2786380 GZ09100 Riksdagens protokoll 2011/12:100 Torsdagen den 19 april 2011/12 100 2012-04-19 00:00:00 Konsumenträtt föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 5B5748EC-D855-4D7A-BFD7-374B386AE926 23 RICKARD NORDIN (C) C Herr talman! Jag skulle vilja börja med att yrka bifall till förslaget i dess helhet i betänkandet och avslag på reservationerna. Nästan alla människor i Sverige är konsumenter. Det är sällan vi har ett betänkande på vårt bord som omfattar så många människor. Konsumentfrågan lever tyvärr alltför ofta ett undanskymt liv och får inte den respekt den förtjänar. Det har jag och Centerpartiet för avsikt att ändra på. Vår konsumentpolitik utgår från att människor ska ha möjlighet att göra egna upplysta val. Det ska vara upp till var och en att välja vilken grad av djurskydd, miljöhänsyn eller extra sociala premier eller något annat som man utifrån sina egna värderingar och åsikter vill premiera lite extra. Självklart ska grundskyddet när det gäller alla de här faktorerna vara högt, men precis som Sverige ofta, exempelvis i EU, vill gå lite längre kan man i de här sammanhangen tillåta konsumenter att ta ytterligare ett steg. Den chansen vill vi att man ska få. Konsumentmakten är också en av de starkaste makter för förändring i vårt samhälle som vi har. Den produkt som inte lever upp till konsumenternas krav och förväntningar kommer att försvinna och ersättas av något annat. Det är därför viktigt att ge konsumenterna möjlighet att faktiskt ställa krav. För Centerpartiet är det därför viktigt inte bara med ett konsumentverk utan också med organisationer runt omkring som tar till vara konsumenters intressen, exempelvis Sveriges Konsumenter. Det är också viktigt att det inte bara är Konsumentverket som ska förmedla den här informationen och kunskapen, utan det görs ofta bättre via konsumentföreningar och konsumentvägledare på lokal nivå. Centerpartiets federalistiska principer bör alltså genomsyra även den här politiken. Vi är därför kritiska till en alltför stark centralisering av konsumentinformation. Jag vill också påpeka att det är viktigt att konsumentmakt från det offentliga tas på allvar. Det offentliga upphandlar för ungefär 500 miljarder varje år. Det är en fantastisk konsumentmakt. Självklart bör man ställa krav på tillverkare, så att det inte förekommer barnarbete eller slavarbete och att de följer mänskliga rättigheter på sina arbetsplatser. För hur kan vi som makthavare uppmana Sveriges konsumenter att ställa krav om vi inte gör det själva? Det handlar om att kompetensutveckla inköpare och upphandlare. Miljöstyrningsrådet har faktiskt tagit fram utmärkta riktlinjer på flera områden för hur man kan göra för att ställa vissa krav. Det handlar helt enkelt om mod, ett mod vi måste ha för att faktiskt förändra världen. Men det finns mer jordnära problem i det betänkande som utskottet lägger fram. Problem med bluffakturor och oseriösa telefonförsäljare har ökat lavinartat de senaste åren. Det har vi hört tidigare i debatten. Det är viktigt att komma ihåg att den här verksamheten är olaglig. Det som framför allt behövs är information till dem som utsätts för det här, så att de inte går i fällan. Vetskapen ska vara att det här är någonting som de har utsatts för. Därför gäller det att få de här människorna att bestrida fakturorna. Det är ändå första steget på lösningen. Det handlar om att människor ska ha information och våga bestrida de här fakturorna. Det är glädjande att man i kreditupplysningsbranschen har gått samman för att rensa bort betalningsförelägganden och betalningsanmärkningar från företag som finns på Svensk Handels svarta lista. Det är ett utmärkt initiativ. Men vi har också hört i debatten att det skulle vara bra om man inför en ångerrätt för företag. Problemet är att det inte går att ångra ett avtal som aldrig har ingåtts. Den som lurar någon att ingå ett avtal har gjort sig skyldig till