<anforande>
<dok_hangar_id>2689420</dok_hangar_id>
<dok_id>GY0992</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2010/11:92 Onsdagen den 27 april</dok_titel>
<dok_rm>2010/11</dok_rm>
<dok_nummer>92</dok_nummer>
<dok_datum>2011-04-27 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Folkhälsofrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>84A35FEA-B50D-440C-9F05-0844308D8B51</anforande_id>
<anforande_nummer>189</anforande_nummer>
<talare>HENRIK RIPA (M)</talare>
<parti>M</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Det övergripande nationella målet för folkhälsoarbetet är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Nya beräkningar visar att samhällets kostnader för den påverkbara ohälsan lågt räknat uppgår till 120 miljarder kronor per år. Det länder ju till eftertanke.
Det samarbete som vi har med Sveriges Kommuner och Landsting är en viktig grund för att nå resultat i de här frågorna. Att jobba evidensbaserat även på det här området är också en viktig faktor för framtiden då det tyvärr alltför ofta har präglats av tro och förväntningar snarare än på att faktiskt ge resultat. Våra öppna jämförelser tillsammans med SKL är också ett bra verktyg i det här arbetet. Jag ser framför mig att det kommer att leda till betydligt bättre resultat i framtiden.
Landstingen, regionerna och kommunerna måste jobba mer med folkhälsofrågorna. Det tror jag att alla är överens om. Jag tror också att det är där som resultaten kan göra bäst nytta.
Jag kommer tillbaka till mitt tidigare arbete som ordförande i folkhälsorådet i Lerum. Där initierade vi något som vi kallade Livsrum. Det är några veckor varje år där man informerar invånarna om folkhälsofrågor och på ett positivt sätt berättar om saker man kan göra för att få ett bättre liv. Det är inte så mycket pekpinnar utan mer positivt och lättjefullt om vad det är som gör att man kan må bättre. De här dagarna har nu 22 000 besökare. Det är ett samarbete mellan föreningar, företag och andra organisationer. Det gör att alla känner sig delaktiga i det hela.
Synen på om man är sjuk eller frisk har tagits upp i debatten. Jag tror att vi måste vända fokus till att titta på det friska. I våra redovisningar hemifrån kommunerna pratar man om friskdagar, det vill säga hur många friskdagar de anställda har och hur många av personalen som inte har någon sjukfrånvaro över huvud taget på ett år. Det handlar om att sätta fokus på det positiva i stället för på det negativa.
I Sverige kan vi vara glada över att medellivslängden förbättrats under många år och att ett stort antal hälsoproblem har minskat över tid. Men det finns fortfarande stora skillnader, som har påpekats här. Det gäller framför allt de socioekonomiskt utsatta, till exempel personer med utländsk bakgrund, funktionsnedsättningar, hbt-tillhörighet och annat. Dessa personer är mer utsatta.
Ohälsans kostnader kan inte bara räknas i pengar utan framför allt i lidande och minskad livslängd. Ska vi få ett positivt resultat av detta måste alla olika nivåer samverka. Folkhälsoinstitutet kommer med många intressanta idéer, förslag och tankar i sin rapport. Vi ser fram emot att få se vad regeringen kommer att ta till sig och vilka delar vi kan göra någonting åt.
Under den senaste femårsperioden har vi nått framgångar på folkhälsoområdet i form av att färre röker dagligen och att totalkonsumtionen av alkohol har minskat. De nationella handlingsplanerna, de extra resurserna och personal till just de frågorna har gett resultat, och det är glädjande. Satsningen på samordning när det gäller det alkohol- och drogförebyggande arbetet är också sådant som kan ligga till grund för det här positiva resultatet.
På andra områden ser vi att vi fortfarande har en hel del som kan bli bättre. Vi vet att för att våra ungdomar ska kunna få en bra start handlar det mycket om att ha fullständiga betyg när de går ut skolan. Vi hoppas att den nya skolreformen ska kunna ge det resultatet.
Kommunerna har tillsammans med regionerna ett nyckelansvar för folkhälsoarbetet. Det är där vi måste se till att stimulera. Vi måste självklart underlätta för att kunna göra de rätta valen och samtidigt försvåra för de negativa valen. Att unga företrädesvis lågutbildade kvinnor fastnar i tobaksberoende, som vi vet kommer att ge dem år av ohälsa och en för tidig död, kan inte stoppas enbart genom upplysning utan det kommer också att krävas nya, skärpta lagar. Det ser jag fram emot.
Som jag inledningsvis sade måste vi i folkhälsoarbetet jobba betydligt mer med vad som är evidensbaserat. Då gäller det att genom Metodbanken och andra verktyg se vad kommuner gör på ett bra sätt, och vilka kommuner det handlar om.
Samtidigt som jag gärna bjuder in er till Lerum för att se vårt folkhälsoarbete och besöka Livsrumsdagarna i september vill jag också ta tillfället i akt och göra lite reklam för den folkhälsodag som hålls den 11 maj. Inbjudna är jag och Gunnar Sandberg. Svensk förening för folkhälsoarbete bjuder då in till en träff om de här frågorna. Friskis &amp;amp; Svettis, Fryshuset, IOGT-NTO, SKL och Timbro kommer att delta och tala om dessa frågor ur lite olika aspekter. Jag hoppas att många i riksdagen väljer att komma dit.
Med detta vill jag yrka bifall till socialutskottets förslag.
</anforandetext>
<intressent_id>0285352171912</intressent_id>
<rel_dok_id>GY01SoU16</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2011-04-28 05:19:40</systemdatum>
<systemnyckel>279289</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY0992/#anf189</protokoll_url_www>
</anforande>
