor och fritidshem. Med koppling till Håbofallet vill jag här påminna om att det räcker att man har erfarenhet av arbete med barn för att man ska få bedriva pedagogisk omsorg.
Kommunen har också skyldighet att informera barns vårdnadshavare om de olika pedagogiska omsorgsformerna. Jag vill verkligen betona hur angeläget det är att kommunen tar detta ansvar och verkligen underrättar barns vårdnadshavare om verksamheter som familjedaghem, flerfamiljslösning eller andra former av pedagogisk verksamhet, så att man har en ärlig chans att göra ett aktivt val.
Herr talman! För de alternativa pedagogiska omsorgsformerna är den öppna förskolan mycket viktig. Den betyder mycket för de barn som av olika anledningar inte går i förskolan. Barnen får viktig samhörighet med andra barn, och föräldrarna skapar betydelsefulla kontaktnät med varandra. Särskilt viktig är den öppna förskolan för de föräldrar som saknar ett naturligt socialt nätverk, till exempel familjer som nyligen kommit till Sverige.
Men utvecklingen av den öppna förskolan går åt helt fel håll. Antalet öppna förskolor har dess värre minskat kraftigt under de senaste åren. Vi kristdemokrater vill se en satsning för att vända trenden. Kommunerna måste ta sitt ansvar och garantera tillgången till en öppen förskola.
Herr talman! För oss kristdemokrater är det två viktiga ben som förskolan står på: omsorg och pedagogisk verksamhet.
De förändringar som gjorts på senare år av förskolan har skett med hänsyn till förskolans utmärkande drag och oförändrade uppdrag, där lärande, omsorg och trygghet bildar en helhet. Det är viktigt att betona för mig som kristdemokrat. Förskolan ska erbjuda god pedagogisk verksamhet i kombination med att trygga barnens omsorg. Det är ju trots allt barn vi pratar om. För dem är en trygg tillvaro med vuxna som prioriterar omsorgen mycket viktig.
För varje skolform och för fritidshemmet gäller en läroplan som utgår från bestämmelserna i skollagen. Läroplanen ska ange utbildningens värdegrund och uppdrag. Den ska också ange mål och riktlinjer för utbildningen. Genom bestämmelsen finns nu en tydligare lagfäst värdegrund för alla skolformer. Det är viktigt att personalen väl kan tillämpa läroplanens värdegrund utan frågetecken.
Jag anser att arbetet med värdegrunden alltid är viktigt att utveckla och förbättra. Och personalen ska ständigt arbeta med dessa frågor. Jag menar därför att ett kompetenslyft för förskolans personal gällande värdegrunden borde prioriteras.
Herr talman! Förskolan är nu en egen skolform inom utbildningsväsendet. Det får till följd att kommunens skyldighet att ordna en förskoleplats inom fyra månader skärps. I den nya skollagen har detta förtydligats. Plats i förskola ska erbjudas inom fyra månader efter att vårdnadshavaren har anmält önskemål om förskoleplats. Det kommer även att införas en möjlighet för Skolinspektionen att vid vite förelägga kommuner att fullgöra sin skyldighet att erbjuda förskoleplats.
Vi kristdemokrater har arbetat med ett system som vill komplettera förskolegarantin och kommunernas skyldighet att erbjuda förskoleplats med en ekonomisk ersättning om garantin inte uppfylls.
För den enskilda familjen kan det innebära stora ekonomiska påfrestningar ifall kommunen av olika anledningar inte kan erbjuda barnomsorg inom de månader den garanterar. Det bör därför kunna utgå en ekonomisk ersättning till den familj som blivit drabbad. Vi tycker att ett sådant ekonomiskt skydd bör komplettera kommunens skyldighet att erbjuda förskola.
Herr talman! Till sist har jag som kristdemokrat några ledord att följa när det kommer till barn och barns utveckling: Föräldrarna har huvudansvaret för sina barn. Föräldrarna ska kunna välja det som är bäst för barnet och för den egna familjen. Oavsett vilken omsorgsverksamhet föräldrarna väljer för sina barn ska den hålla en mycket hög kvalitet.
Jag yrkar bifall till allianspartiernas reservation nr 7 och i övrigt till utskottets förslag till beslut i betänkandet.
(Applåder)
I detta anförande instämde Yvonne Andersson (KD) och Camilla Waltersson Grönvall (M).
</anforandetext>
<intressent_id>0480339311713</intressent_id>
<rel_dok_id>GZ01UbU13</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2012-10-30 23:47:32</systemdatum>
<systemnyckel>304244</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ09112/#anf97</protokoll_url_www>
</anforande>
