<anforande>
<dok_hangar_id>2789024</dok_hangar_id>
<dok_id>GZ09112</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2011/12:112 Torsdagen den 10 maj</dok_titel>
<dok_rm>2011/12</dok_rm>
<dok_nummer>112</dok_nummer>
<dok_datum>2012-05-10 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 7 §) Förskolan (forts. UbU13)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>C3D12B89-98F4-40BD-B423-F8374DF2F004</anforande_id>
<anforande_nummer>91</anforande_nummer>
<talare>TINA ACKETOFT (FP) replik</talare>
<parti>FP</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Nu vet jag inte om Agneta Luttropp har en djupare insikt i juridikens snårskog. Det är möjligt att hon har det. 
Men som jag har fått det förklarat av mycket goda och initierade källor innebär det en sällsynt stor skillnad bara att ändra denna ordalydelse. Detta innebär att kommunerna faktiskt inte kan - som de tidigare på ett enklare sätt har kunnat göra - vifta bort detta genom att säga att mormor eller morfar säkert kan lösa detta. Så kan de inte göra längre. De har en skyldighet att gå in i varje enskilt fall och pröva det. Då ska de ha det bästa för den enskilda individens verksamhet för ögonen. 
Det kan synas torftigt att byta ut ett ord här eller där. Men i lagtext är det en stor skillnad om det står "bör", "skall" eller "verka för".
</anforandetext>
<intressent_id>0582811195313</intressent_id>
<rel_dok_id>GZ01UbU13</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2012-10-30 23:47:32</systemdatum>
<systemnyckel>304238</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ09112/#anf91</protokoll_url_www>
</anforande>
