2689420 GY0992 Riksdagens snabbprotokoll 2010/11:92 Onsdagen den 27 april 2010/11 92 2011-04-27 00:00:00 Folkhälsofrågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 9787690C-318A-4DA2-A6E1-F469B6F89424 178 GUNVOR G ERICSON (MP) MP Herr talman! Folkhälsa handlar inte främst om sjukvård utan startar långt tidigare. Nästan alla politikområden berörs, från demokrati- och miljöfrågor till sjukvård och sexuella rättigheter. Det handlar helt enkelt om det goda livet. Och en politik för folkhälsa är också en politik för livskvalitet. Regeringspartierna har i det här betänkandet och även i det tidigare nämnda betänkandet som handlar om den nya folkhälsopolitiken valt bort att se vikten av samhälleliga förhållanden för folkhälsa och vikten av att ojämlikhet i hälsa måste motverkas, vilket är allvarligt. I stället riktas fokus mot individen och att det är individens eget fel om hälsan utvecklas negativt. Resonemangen utgår från människans behov av integritet och valfrihet och bygger på sambandet mellan hälsans villkor och individens förutsättningar. Regeringspartierna skriver till och med: "Folkhälsoarbetet bör ha människans behov av integritet och valfrihet som grund." Det resonemanget bygger inte på folkhälsovetenskaplig forskning, och genom att se det så riskerar folkhälsopolitikens fokus att ruckas. Det är ingen motsättning att ta politiskt ansvar och att ge människor goda valmöjligheter. Om samhället bygger säkra cykelbanor är det fler som kommer att cykla mellan skolan och hemmet än om det inte finns några säkra cykelbanor. Människor kan inte själva bygga cykelbanorna, så det behövs både ett politiskt ansvar och möjligheter för människor att göra goda val. Folkhälsopolitiken får inte degraderas till enbart den enskildes ansvar. Folkhälsofrågorna handlar egentligen om den sociala dimensionen i en långsiktigt hållbar utveckling. Folkhälsoinstitutet kom, som även tidigare nämnts här, med en folkhälsorapport 2010. Den heter mycket lägligt Framtidens folkhälsa - allas ansvar , och det är en angelägenhet för alla, från riksdag och regering till den enskilda medborgaren. I rapporten framkommer också att hälsofrämjande livsmiljöer och levnadsvanor i flera avseenden inte har lett till några förbättringar under perioden 2004-2009. I Västra Götaland har man gjort en intressant rapport om vad ojämlikhet i hälsa kostar på ett år. Man har alltså räknat ut kostnaden för ojämlikhet i hälsa i Västra Götaland genom att titta på år 2007. Där kunde man konstatera att det fanns 1 600 förtida dödsfall, drygt 27 000 förlorade levnadsår och ett produktionsbortfall motsvarande 2,2 miljarder samt en förlust i hälsa motsvarande 13,9 miljarder. Den beräkning de gjort liknar många andra internationella studier. Det är alltså betydande belopp. Det här är ofta åtgärdbara faktorer. Men för att komma åt vad som strategiskt behöver göras måste man arbeta systematiskt. Därför behövs en folkhälsokommission, något som vi har föreslagit i motioner och som det finns en gemensam reservation om från S, V och MP. Det var också något som WHO uppmanade till när de antog resolutionen Closing the gap in a generation utifrån den rapport som Marmotkommissionen lämnat om sociala bestämningsfaktorer för hälsa. Det arbete som regeringspartierna hänvisar till i betänkandet bidde en tummetott. Regeringen fattade beslut, det är riktigt, om att man skulle göra en översyn i Marmotkommissionens anda även i Sverige. Men först i november kom jobbet i gång, flera månader efter att regeringen hade fattat beslut, därför att Socialdepartementet och myndigheten inte var överens om hur det skulle göras. Då hade man fyra månader på sig att göra det klart. Inget helhetsperspektiv fick tas enligt regeringens direktiv. Bara den nationella nivån skulle belysas. Men allt det här hänger ju samman. Om man inte tittar på helheten blir det knappast ett strategiskt arbetsfokus. Det är viktigt att tydliggöra de olika aktörernas ansvar. Det behövs en lagstiftning också när det gäller kommunerna. I budgettider är det väldigt lätt, när det är ont om pengar, att ta bort sådant som inte är en absolut nödvändighet enligt lagstiftning, och tyvärr är det många kommuner som inte ser det som någon skyldighet att jobba aktivt med folkhälsofrågor, även om det är väldigt lönsamt på lång sikt för kommunerna. En annan fråga som Miljöpartiet har lyft fram ett antal gånger när det gäller folkhälsofrågorna är att det finns en stor miss i målområdenas struktur. Läkemedelsberoende är ett beroende som också hör hemma under målområde 11. Det finns inte med där. Där finns andra beroendeformer men inte läkemedelsberoende, och det