2789024 GZ09112 Riksdagens protokoll 2011/12:112 Torsdagen den 10 maj 2011/12 112 2012-05-10 00:00:00 (forts. från 9 §) Förskolan (forts. UbU13) föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 9D38C86E-DF05-4843-A1B6-58AA429087CE 102 Statsrådet NYAMKO SABUNI (FP) FP Herr talman! Utmärkelsen Svensk kvalitet 2011 gick till Condorens förskolor. Utmärkelsen är viktig, för den riktar ljuset mot en av välfärdens mest uppskattade verksamheter, den svenska förskolan. Kvalitetsutvecklingen i den svenska förskolan har varit en lång resa, en resa som började 1836 med de så kallade barnkrubborna. Då erbjöds endast vård och omsorg av barn. De här verksamheterna riktade sig främst till barn från fattiga miljöer. Dessa barnkrubbor kom sedan att följas av kindergarten, en barnverksamhet med fokus på lärande som komplement till den vård och omsorg som man ansåg att mödrarna stod för i hemmen. På grund av de höga avgifterna var verksamheten i praktiken endast tillgänglig för de rika. Först 1904 fick vi den första barnomsorgsverksamhet som kombinerade vård och omsorg med kindergartens pedagogiska verksamhet. Och under parollen "Ropen skalla - daghem åt alla!" byggdes den svenska förskolan ut på 70-talet. Nu krävde kvinnorna samma tillgång till arbete och utbildning som män. Det är den framgång vi i dag har att förvalta. Herr talman! Framgången för den svenska förskolan handlar till syvende och sist om förskolans personal, om dess utbildning och kompetens. Den handlar om förskolepersonalens sammansättning, där främst förskollärare och barnskötare bildar ett arbetslag. Mixen av förskollärare, barnskötare och ibland också andra pedagoger bildar en helhet som erbjuder barnen bästa möjligheter till utveckling och lärande. Det är i förskolan vi skapar mer likvärdiga förutsättningar för barnen inför skolstart. Internationella undersökningar visar också att det finns ett samband mellan att ha gått förskolan och hur man presterar i skolan. Det är i förskolan vi kan sätta in de tidigaste insatserna för att underlätta framtida skolgång och för att skapa likvärdiga villkor också för barn från mindre privilegierade familjer. Den 1 juli 2011 trädde den nya skollagen i kraft. Det innebar en viktig nystart för förskolan. Nu är förskolan en egen skolform med en omarbetad läroplan. Målen för barnens språkliga, kommunikativa och matematiska utveckling förtydligas. På så sätt har ambitionerna för lärandet höjts, och det har blivit tydligare vad varje barn har rätt att få med sig av förskolans verksamhet. Men förskolan fyller inte bara en funktion för barnens lärande. Den fyller också en funktion för föräldrarna, då förskolan gör det möjligt att kombinera familjeliv och yrkesliv. Därför blir det en viktig fråga att diskutera hur vi ökar tillgängligheten och ser till att vid sidan av förskolan också erbjuda kommunalt finansierad barnomsorg till de familjer som arbetar på obekväm arbetstid och inte har möjlighet att lösa barnomsorgen på egen hand. Därför är det en del av lagen att kommuner som huvudmän åläggs att ha beredskap för att kunna erbjuda omsorg på obekväm arbetstid. Kommunerna ska eftersträva att tillhandahålla barnomsorg på obekväm arbetstid. Håkan Bergman sade i ett replikskifte att många människors arbetsdag börjar när förskolan stänger. Det är sant, och detta ska gå att hantera. Men det faktum att en förälder jobbar obekväm arbetstid är inte synonymt med att familjen behöver barnomsorg på obekväm arbetstid. Detta tror jag är viktigt att hålla i minnet när vi debatterar denna fråga. Vi är alla anhängare av barnomsorg på obekväm arbetstid, som Camilla Waltersson Grönvall var inne på. Rossana Dinamarca ondgör sig över vårdnadsbidraget och oroar sig över hur det dränerar resurser till förskolan. Det hon glömmer bort att säga är att det knappt är någon som använder sig av vårdnadsbidraget. I teorin kanske det är ojämställt. I teorin skulle det inte vara bra. Men i praktiken, i verkligheten, är det få som använder sig av detta, beroende på det faktum att det handlar om för lite