<anforande>
<dok_hangar_id>2787364</dok_hangar_id>
<dok_id>GZ09103</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2011/12:103 Onsdagen den 25 april</dok_titel>
<dok_rm>2011/12</dok_rm>
<dok_nummer>103</dok_nummer>
<dok_datum>2012-04-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Naturvård och biologisk mångfald</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>0CB0CEDD-3568-40CA-9BDD-E90F4F206B11</anforande_id>
<anforande_nummer>75</anforande_nummer>
<talare>PER-INGVAR JOHNSSON (C)</talare>
<parti>C</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag är nöjd med att de frågor som jag tar upp i min motion om det generella biotopskyddet nu kommer att behandlas av den miljömålsberedning som regeringen tillsatt, detta enligt miljö- och jordbruksutskottets betänkande. Men jag vill ändå här i debatten lyfta fram det problem som motionen skildrar, hur tillämpningen av biotopskyddet leder till igenväxning av åkermark och nedläggning av jordbruk i skogs- och mellanbygd. Det motverkar sitt syfte.
Biotopskyddslagen omfattar alléer, åkerholmar, stenmurar och öppna diken i odlingslandskapet. Lagen innebär att det är förbjudet att skada eller ta bort dessa. Dispens kan ges av länsstyrelsen om särskilda skäl föreligger. Men rationalisering av jordbruk är inte ett skäl för dispens.
Lagen om biotopskydd tillkom under en period då det försvann många biotoper i slättbygden. Men nu bidrar den alltså till nedläggning av jordbruk i skogsbygd. Det är därför som vi i Centerpartiet anser att det är dags att se över biotopskyddslagen.
I Sveriges skogs- och mellanbygder finns många små åkerlappar som lantbrukarna vill kunna lägga samman, eftersom det inte går att konkurrera med produktion som sker till höga produktionskostnader. Att odla på småskiften ger många vändytor och spetsar på fälten. Det tar längre tid, ger större avgasutsläpp och ger mer överlappningar av både växtnäring och växtskyddsmedel.
Konsekvenserna blir att jordbruken försvinner och att det blir skogsplantering av betesmarker och åkrar, framför allt i skogs- och mellanbygd. Då försvinner de biotoper som lagen egentligen syftade till att skydda.
Dessutom får biotopskyddsområden ofta inte ersättas av andra områden. Det förhindrar att nya, vällovliga biotoper kommer till. Granskogen ersätter då de sista åkrarna, och både den ursprungliga biotopen och det öppna landskapet går förlorat.
Jag besökte i somras en lantbrukare i norra Skåne som har 10 hektar åker fördelat på 17 åkrar, avdelade genom öppna diken, stengärden, staket och skog. Men han har vägrats - av länsstyrelsen och även av Miljööverdomstolen - att lägga samman de små åkrarna genom att göra ett rördike i stället för ett öppet dike på en sträcka på endast 50 meter.
Den hanteringen av det generella biotopskyddet går inte ihop med de nationella miljömålen om ökad biologisk mångfald och bevarade av hotade arter, som förutsätter att åker- och betesmarkerna bevaras och inte planteras med skog. Det går heller inte ihop med de politiska målen om minskat regelkrångel för småföretagare, går inte ihop med satsningar på svensk livsmedelsproduktion och går inte ihop med målsättningen om en levande landsbygd i hela Sverige.
Som jag och Centerpartiet ser det innebär tillämpningen av de nu gällande biotopskyddsreglerna en alltför långtgående inskränkning i enskilds rätt att förfoga över sin fastighet. När de dessutom motverkar de syften som biotopskyddslagen har krävs det en översyn. Jag förväntar mig att Miljömålsberedningen gör den översynen med den inriktning som jag här har argumenterat för.
</anforandetext>
<intressent_id>0256743155204</intressent_id>
<rel_dok_id>GZ01MJU14</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2012-10-30 20:07:12</systemdatum>
<systemnyckel>303409</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ09103/#anf75</protokoll_url_www>
</anforande>
