2689420 GY0992 Riksdagens snabbprotokoll 2010/11:92 Onsdagen den 27 april 2010/11 92 2011-04-27 00:00:00 Vissa mineralpolitiska frågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 6D7ED14F-8096-4251-BE6E-3EA2E83E0E35 4 HELENA LINDAHL (C) C Herr talman och alla ni som lyssnar och eventuellt ser detta på tv! Jag skulle vilja säga som Karin Åström: Även jag är väldigt glad över att jag kommer från norra Sverige och från ett gruvlän, Västerbotten. Även om vi inte är lika aktiva som ni i Norrbotten håller vi fanan högt. Det är otroligt positivt vad gruvnäringen har gjort för många samhällen. Det var du, Karin, inne på, och jag kommer in på det mer senare. Under de senaste åren har efterfrågan på mineraler och metaller i världen ökat mycket och i takt med det naturligtvis också priserna. Det kanske är en av orsakerna till att vi har många prospektörer - det är mer lönsamt. Kombinationen av en stark ekonomisk tillväxt i världen och snabb industrialisering och urbanisering i länder som Kina, Indien och Brasilien har ökat efterfrågan enormt. Om ni har läst samma papper som jag har läst har ni kunnat se att Kina redan är världens största metallkonsument. Visste ni det? Kopparkonsumtionen har till exempel ökat från 12 till 40 procent av världsproduktionen under de senaste tio åren. Världens befolkning växer. Allt fler flyttar in till städerna, och fler får en högre levnadsstandard. Människor i andra delar av världen vill ha samma möjligheter som vi som sitter här inne och även andra har. Man vill ha en mobiltelefon. Man kanske vill ha en platt-tv. Det kräver en hel del mineraler och metaller. Dragkampen om de här kommer att fortsätta. Till exempel utvinns i dag sällsynta jordartsmetaller till, tror jag, 95 procent i Kina. De ingår i en del produkter. Det handlar om solceller, vindkraft och lågenergilampor, sådant som vi är många som behöver. En utmaning för EU-länderna är att vi använder 25-30 procent av den globala produktionen av metaller, men vi utvinner egentligen bara 3 procent. Det är ett problem. Här måste vi vidta åtgärder för att öka tillgången på råvaror. Här kan Sverige spela en stor roll med sin mineralrika berggrund. Men det handlar också om att ta till vara det vi redan har, det vill säga att återvinna det vi har använt, att vara mer resurseffektiva. Som jag sade är järn, koppar, silver och sällsynta jordartsmetaller viktiga ingredienser för energi- och miljöteknik. Utan dem blir det svårt att tillverka sådant som för många av oss är en viktig del av vardagen, som mobiltelefoner och datorer, som jag nämnde. En del av de här metallerna utvinns inte i Europa. Däremot finns de i den svenska berggrunden. Genom att, om jag har lärt mig rätt, borra lite djupare kan vi också komma åt en del av de jordartsmetaller som är så viktiga. Allteftersom den globala efterfrågan på råvaror ökar kommer det att krävas ansträngningar för att få ut resurser genom återvinning. Det är också någonting som EU tar på allvar. Och i 2020-strategin har kommissionen lagt fram en färdplan för ett resurseffektivt Europa rent generellt. EU har också tagit fram ett råvaruinitiativ. Vi har, som sagt, ett stort importberoende när det gäller många metaller, och det har man uppmärksammat. Vad gör vi då? Jo, då har man uppmanat medlemsländerna att ta fram en mineralstrategi. Och detta kommer Sverige att göra. Sveriges geologiska undersökning, det vill säga myndigheten SGU, har tagit fram riktlinjer för det. Här ingår det naturligtvis att titta på utökad potential för Sverige som gruvnation. Men det har också att göra med utbildning, som någon nämnde här. Det finns ju också en omvänd problematik, att det inte finns tillräckligt många utbildade som kan ta de jobb som numera erbjuds inom den expansiva gruvnäringen. Vi behöver även bygga ut infrastruktur. När jag ändå står här i talarstolen och är från Västerbotten måste jag - ni får förlåta mig, mina kamrater - nämna satsningen på Norrbotniabanan. Det är också en viktig infrastrukturbit när det gäller järnvägen att bygga för att vi ska kunna få en bra export som är konkurrenskraftig, effektiv och mer miljövänlig. I Sverige har vi tack vare mycket generösa prospekteringsmöjligheter också kunnat få en rätt bra kartläggning av berggrunden och mineralfyndigheterna. Som tidigare nämndes omsätter den svenska mineralindustrin hundratals miljarder, och den sysselsätter ungefär 60 000 personer, det vill säga att den bidrar till en femtedel av Sveriges