2689420 GY0992 Riksdagens snabbprotokoll 2010/11:92 Onsdagen den 27 april 2010/11 92 2011-04-27 00:00:00 Vissa mineralpolitiska frågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 680EE51B-6FF7-489D-A6EF-241213069755 3 KENT PERSSON (V) V Herr talman! För nästan ett år sedan debatterade vi här i kammaren mineralpolitiken. Det känns som att jag skulle kunna upprepa det anförande som jag höll då. Inget speciellt och inget nytt har hänt mer än Fukushima, som än en gång har påvisat riskerna med kärnkraft och kärnkraftshantering. Men jag ska ändå säga några ord kring de motioner som finns sedan allmänna motionstiden. Gruvnäringen i Sverige har varit och är viktig för Sveriges utveckling till en framgångsrik industrination. Mycket av vår ekonomiska tillväxt kommer just från gruvnäringen. Kunskapen och den tekniska utvecklingen av gruvnäringen bygger på en tusenårig kunskapsutveckling och tekniska landvinningar som gör att gruvnäringen än i dag står sig väl i en internationell jämförelse både tekniskt och inte minst miljömässigt. Den ekonomiska tillväxten i Asien och kanske framför allt i Indien och Kina har gjort att efterfrågan på mineraler har ökat kraftigt. Det har inneburit att de svenska mineralerna, inte minst de sällsynta jordartsmetallerna, har blivit ekonomiskt intressanta igen. Därmed har också prospektering av olika mineraler ökat kraftigt i Sverige. Det är viktigt att ha en bred och gedigen kunskap när det gäller vilka mineraler vi i Sverige har tillgång till. Därför är det viktigt med prospektering och att prospekteringen sker på ett miljömässigt bra sätt. I fråga om prospektering handlar det om att tala om vad man prospekterar efter. Förstahandsvalet är viktigt, och då kommer vi in på frågan om uran, som jag återkommer till. För att göra en liten återblick: I går var det 25 år sedan som Tjernobylolyckan inträffade. Än en gång har diskussionen om kärnkraften kommit upp på agendan - inte minst med tanke på vad som har hänt i Japan. Därför blir frågan om prospektering och brytning av uran viktig, särskilt eftersom den är direkt kopplad till en utbyggnad av kärnkraften. Vi ska veta att uran är ett radioaktivt grundämne. Varje steg i kedjan - brytning, omvandling, anrikning, drift och slutförvar - är förenat med stora miljörisker och utmaningar, och många av dem har vi ännu inte klarat av. IAEA, Internationella atomenergiorganet, bedömer att det kan finnas en kapacitetsökning för kärnkraften fram till 2030 på 40-80 procent, beroende på hur man räknar. Mot den bakgrunden blir givetvis det svenska uranet intressant. Uranbrytning är inget nytt i Sverige. Det har förekommit tidigare. Under perioden 1965-1969 utvanns ungefär 200 ton uran i en gruva i Ranstad på södra Billingen. Av den brytningen uppstod en 2 kilometer lång sänka, ungefär 100 meter bred och 10 meter djup. Mer än en miljon ton lakrester har lagts upp på ett 25 hektar stort markområde. Lakresterna innehåller arsenik, som är ganska otrevligt, kadmium med mera. Även om man täcker deponin med morän eller annat material kommer området att vara obeboeligt för lång tid framöver. Att påstå att miljöriskerna i samband med uranbrytning är försumbara är för mig obegripligt. Vänsterpartiet menar att det behövs en översyn av minerallagen som innebär ett ökat kommunalt inflytande när det gäller prospektering och provborrning. Det är rimligt att det finns ett kommunalt veto, precis som i fråga om vindkraften. Vi har också tillsammans med Miljöpartiet och Socialdemokraterna klart deklarerat att under en rödgrön regering kommer uranbrytning i Sverige aldrig att tillåtas. Det är viktigt att tala om det för folk, att ta folks oro och de risker som finns på allvar. Varför är det viktigt att skriva in detta i minerallagen? Jag vill påminna ledamöterna om att det för något år sedan gavs det tillstånd till prospektering i ett område som är synnerligen väl värt att bevara. Det var ett Natura 2000-område uppe i Laponia. Det var anmärkningsvärt att Bergsstaten gav tillstånd till prospektering. Därför är det viktigt att det i minerallagen förs in ett förbud mot prospektering. Herr talman! Sverige ska vara ett föregångsland när det gäller omställningen från ett fossilberoende samhälle till ett samhälle där energiproduktionen bygger på förnybara energikällor. I ett sådant samhälle finns inte plats för varken kol, olja, fossilgas eller kärnkraft. I regeringens vårproposition kan man läsa följande: "Klimatförändringarna är en av vår tids största utmaningar." Det är så sant. Men trots det gav regeringen Eon tillstånd att bygga ut fossilgasnätet mellan Gislaved och Jönköping. Det kan jag inte tolka på annat sätt än att det är ett brott mot de vallöften som de borgerliga partierna gav inför valet 2010. Andreas Carlgren sade under en valdebatt i Sveriges Radio i augusti 2010 att "vi vare sig vill ha naturgas eller mer olja". Det är väldigt klart och tydligt. Men trots det beslutade regeringen att ge tillstånd till en utbyggnad av naturgasnät. Den beslutade gasledningen kommer att ha en drifttid på ca 40 år och innebära import av naturgas och därmed öka utsläppen av koldioxid i Sverige. Att man från bland annat LRF är upprörd över beslutet är förståeligt, då det troligtvis kommer att tränga ut den svenska biogassatsningen eller åtminstone försvåra utbyggnaden. I samband med planerna på en utbyggnad av fossilgasnätet yttrade sig Naturvårdsverket i frågan. I sitt yttrande avstyrkte man ansökan om en utbyggnad, vilket regeringen inte lyssnade till. Slutsatsen, herr talman, blir att svensk klimatpolitik under den borgerliga regeringen inte är trovärdig. Vänsterpartiet anser att minerallagen bör ändras så att det tydligt framgår att prospektering och utvinning av kol, olja och fossilgas förbjuds. Därmed yrkar jag bifall till reservationerna 2 och 4, men jag står givetvis bakom även reservation 3. Jag vill avslutningsvis säga: Uranbrytning i Sverige är inte en ny fråga, som jag sade tidigare. Men uranbrytningen tidigare var inte i första hand till för en kärnkraftssatsning, utan den var till för en satsning på att utveckla atomvapen i Sverige. Det var därför man öppnade brytningen nere i Ranstad. Det ingick som en del i att utveckla ett atomvapenprogram. R4 i Marviken skulle vara den reaktor som skulle se till att vi fick det nödvändiga materialet. När vi pratar om kärnkraft och uranbrytning ska vi komma ihåg att vi också pratar om kärnvapen. Kärnkraften är en biprodukt till kärnvapen. Därför behöver vi förbjuda brytning av och prospektering efter uran. 0124035957411 GY01NU14 N 2011-04-28 05:19:40 279103 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY0992/#anf3