2787978 GZ09107 Riksdagens protokoll 2011/12:107 Onsdagen den 2 maj 2011/12 107 2012-05-02 00:00:00 Landsbygdspolitik m.m. föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 8103B295-D65C-4AD2-B4F6-777B64E2131A 59 NINA LUNDSTRÖM (FP) FP Fru talman! Som Åsa Coenraads redan nämnt behandlar vi i betänkandet motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2011. Motionerna tar upp frågor som rör Sveriges landsbygdsprogram, reformering av EU:s jordbrukspolitik, ekologisk odling och många andra frågor. Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet. Fru talman! Landsbygdspolitiken syftar till att bidra till en hållbar utveckling av landsbygden genom bland annat fler och växande företag samt naturresurser som brukas utan att förbrukas. Under 2010 påbörjades en särskild riktad satsning inom landsbygdsprogrammet på Sverige - det nya matlandet som omfattar 160 miljoner kronor för perioden 2010-2013. Medlen fördelas till företagsstöd, och åtgärderna är av betydelse främst för visionens fokusområden: primärproduktion, förädlad mat och matturism. Syftet är att uppnå regeringens långsiktiga mål att Sverige ska bli det ledande matlandet i Europa och att skapa bättre förutsättningar för jobb och tillväxt. Visionen är uppdelad i fem fokusområden: måltiden inom offentlig sektor, primärproduktion, förädlad mat, matturism och restaurang. Turistnäringen fortsätter att växa. Turistnäringen är sysselsättningsintensiv och bidrar till många jobb på landsbygden. Fru talman! Två miljoner av Sveriges befolkning bor på landsbygden. Det är visserligen en minoritet, men ändock en stor andel av befolkningen. Vissa områden gör landsbygden speciell: företagsstrukturen, infrastrukturen, glesheten, kapitalbildningen och de speciella värden som landsbygden ger vad gäller biologisk mångfald, natur, kultur och en god boendemiljö för många människor. Även mitt hemlän Stockholms län har landsbygd - hör och häpna. En landsbygdsdimension behövs i politiken. Det är en viktig aspekt för oss alla. Fru talman! Landsbygdsministern har framhållit att det är viktigt att den svenska jordbruksproduktionen ges möjlighet att utvecklas. För att underlätta den utvecklingen måste jordbruket marknadsanpassas också i fortsättningen, så att det kan producera det som konsumenterna efterfrågar. Ytterligare reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU är nödvändiga. Det nuvarande stödsystemet försvårar en marknadsanpassning bland annat genom att vissa stöd är kopplade till produktion och därmed snedvrider konkurrensen på den inre marknaden. En fortsatt marknadsanpassning av jordbrukspolitiken och en utfasning av stöden kommer att underlätta tillväxt, företagsutveckling och ökad sysselsättning i jordbruket och på landsbygden. Den ekologiska produktionen har varit föremål för många inlägg här i debatten. Jag vill uppmärksamma kammaren på att det på s. 19 finns angivet hur mycket stöd som ges till ekologisk produktion, bland annat en halv miljard årligen som stöd till jordbrukare med ekologisk produktion. I Jordbruksverkets regleringsbrev för 2012 anges att minst 5 miljoner kronor ska användas för kompetenshöjande insatser på området måltider inom offentlig sektor, vilket även ska inkludera offentlig upphandling av livsmedel. Certifierad ekologisk produktion ingår som en del i detta regelförenklingsarbete vad gäller att ytterligare underlätta för ekologisk odling. Flera åtgärder kommer att leda till ett minskat regelkrångel för den ekologiskt certifierade lantbrukaren. Den 30 maj 2012 kommer Jordbruksverkets uppdrag att se över målen för ekologisk produktion att redovisas. Därför anser utskottet att vi ska avvakta den analysen. Regeringen arbetar även på EU-nivå för att minska den administrativa bördan för lantbrukare, inklusive de ekologiskt certifierade. I förslaget till en gemensam jordbrukspolitik för åren 2014-2020 kommer, som lagförslagen nu är utformade, dessutom den ekologiskt certifierade lantbrukaren att gynnas på flera sätt, bland annat genom den så kallade förgröningen och som en egen åtgärd med en egen artikel i landsbygdsförordningen. Fru talman! Jag vill också säga något om skolmaten och offentlig upphandling. Även utbildningsutskottet har behandlat frågan om skolmåltider. Genom beslut den 13 oktober 2011 uppdrog regeringen åt Livsmedelsverket att i samverkan med Statens skolverk stödja arbetet med näringsriktig skolmat och skolmåltidens utformning. Satsningen ska utgå från den nya skollagens bestämmelse om näringsriktig skolmat. I uppdraget ingår att utforma en informationssatsning om näringsriktig skolmat och målgruppsanpassade utbildningar till ansvarig personal inom skolkök samt till kostchefer, konsulter och ansvariga för upphandling av mat i kommunerna. Syftet med utbildningen ska vara att stärka arbetet med näringsriktig mat och skolmåltidens utformning. Uppdraget ska slutredovisas senast den 12 mars 2014. Det är i dag kommuner och landsting som ansvarar för att den mat som serveras vid skolor och särskilda boenden är såväl god som nyttig. Här är den offentliga upphandlingen viktig. Men det är också viktigt att det finns engagerad och utbildad personal och att de politiker som styr kommunen eller landstinget engagerar sig i matfrågorna. Fru talman! Det är i dag möjligt att ge goda förutsättningar för lokala, och många gånger mindre, företag att lämna anbud. Ett sätt är att dela upp upphandlingen så att fler aktörer har möjlighet att lägga anbud. På så sätt blir det en bättre konkurrens och ett större utbud. Ett annat sätt är att leverantörerna bara behöver leverera till ett ställe i en kommun och slipper sköta distributionen till alla förskolor, skolor och särskilda boenden. Livsmedelsproduktion är en framtidsbransch. Att framställa hälsosamma livsmedel har alltmer hamnat i fokus. Överviktsproblematiken redan i unga år men också diabetes samt hjärt-kärlsjukdomar är delvis kostrelaterade sjukdomar. Just nu samverkar forskare och jordbrukare för att utveckla hälsomervärde, vilket kan innebära viktig produktion både för vårt land och för export. Många av oss har egna erfarenheter av hur viktig kosten är för att värna hälsan. Ibland är det ett påtvingat, ibland ett frivilligt val, men ofta har det positiva effekter. Slutligen: En levande landsbygd är lika viktig för storstadens människor som den är för dem som väljer att leva på landsbygden - och vice versa. Landsbygd och storstad klarar sig inte utan varandra. 0541320528015 GZ01MJU17 N 2012-10-30 21:28:39 303675 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ09107/#anf59