pengar. Man kan inte försörja sig på detta. Det är knappt några människor som tycker att det är värt att göra detta, även om de kanske skulle tycka att det var viktigt att vara hemma med sitt barn. Det är också därför som Kristdemokraterna, som ändå är det parti som är grundare av idén, säger att det kanske är dags att hitta på andra sätt, andra alternativ för hur vi ska kunna skapa denna mångfald med utrymme och möjligheter för dem som vill vara hemma med sina barn. Det är den utveckling de går igenom. Detta måste vi erkänna. Vårdnadsbidraget har inte kommit att bli det problem som vissa inledningsvis trodde att det skulle bli, däribland jag och inte minst mitt parti, Folkpartiet. När man oroar sig för att vårdnadsbidraget ska dränera förskolan, vad tror man då att en allmän rätt till nattomsorg för den vars förälder jobbar natt skulle innebära för förskolan och den pedagogiska verksamhet som bedrivs på dagtid? Rätt till nattomsorg skulle betyda att vare sig man behöver det eller inte måste det finnas en omsorgsverksamhet som är öppen och har personal. Sedan är vi överens om att man också ska kunna få hjälp med omsorg på kvällstid och inte minst på helgerna, vilket landar i att förskolan tillsammans med barnomsorg på obekväm arbetstid sammantaget skulle bli en dygnetruntöppen verksamhet. Det är vad det skulle innebära. Förstår Rossana Dinamarca och Vänsterpartiet vad detta skulle innebära för den dagliga förskoleverksamheten med de pedagogiska krav som ställs på den? Tala om att dränera en viktig verksamhet som håller hög kvalitet på resurser! Jag lovade i denna kammare att den lag som vi i dag har och som säger att kommuner ska eftersträva att bistå med barnomsorg på obekväm arbetstid skulle utvärderas och följas upp. Om det inte skulle fungera lovade vi att återkomma med hur vi ska förbättra lagen eller vidta andra åtgärder för att se till att de som behöver barnomsorg också får det. Detta trodde jag att hela denna kammare var överens om. Återigen: Vi vill alla att de familjer som behöver barnomsorg på obekväm arbetstid ska få det. Vi ser ändå en utveckling mot att fler barn skrivs in. Den kartläggning som man hänvisar till visar att vissa kommuner inte erbjuder nattomsorg. Men en del kommuner har barn inskrivna. Frågan har tydligen misstolkats. Vi får inte svar på om någon bett att få nattomsorg men inte fått det. De bara säger att de inte har det. Då kanske det inte heller har funnits någon som bett om det. Vi behöver få svar på dessa frågor. Oppositionen med Socialdemokraterna i spetsen vill använda skattemedel utan att veta exakt hur problemen ser ut och till vem och till vad resurserna går, vilket blir väldigt märkligt. Det här är komplicerat. Det kommer att bli en väldigt komplicerad process för regeringen att hantera, fast vi vet att vi har möjlighet att hantera den när vi har kunskapen på plats. Och vi har snart kunskapen på plats, redan nästa år. Vad detta innebär är inte att oppositionen vill göra någonting väl för barnfamiljer som behöver hjälp, utan detta är oppositionens sätt att vinna ett antal politiska poäng kortsiktigt. Långsiktigt innebär det att så fort vi ser att det kommer stimulansbidrag kommer alla de kommuner som i dag erbjuder barnomsorg på obekväm arbetstid att säga: Stopp för utvecklingen - snart kommer pengar från staten! Men de vet inte hur mycket. Det är det som det handlar om. Sedan kommer skattemedel att användas på så sätt att vi inte riktigt vet hur och varför. Det är också ett problem. Herr talman! Beslutet är inte fattat ännu. Jag skulle fortfarande vilja vädja till ledamöter i denna kammare som verkligen vill göra skillnad för de familjer som behöver barnomsorg på obekväm arbetstid att vänta tills vi vet hur behovet ser ut. Återigen: Regeringen lovar att återkomma med en lösning när vi vet hur problembilden ser ut. (Applåder) I detta anförande instämde Tina Acketoft och Nina Lundström (båda FP). 0802373156815 GZ01UbU13 N 2012-10-30 23:47:32 304249 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ09112/#anf102