<anforande>
<dok_hangar_id>2687098</dok_hangar_id>
<dok_id>GY0988</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2010/11:88 Torsdagen den 14 april</dok_titel>
<dok_rm>2010/11</dok_rm>
<dok_nummer>88</dok_nummer>
<dok_datum>2011-04-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 12 §) Vuxenutbildning (forts. UbU9)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>CB20D83E-F4F4-44DA-A742-909E969330D1</anforande_id>
<anforande_nummer>111</anforande_nummer>
<talare>JAN ERICSON (M)</talare>
<parti>M</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Utbildning är en viktig hörnpelare i Alliansens arbetslinje och därmed en särskilt prioriterad fråga för oss.
Vi vet att en bra skola är viktig för att våra ungdomar ska hitta sin väg till arbetsmarknaden. När jag träffar arbetsförmedlare får jag en mycket tydlig bild av att ungdomar som misslyckats i grundskolan eller hoppat av gymnasiet är kraftigt överrepresenterade bland de långtidsarbetslösa ungdomarna. Vi vet att ungdomar som slutför gymnasiet nästan alltid får ett jobb relativt snabbt.
Utbildning 
är
 nyckeln till arbete! Det är därför Alliansens stora utbildningsreformer är så viktiga. Vi genomför de största skolreformerna sedan folkskolereformen 1842. Ja, kanske är det de största skolreformerna någonsin.
Tidigare har utskottet debatterat förskola, grundskola, gymnasium och högskola. Det är bekanta områden för de flesta. Återstår så denna debatt om övrig vuxenutbildning. Det är ett område där den allmänna kunskapen i samhället kanske är mer begränsad men som faktiskt erbjuder imponerande många vägar, många aktörer och många möjligheter. Denna mångfald är viktig eftersom vuxenutbildning kan ha så många olika syften.
Det kan vara att ge den som misslyckats i skolan en ny chans. Det kan handla om att ge möjlighet att vidareutbilda sig för att utvecklas i sitt yrke, byta yrkesbana eller göra karriär, eller att ge den som är arbetslös eller långtidssjukskriven en möjlighet till omskolning till nytt yrke. Det kan handla om att förse företagen med kvalificerad arbetskraft, att ge nya svenskar goda kunskaper i svenska språket eller att validera kunskaper hos personer med gamla svenska utbildningar eller utländska utbildningar. Sist, men inte minst, kan det handla om att ge alla möjlighet till personlig utveckling och bildning.
Allt detta är goda skäl att studera vidare som vuxen, men vuxenutbildningen är av särskilt stor betydelse för arbetslinjen och Alliansens jobbpolitik. Fram tills Alliansens stora skolreformer börjar ge full effekt måste vi också lägga stor kraft på att ge de elever som misslyckats i skolan nya chanser.
Herr talman! En riksdagsdebatt om vuxenutbildning är ganska förutsägbar. Jag är ny i utskottet och har därför av nyfikenhet läst igenom de senaste årens motsvarande debatter. De har faktiskt låtit ganska lika. Oppositionen har envist hävdat att regeringen skurit ned resurserna, krävt mer pengar och fler utbildningsplatser. Oavsett hur mycket vi har ökat anslagen har oppositionen krävt mer. Alltid mer, aldrig nog, som en bekant finansminister brukar säga.
För oss i Alliansen är vuxenutbildning en helhet. Inom denna helhet har vi både skjutit till stora summor och ibland även prioriterat om mellan olika utbildningsformer. I högkonjunktur finns vissa behov medan en lågkonjunktur ställer andra krav. När det gäller komvux har vi dessutom gjort om statsbidragen från riktade till generella, varefter kommunerna prioriterar de utbildningar där man har störst lokalt behov. Om man ser helheten - alltså alla olika utbildningsvarianter för vuxna - råder det inget tvivel om att detta viktiga område fått betydligt ökade resurser och högre prioritering av Alliansen jämfört med hur det sett ut tidigare.
Jag kan konstatera att regeringen satsat extra på universitet och högskolor, yrkeshögskola, komvux och yrkesvux, validering och sfi, folkhögskolor och studieförbund. Alla dessa olika utbildningsformer har under Alliansens regeringstid fått ökade resurser. Sammantaget disponerade man 58,2 miljarder år 2006, medan man år 2009 disponerade 65,6 miljarder. Det är alltså en ökning på tre år med 7,4 miljarder. Under 2010 och 2011 har dessutom ytterligare flera miljarder tillförts.
Komvux har i år större resurser än under åren 2005 och 2006, som var Socialdemokraternas senaste år vid makten. Antalet elever på komvux är i dag också det högsta sedan slutet av 1990-talet. Aldrig har så många studenter studerat på högskola och universitet som i dag. Samma sak gäller utbildningar inom yrkeshögskolan. Samtidigt utvecklar vi helt nya utbildningsvägar, exempelvis lärlingsutbildningar inom både gymnasieskola och vuxenutbildning. Vi har också gjort stora ansträngningar för att förbättra kvaliteten inom vuxenutbildningarna.
Resultaten inom många former av vuxenutbildning är imponerande. Ett exempel jag gärna vill framhålla är folkhögskolornas framgång med att motivera många ungdomar som misslyckats i skolan att återuppta sina studier. Nästan hälften av dessa ungdomar valde att studera vidare efter motivationsprogrammet. Ett annat positivt exempel är det fantastiska resultatet inom yrkeshögskolan där sju av tio elever kommer i arbete inom en månad efter examen.
