2686958 GY0987 Riksdagens snabbprotokoll 2010/11:87 Onsdagen den 13 april 2010/11 87 2011-04-13 00:00:00 Våldsbrott och brottsoffer föredragning av utskottsärende med eventuell debatt BFD6C4EF-97BF-4CC9-B52E-754C6BAE4026 9 ANNA WALLÉN (S) S Fru talman! Nu är vi inne på justitieutskottets behandling av motioner som rör våldsbrott och brottsoffer. Vi socialdemokrater står bakom alla våra reservationer, men här och nu yrkar jag bifall till reservation 2, 4 och 21. Sverige är ett av världens mest jämställda länder, men fortfarande har vi en lång väg att vandra innan män och kvinnor har samma möjligheter och rättigheter. Det yttersta uttrycket för ojämställdhet är mäns våld mot kvinnor. Vi kan dagligen läsa om kvinnor som utsatts för hot och våld av någon som de en gång har älskat. Många presenterar idéer om hur vi ska få stopp på våldet. Åtgärderna vänder sig nästan uteslutande till kvinnor. För att undvika en våldsam relation ska de gå vid första slaget, de ska kontakta kvinnojouren och de ska ta hjälp av vänner och grannar. För att undvika att bli våldtagna ska de inte dricka för mycket, och de ska hålla koll på sina drinkar så att ingen kan smyga ned något i dem. Debatten behöver flytta fokus. Våld mot kvinnor är ett stort problem som kräver en helhetssyn vad gäller kunskap och insatser. Ofta fokuserar forskning och annat arbete mot mäns våld mot kvinnor på kvinnorna och inte på männen. Man kallar till och med övergreppen för kvinnovåld trots att det handlar om mäns våld mot kvinnor. Det har ofta ansetts självklart att forska på hjälpåtgärder för kvinnor som misshandlas medan lite eller ingen forskning läggs ned på männen, som i 90 procent av fallen är huvudaktörer. För att få en fullständig bild av dessa övergrepp och vad som ligger bakom bör ett ökat fokus läggas på männens roll. Våld mot kvinnor är en kränkning av den kroppsliga integriteten och av kvinnors grundläggande fri- och rättigheter. Bemötandet av de kvinnor som anmäler att de blivit utsatta för en våldtäkt eller ett våldtäktsförsök måste bli bättre. Hur brottsoffren blir bemötta i samband med polisanmälan, förundersökning och under själva rättegången är ofta avgörande för hur dessa kvinnor kan ta sig vidare. Vi socialdemokrater vill tillsätta en oberoende granskningskommission som ska gå till botten med varför så få av de anmälda våldtäktsbrotten leder till att en gärningsman åtalas. Mitt i dessa våldsamma relationer finns många, många barn - barn som växer upp i familjer där våld blir en del av deras vardag, barn som ser pappa slå mamma. Rädda Barnen uppskattar att mellan 100 000 och 190 000 barn i Sverige bevittnar våld i familjen, men mörkertalet är stort. Ett barn som tvingats se en närstående misshandlas är ett brottsoffer. En översyn bör göras av frågan om också barnet ska ses som ett brottsoffer i den juridiska processen. Sedan några år finns det barnahus runt om i landet. Där samlar man alla utredande myndigheter och ger stöd och behandling under ett och samma tak. Det sker i en miljö som är anpassad för att i största möjliga mån minska påfrestningarna för barnet. Denna verksamhet har efter utvärdering visat sig vara mycket väl fungerande på så sätt att barn som utsatts för våld eller övergrepp fått ett bättre bemötande och ett bättre stöd under rättsprocessen. Vi socialdemokrater vill att det ska finnas minst ett barnahus i varje län, vilket regeringen aktivt bör stimulera. Vi vill också att regeringen medverkar till att barnahusens uppdrag omfattar barn upp till 18 år. Kommunerna måste utveckla det egna stödet samt uppmuntra och stödja frivilligorganisationer som vill arbeta med att stödja brottsoffer och deras anhöriga. Brottslighetens omfattning i ett samhälle har till stor del sin förklaring i hur samhället tillgodoser människors behov av utbildning, vård och omsorg i olika faser i livet. Stora klyftor i samhället får konsekvenser även på det kriminalpolitiska området. Barn som växer upp i familjer där vuxna drabbas av arbetslöshet, olycka eller sjukdom drabbas naturligtvis också om inte samhället anstränger sig för att utjämna skillnader i livsvillkoren. Vi lever i ett av världens rikaste länder. Finansminister Anders Borg skryter ofta om Sveriges goda ekonomi. Vi har råd med ett välfärdssystem av världsklass. Ändå har regeringen valt att försämra trygghetssystemen så att otryggheten ökar. Anders Borgs senaste besked är att kvinnor som jobbar inom välfärden har för höga löner. Tydligen ska redan lågavlönade kvinnor vara med och finansiera ytterligare skattesänkningar för dem som redan har det bra. Med fyra års borgerligt styre har klyftorna i samhället ökat. Under samma tid har antalet anmälda brott ökat. All forskning visar att det finns ett tydligt samband mellan ojämlika levnadsvillkor och brottslighet. En väl fungerande välfärd som ger alla barn och unga möjligheter att lyckas i livet är därför avgörande för att minska utanförskap, missbruk och brottslighet. Regeringen för en politik som delar upp Sverige och skapar klyftor mellan dem som har och dem som inte har. Jag har flera exempel. Den förstörda a-kassan är nu på så låg nivå att det får sägas vara ett undantag om någon får mer än hälften av sin inkomstförlust täckt av försäkringen. Försämringarna i sjukförsäkringen tvingar cancersjuka till Arbetsförmedlingen. Det handlar också om barnfattigdomen. I dag lever över 200 000 barn och unga i fattigdom i Sverige. Allra värst är det för barn och unga som har ensamstående föräldrar. Av dem lever nu vart fjärde barn i fattigdom. Det är de högsta siffrorna i modern tid. Ungdomsarbetslösheten slår rekord. Var fjärde ung människa är arbetslös. Sverige hör till de länder i EU som har den högsta ungdomsarbetslösheten. Allt detta ökar otryggheten. När svensk ekonomi går så bra borde vi kunna hjälpa sjuka och arbetslösa och ge dem en rimlig chans att ta sig tillbaka. (Applåder) I detta anförande instämde Christer Adelsbo och Mattias Jonsson (båda S) samt Lena Olsson (V). 0970427364222 GY01JuU11 N 2011-04-14 05:27:22 278582 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY0987/#anf9