nettoexportvärde. Som norrlänning är jag oerhört glad över gruvnäringens utveckling i norra Sverige. I Västerbotten och Norrbotten spelar gruvnäringen en oerhört stor roll och bidrar till arbetstillfällen i områden som många gånger är relativt glest befolkade. Det ger ett uppsving på landsbygden då huspriserna ökar, kringverksamhet och företag skapas, och fler flyttar till orten. Jag är också medveten om att det kan vara problem med att man inte får tag i rätt typ av arbetskraft. Men generellt är det ett lyft för vår del av världen. Gruv- och prospekteringsföretag expanderar oerhört mycket. Som jag tidigare har nämnt beror det på ökad efterfrågan och på ökade råvarupriser. I dag finns det, i produktion, tio gruvor i Sverige. Antalet gruvor förväntas fördubblas inom de kommande tio åren, och när det gäller prospektering är det ett hundratal företag från olika delar av världen som har prospekteringstillstånd och är aktiva. Sedan skulle jag vilja komma in på det kommunala vetot, som också har blivit omnämnt i dag, när det gäller uranbrytning. Sedan drygt 30 år tillbaka finns det en kommunal vetorätt när det gäller uranbrytning. Det var också tillkomsten av den här lagen som stoppade ett uranbrytningsprojekt på 70-talet. Sedan dess har ingen uranbrytning skett i Sverige. Ända sedan den här tiden har det varit mycket opinion mot uranbrytning på platser där bygder har hotats. Men med hjälp av det kommunala vetot stoppades planerna på den storskaliga uranbrytningen i Ranstad. Det är enda gången som det kommunala vetot har använts, men det visar också tydligt att det är tillräckligt effektivt. Det tror jag fortfarande, i kombination med en stark miljölagstiftning. Sedan gäller det prospektering av uran. Centerpartiet och alliansregeringen vill inte förbjuda uranprospektering. I ärlighetens namn förstår jag faktiskt inte riktigt hur det skulle gå till. När man tar upp en borrkärna kan man inte på förhand bestämma exakt vilka mineraler som ska finnas i borrkärnan. Det tycker jag är en svår ekvation. Och om man förbjuder det kanske företag säger att de söker efter någonting annat och ändå hittar uran, även om de inte har angett det som huvudmål, för med uran följer också en mängd andra mineraler. För sex år sedan sågs minerallagen över. Det är en minerallag som är viktig, för det ska tydligt anges hur vi ska använda våra resurser och även få mer kunskap om vad som finns i berggrunden. Orsaken till att man såg över minerallagen 2005 var bland annat att det fanns en stark opinion för äganderätten. Många markägare tyckte inte att det här respekterades av de prospekterande och exploaterande företagen. Det bestämdes då att företagen skulle betala ett slags mineralersättning till markägarna och att företagen måste upprätta arbetsplaner som kommuniceras med berörda markägare. Jag ringde häromdagen en av de prospekteringsansvariga på Boliden och frågade om han tyckte att minerallagen fungerade. Han sade att han var mycket nöjd. Av de tusentals markägare som de kontaktar årligen är det bara, enligt honom, en handfull som är missnöjda. Nu ligger det också ett förslag på bordet om att vi återigen ska göra en översyn av minerallagen för att ytterligare kunna stärka informationen till markägare och kommuner för att de tidigt ska kunna komma in i processen och ha större möjligheter att påverka. Det är för att det kanske inte riktigt alltid har funkat. Jag ska inte peka ut några företag, men det kanske inte alltid har funkat med framför allt vissa utländska företag. Därför är förslaget att man ska stärka den här kommunikationsbiten ytterligare. Jag vill också säga att jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna. Jag är jättestolt över Sverige som gruvnation. Jag tycker att vi i den här talarstolen också ska passa på att framhäva de framgångar som vi faktiskt har och vår betydelse globalt när det gäller den här näringen. Jag tycker ibland att vi koncentrerar oss på mindre saker, för att vi ska ha en politisk debatt, naturligtvis, men jag tycker också att det är viktigt att framhäva det som är bra och positivt. Avslutningsvis vill jag säga att jag som tillhör ett folkrörelseparti, Centerpartiet, är väldigt glad över det kommunala vetot. Det ger nämligen möjlighet för våra lokala politiker att fatta beslut där människor finns, och det är jag väldigt stolt över. 084624777218 GY01NU14 N 2011-04-28 05:19:40 279104 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY0992/#anf4