Herr talman! För mig finns det inte en tydlig gräns mellan arbetsmarknadsutbildning och övrig vuxenutbildning, även om statens budget har dessa poster inom olika utgiftsområden och frågorna hanteras av olika utskott. Jag är i dag aktiv i både utbildningsutskottet och arbetsmarknadsutskottet, och jag vill därför även kort beröra arbetsmarknadsutbildningarna i detta anförande.
Även inom arbetsmarknadsområdet har mycket stora resurser tillförts under lågkonjunkturen, men det innebär inte att alla arbetsmarknadsutbildningar sker inom Arbetsförmedlingens ram. Arbetsförmedlingen erbjuder praktik men även kortare omställningsutbildningar. Över 30 000 personer genomgick sådana utbildningar under 2010. Men de flesta längre utbildningar erbjuds i dag inom det övriga utbildningssystemet. Detta har stora fördelar. Det säkrar kvaliteten och kontinuiteten i utbildningarna, och det gör också att utbildningarna snabbt kan byggas ut eller krympas beroende på behov och konjunktur.
Det är dags att en gång för alla riva tankemurarna mellan arbetsmarknadsutbildning och övrig utbildning. Vi måste samtidigt sträva efter ännu mer samverkan mellan vuxenutbildning, arbetsförmedling och näringsliv för att ge den som studerar bästa möjliga chans att hitta sin plats på arbetsmarknaden.
I sammanhanget kan jag inte låta bli att kommentera gårdagens riksdagsdebatt om de ekonomiska alternativen. Socialdemokraterna talade då om missmatchning på arbetsmarknaden. Med detta menar man att det finns många arbetslösa samtidigt som många företag inte hittar den personal man behöver. Budskapet från Socialdemokraterna är att det därför behövs fler arbetsmarknadsutbildningar för att de arbetslösa ska få jobb. Jag skulle vilja påstå att missmatchningen snarare gäller kopplingen mellan Socialdemokraternas politik och verkligheten.
Konjunkturinstitutet säger i sin senaste rapport att det är svårt att se någon generell brist på arbetskraft i Sverige. De yrkesgrupper som saknas är främst personer med högskoleutbildning, exempelvis ingenjörer, läkare och sjuksköterskor. Dessa yrkesgrupper kan givetvis inte snabbutbildas genom arbetsmarknadsutbildningar eller på komvux eftersom det är fråga om långa utbildningar. Alliansen har därför satsat stort på universitet och högskolor, och vi har i dag rekordmånga studenter. Att som Socialdemokraterna låtsas att arbetsmarknadsutbildningar ska lösa problemet är inte seriöst. Den kraftiga minskningen av arbetslösheten som vi nu ser är för övrigt ett bra bevis på att matchningen fungerar ganska bra och att arbetsgivare och arbetstagare hittar varandra. I annat fall hade inte så många fått jobb.
Herr talman! Efter denna lilla provsmakning av vuxenutbildningens digra smörgåsbord vill jag särskilt kommentera två områden där det finns stora utvecklingsmöjligheter.
Språket har nämnts flera gånger. Det är en nyckel för integration. När det gäller svenskundervisning för invandrare har alliansregeringen gjort en hel del förbättringar de senaste åren, och det finns exempel på mycket väl fungerande verksamheter. Men samtidigt finns behov av att ytterligare individanpassa undervisningen och skapa fler utbildningsvägar. Vi behöver också på ett bättre sätt koppla ihop svenskundervisning med yrkesutbildning och arbete. Regeringen har nyligen beslutat att personer som ännu inte behärskar svenska fullt ut ska ges möjlighet att läsa yrkessvenska samtidigt som de studerar vid yrkeshögskolan. Även folkhögskolorna ska få möjlighet att erbjuda svenskundervisning för att skapa fler utbildningsvägar. Samtidigt har Skolverket fått i uppdrag att ta fram nya kursplaner för sfi, och en utredning om en sfi-peng för ökad valfrihet har aviserats. Allt detta är välkomna steg i rätt riktning. Men det är viktigt att följa upp effekterna av dessa åtgärder och vid behov överväga ytterligare förbättringar.
Alliansen står för valfrihet. Inom stora delar av utbildningssystemet finns stor valfrihet när det gäller att välja skola och utbildningsvägar. Inom vuxenutbildningen däremot saknas i praktiken ofta möjligheten för en vuxenstuderande att fritt välja var man vill studera. Alliansen har därför i sitt senaste valmanifest med som en ambition att pröva möjligheterna att förverkliga en valfrihetsmodell inom vuxenutbildningen. Jag och Moderaterna hoppas att ett valfrihetssystem ska bli verklighet under mandatperioden. Frågan utreddes för några år sedan av vår moderate riksdagskollega Mats Gerdau, och i hans utredning finns konkreta förslag till lösningar.
Herr talman! Med dessa ord yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.
</anforandetext>
<intressent_id>0940980416614</intressent_id>
<rel_dok_id>GY01UbU9</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2011-04-15 05:12:18</systemdatum>
<systemnyckel>278918</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY0988/#anf111</protokoll_url_www>
</anforande>
