2787364 GZ09103 Riksdagens protokoll 2011/12:103 Onsdagen den 25 april 2011/12 103 2012-04-25 00:00:00 Fiskeripolitik föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 38EB77CA-3203-4098-B077-914566C73C13 79 RUNE WIKSTRÖM (M) M Fru talman! Jag tänker inleda med att tala lite grann om hur det ser ut ute på Östersjön. Östersjön mår inte bra, som de flesta känner till. Det är inte bara vissa fiskbestånd som sviktar. Även vissa fågelarter förändras, i både positiv och negativ riktning. Det senaste beviset för att någonting obehagligt håller på att hända gäller den förr så vanliga fågeln ejder. Det visar sig nu att det har blivit en väldig slagsida i ejderbeståndet. På tre gudingar, alltså hanfåglar, går det ungefär en honfågel. Några fågelungar från ejder ser man knappast till över huvud taget, och i våra utskärgårdar finns det inte någon alls. Det är skrämmande att åka igenom en utskärgård helt tom på fågel. För att försöka komma till rätta med det här eländet har regeringen avsatt stora summor, men vi har misshandlat Östersjön under decennier, och ingen ska kunna tro att det här går att rätta till över en dag. Det kommer att ta väldigt lång tid innan vi får se något resultat. I dag debatterar vi MJU15 om fiskeripolitik. Jag börjar med att säga att jag tillstyrker förslaget i betänkandet och avstyrker samtliga reservationer. I vårt utskott är vi ganska ense om fiskeripolitiken. Det finns bara vissa små skiljaktigheter. Men i det stora hela är vi ganska överens. Fiskeripolitiken styrs till största delen av EU-regler, men vissa nationella bestämmelser finns. Under de fem och ett halvt år som Alliansen har styrt Sverige har vi konsekvent arbetat för att förbättra EU:s fiskeripolitik. Vi har bland annat velat införa mer av lokal förvaltning, hela tiden med siktet inställt på långsiktig hållbarhet. Att underlätta för det kustnära fisket är också nödvändigt. Här har det gjorts en hel del. Bland annat har en kustkvot av strömming tilldelats småtonnaget att fiska fritt utan en massa onödigt krångel. Vidare har sommaruppehållet i torskfisket tagits bort i vissa områden, så att den lokala fiskproduktionen kan upprätthållas. Inom ramarna för långsiktigt hållbara fiskbestånd måste vi också ta sociala hänsyn. Hela landet ska leva. Sverige är dock ett litet land. Vi får inte alltid som vi vill. Trots detta går det att se att EU successivt fogar sig till en mer rimlig syn på hur fisket bör bedrivas av medlemsländerna. Vi får också en politik som ger medlemsländerna större möjligheter att själva styra över detaljerna i förvaltningen samtidigt som ramarna sätts utifrån vetenskapliga beräkningar av fiskbeståndens hållbarhet. Här har Sverige spelat en stor roll. Vi i Alliansen tror att det är bättre att vara med och påverka där det sker än att stå på sidlinjen och titta på. Vi tror på sansade samtal och överenskommelser. Alliansregeringen, företrädd av landsbygdsminister Eskil Erlandsson, har också förtjänstfullt fört Sveriges talan i det här sammanhanget. Fru talman! Vi behöver komma till rätta med det fullkomligt onödiga slöseri med fisk som sker genom utkasten. Målsättningen är att levande och oönskad fisk i möjligaste mån ska återbördas till havet. En nyckelfaktor här är att utveckla bättre och mer selektiva fångstmetoder och redskap där så är möjligt - det är inte alltid möjligt att utveckla redskap som selekterar fisk - samt att resurser finns tillgängliga för att utveckla dessa redskap för ett konkurrenskraftigt fiske. Så kan vi få en diversifiering av fiskenäringen och ett mer hållbart förvaltande av fiskbestånden. Bland annat behöver vi förvaltningsplaner på så många fiskbestånd som möjligt. Där är vi helt ense. Alliansen vill ha levande fiskesamhällen och kustbygder även på lång sikt. Vad gäller EU:s externa fiskeavtal ska dessa präglas av att detta fiske enbart ska ske på det vetenskapligt visade överskottet. Där inte sådana finns måste försiktighetsprincipen prägla fisket. Kostnaden för de avtal som sluts med tredjeland bör och ska ligga på medlemslandet och de enskilda fiskarna, inte på EU som helhet. Viktigt att ha i åtanke är också att dessa avtal bör visa respekt för mänskliga rättigheter, speciellt att ersättningen för att nyttja tredjelands fiskbestånd också kommer lokalbefolkningen till del. Över till ålen. Det europeiska ålbeståndet anses hotat och är det förmodligen också. Åtgärder har beslutats från EU-håll för att minska dödligheten bland ålar innan dessa hunnit fortplanta sig. Sverige har en ålförvaltningsplan, och den har också godkänts av kommissionen. Planen består bland annat av skärpta ålfiskeregleringar, utökade kontrollåtgärder, ökad utsättning av ål samt åtgärder för att sänka dödligheten för blankål. En stor bov i dramat är också vattenkraften. Det är därför rimligt att vattenkraftsindustrin är med och bekostar nödvändiga åtgärder inom ramen för både befintliga och omprövade vattendomar. Här behöver vi även kontinuerligt följa upp och pröva befintliga regelverk med perspektivet att ålens vandringar till Sargassohavet i möjligaste mån inte hindras av turbiner och andra vandringshinder. En stor predator i förhållande till ålbeståndet är den stora skarvpopulationen som förmodligen tar en betydligt större andel ål än vad yrkesfisket förmår göra. Skarven nämns också vid ett annat namn, och det är inte utan orsak. Den kallas för ålakråka. När minken invaderade våra skärgårdar en gång i tiden minskade fågelbeståndet markant och utplånades i det närmaste inom stora områden. När minken så småningom plockades bort återkom också fågeln. Det var mest alkfåglar som var utsatta. Kan det vara fel att jämföra skarv och fiskbestånd med mink och sjöfågel när resultaten är snarlika? När jag var grabb en gång i tiden fanns det inte en enda skarv inne i våra skärgårdar. Det kunde finnas en säl, men det fanns säkert hundra fiskare. I dag har det blivit en omvänd situation. I dag finns det mängder med skarv, det finns hundra sälar och en fiskare. Så ser det ut utefter våra kuster. Det är naivt att tro att jag som fiskare i mitt område är den enda orsaken till att fiskbestånden har gått ned. Det är naivt att tro att de andra predatorerna inte har haft någon inverkan. En annan viktig sak inom fiskeripolitiken är att man inte onödigtvis tar bort gamla traditioner som är hävdvunna sedan generationer tillbaka, vilket tyvärr har skett med mindre genomtänkta reformer som exempelvis tremetersregeln vad gäller nätfisket. Ålagillen är också en väldigt gammal tradition som måste få fortleva. Alliansen strävar efter en ökad regionalisering av fiskeripolitiken, men med centralt uppställda ramverk. Fördelen är att besluten snabbare kan anpassas och ta hänsyn till lokala förutsättningar samt att fiskenäringen blir mer involverad i processerna som rör fiskenäringens långsiktiga hållbarhet. Slutligen måste sägas att subventioner av olika slag bör fasas ut så att näringen på sikt bär sina egna kostnader. (Applåder) 0743231788202 GZ01MJU15 N 2012-10-30 20:07:12 303413 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ09103/#anf79