<anforande>
<dok_hangar_id>2787520</dok_hangar_id>
<dok_id>GZ09104</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2011/12:104 Torsdagen den 26 april</dok_titel>
<dok_rm>2011/12</dok_rm>
<dok_nummer>104</dok_nummer>
<dok_datum>2012-04-26 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Hushållningen med mark- och vattenområden</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>C3907A08-4ECB-4964-B0F8-9938080D2CF1</anforande_id>
<anforande_nummer>6</anforande_nummer>
<talare>OTTO VON ARNOLD (KD) replik</talare>
<parti>KD</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag anser absolut att man bör ha betydligt bättre balans när det gäller hur försvaret lägger sina planer. Att man helt plötsligt lägger en 4 mils död hand över många redan existerande vindkraftverk är mycket märkligt. Det skapar en rättsosäkerhet och en risk för stora förluster för dem som har investerat i vindkraft. 
Vi har ju ett planeringsmål med 25 terawattimmar vindkraft. Det är också av stort intresse att vi kan uppnå det. Här kan det bli väldiga begränsningar.
I försvarets inlaga skyller man lite på att man inte har dialog och så vidare, men problemet är att försvaret har en imperativ inställning: Antingen får man lov att bygga, eller så får man inte lov att bygga. Flyttar man verket 5 meter kan man få bygga, men av vilken anledning? Det är väldigt svårt. Därför uppskattar jag energiministerns syn på det hela, där hon säger att det måste bli en bättre dialog mellan försvaret och vindkraftsindustrin.
</anforandetext>
<intressent_id>0241675049710</intressent_id>
<rel_dok_id>GZ01CU17</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2012-10-30 20:28:35</systemdatum>
<systemnyckel>303441</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ09104/#anf6</protokoll_url_www>
</anforande>