brott, och avtalet är ogiltigt. Det känns också ganska naivt att tro att bedragarna skulle sluta om det fanns en ångerrätt på 14 dagar. De ringer givetvis efter 15 dagar och säger: Vi pratades vid för drygt två veckor sedan. Då ingick vi ett avtal, och nu vill jag ha pengar. Dessutom skulle det skapa ytterligare administrativa kostnader om alla avtal per telefon också skulle anordnas skriftligt. Det förutsätter dessutom ofta att man till exempel har en fax, vilket kanske i dagens läge inte är nödvändigt för alla företagare. Jag tycker inte att företagare behöver ytterligare regelbördor att hantera. Vi hörde från Socialdemokraterna att varje arbetad timme är viktig. Men det förutsätter att den här timmen inte går åt till verkningslösa papperssysslor. Jag ska nu komma över på lite lösningar som vi från Centerpartiet tror på. Det handlar bland annat om egeninkasso. Många blufföretag har egeninkasso. På så sätt tvingar man företag att betala än mer pengar. Här finns det en möjlighet att göra saker. Centerpartiet anser att Datainspektionen i högre grad bör syna dem som bedriver inkassoverksamhet, och även egeninkasso borde ha tillstånd. Men det finns också andra aktörer i samhället, inte bara vi från riksdagen, som bör ta ansvar. I början av 2000-talet hade vi problem med modemkapningar - kommer ni ihåg det? De upphörde ganska snabbt när Nordea spärrade de postgirokonton som tillhörde kaparna. Det hela blev prövat i domstol. Nordea fick faktiskt rätt, och kapningarna upphörde. Därför uppmanar jag Bankföreningen att göra samma sak i dag, spärra de plusgirokonton och de bankgirokonton som blufföretagen använder sig av, de som finns på Svensk Handels lista. Då har vi kommit en ganska bra bit på väg. Vi har också hört om ganska många olika motioner om reklam. Sammanfattningsvis kan man säga att flera av de aspekter som tas upp redan regleras i marknadsföringslagen. Många av de punkter som man lyfter fram är visserligen viktiga, men vi i Centerpartiet tror att Reklamombudsmannen och branschen själva gör ett ganska bra jobb. Det går betydligt snabbare och är enklare om branschen själv sanerar den här typen av exempelvis könsdiskriminerande reklam och även andra etiskt tvivelaktiga budskap. Vi tror att det är smidigare än att man ska gå till domstol och belasta ett redan tungt rättssystem. Vi har också hört att Vänsterpartiet vill skydda barn mot all reklam. Jag undrar: Hur skulle det livet se ut? Det betyder att man antagligen inte kan gå ut, för där möts man av reklambudskap. Det betyder att man antagligen inte kan öppna en bok, för det finns en logotyp på boken som beskriver vilket bokförlag som tryckt boken. Man kan inte slå på tv:n. Man kan inte titta i en tidning. Man kan inte vara ute på internet. Man kan inte göra speciellt mycket alls. Man får antagligen sitta instängd med mörka gardiner. Vi har också sett att MP, SD och V vill skydda barn från kemikalier i leksaker. Det de glömmer att berätta är att man faktiskt skärpte lagstiftningen i och med direktivet. Men nu säger de: Ja, men vi ska förbjuda det helt. Det blir intressant om man har spårämnen som man nu vill ta bort. Det blir exempelvis ganska svårt att vara ute i naturen. Att leka med kottar är helt åt skogen. Det finns ju kadmium som tas upp av träd. Det finns ganska många olika saker. Om man inte får ha spårämnen över huvud taget går det mesta bort. Det är ett ganska stort problem. Jag tror att det är viktigt att komma ihåg varför vi fick den här lagstiftningen. Den fick vi för att förbättra och stärka skyddet. Det har vi också gjort. Sedan kan man jobba vidare. Jag är övertygad om att Kemikalieinspektionen och vi partier i EU-parlamentet kommer att göra det, men jag tror inte att lösningen är att ta bort saker helt, för då blir det ingenting kvar. (Applåder) 0132818093422 GZ01CU15 N 2012-10-30 19:04:09 303178 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GZ09100/#anf23