är minst lika viktigt som de andra formerna av beroende, för det är samma mekanismer som aktiveras vid läkemedelsberoende som vid alkoholmissbruk, dopning eller andra missbruk. En god och jämlik hälsa är ett övergripande mål för Miljöpartiet de gröna som en del av visionen om det långsiktigt hållbara samhället. Men för att åstadkomma en god och jämlik hälsa krävs investeringar i både människor och miljö. Och vi måste skapa förutsättningar i samhället för att människor ska kunna göra goda val, inte lägga allt ansvar i individens knä och låtsas att politiken inte påverkar. En hälsosam miljö, en meningsfull tillvaro med aktivt deltagande i samhället samt ekonomisk trygghet är grundläggande delar för en god och jämlik hälsa hos hela befolkningen. En god och jämlik hälsa är också en frihetsreform som ger förutsättningar för livskvalitet. Folkhälsa har en tydlig koppling till både miljöfrågor och fördelningspolitik. Begreppet hälsa utgår från den enskilda individen och handlar om ett samspel mellan människan själv och det omgivande samhället. Begreppet folkhälsa är ett uttryck för befolkningens samlade hälsa och beskriver hur hälsan fördelas mellan olika grupper och den totala nivån på befolkningens hälsoläge. Glöm inte det! Arbetet för en bättre miljö och folkhälsoarbetet måste gå hand i hand. En rad miljöfaktorer påverkar människors hälsa i hög grad. Tidigare i dag beslutade kammaren om miljö- och jordbruksutskottets kemikaliebetänkande. Däri finns många frågor som har absolut beröring på människors hälsa, till exempel luftföroreningar i form av små partiklar som är en kraftigt underskattad hälsorisk. Dit kan knytas 6 000-8 000 dödsfall årligen, framför allt i hjärt- och lungsjukdomar. Och trafiken orsakar i dag fler dödsfall genom sina miljöeffekter än på grund av olyckor. Buller är ett annat underskattat hälsoproblem. Det finns belägg för att en höjd bullernivå medverkar till en ökad frekvens av hjärtinfarkter. Kemikalier påverkar hormonomsättningen, men de leder också till en rad sjukdomar, exempelvis allergier. I ett globalt perspektiv är miljöfaktorer ett ännu större hälsohot, bland annat genom att riskabla verksamheter dumpas i fattiga länder där hälsovård och förebyggande verksamheter saknas. Klimatförändringarna bidrar redan i dag till ett ökat antal dödsfall genom infektionssjukdomar som sprids till nya områden och genom diarrésjukdomar orsakade av brist på rent vatten. En god folkhälsa och en bra miljö är alltså båda viktiga kriterier för en hållbar utveckling. Förebyggande arbete måste prioriteras och ges större tyngd både i politiken och i den offentliga ekonomin. Dagens kortsiktiga ekonomiska tänkande ger inte tillräckliga förutsättningar för en långsiktigt hållbar samhällsutveckling. Det finns flera olika beräkningsmodeller för samhällets kostnader för ohälsa, förutom det jobb som jag nämnde att Västra Götaland har gjort tillsammans med Folkhälsoinstitutet. Enligt socioekonomiska beräkningar av nationalekonomerna Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog kostar en långtidssjuk person närmare 350 000 kronor årligen och en person med psykiatrisk diagnos ca 400 000 kronor. Alkoholism och drogmissbruk kostar samhället det tredubbla. Men man kan också se att människor i rika länder inte längre ges verkliga hälsofördelar och ökad livslängd av ekonomisk tillväxt. Samtidigt sätter den globala uppvärmningens problem och miljön gränser för ökad konsumtion. Därför måste vi fundera över hur vi kan använda våra gemensamma resurser i ekonomin så klokt att de bidrar till hållbar utveckling och jämlik hälsa. Om en ständig tillväxt prioriteras utan att ta hänsyn till miljö och sociala aspekter skadas livsförutsättningarna och därigenom vår hälsa. Vi måste också se hur politiken påverkar. Se bara vad som har hänt i sjukförsäkringen när ekonomisk och social trygghet inte längre prioriteras av regeringen. Trots att den fortfarande är ett mål inom folkhälsopolitiken tycks den vara helt bortglömd. Självklart står jag bakom Miljöpartiets samtliga reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservation 3. Genom att tydliggöra vilka faktorer som främjar hälsa och hållbar utveckling blir det synligt att de kan åtgärdas med hjälp av politik. Folkhälsoarbetet löper genom alla politikområden. Essensen av folkhälsa är att se de samhälleliga strukturerna och sammanhangen som skapar förutsättningar för hälsa respektive ohälsa. Det är att se konsekvenser av politiska förslag i ett brett folkhälsopolitiskt perspektiv. 0640669898710 GY01SoU16 N 2011-04-28 05:19:40 279278 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY0992/#anf178