<anforande>
<dok_hangar_id>2686055</dok_hangar_id>
<dok_id>GY0984</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2010/11:84 Torsdagen den 7 april</dok_titel>
<dok_rm>2010/11</dok_rm>
<dok_nummer>84</dok_nummer>
<dok_datum>2011-04-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Järnvägs- och kollektivtrafikfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>91A4F7F4-3E89-4C40-87F6-C6925D56C506</anforande_id>
<anforande_nummer>151</anforande_nummer>
<talare>STINA BERGSTRÖM (MP)</talare>
<parti>MP</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Dagens betänkande handlar om det som borde vara högprioriterat i dagens samhälle: järnväg och kollektivtrafik. En fungerande järnväg och en fungerande kollektivtrafik är absolut nödvändigt om vi ska få ett modernt och hållbart samhälle, ett samhälle där människor kan ta sig till sina jobb på ett klimatsmart sätt och där företagen kan skicka sitt gods på järnväg. Men där är vi inte i dag.
Vi har tvärtom ett järnvägssystem som är överbelastat och illa underhållet. Trafikverkets februarirapport 
Situationen i det svenska järnvägsnätet
 är en skrämmande läsning. Trafikverket uppskattar att glappet mellan dagens underhållsbehov och de närmaste fem årens anslag är kring 25 miljarder. Och då pratar vi bara om pengar till underhåll och reinvesteringar.
Kanske tar vi ett litet steg framåt i morgon när regeringen kommer att presentera sin nya satsning på järnvägen. Jag väntar med spänning. I morgon kommer vi att få veta om oppositionens budskap har nått fram till Rosenbad och Anders Borg. Har nu även regeringen insett det som resten av svenska folket redan har insett, att järnvägen är i kris och att det behövs mycket mer pengar till underhåll, till att utöka kapaciteten på stambanorna, till att börja bygga höghastighetsbanor och till att upprusta de lågtrafikerade banorna?
Allt detta måste vi göra för att få en modern järnväg även i Sverige, en järnväg utan vinter-, vår-, sommar- och höstkaos. 
Det är hög tid att satsa på framtidens klimatsmarta järnväg i stället för gårdagens drömmar om motorvägar och förbifarter. I morgon får vi veta om regeringen verkligen har förstått det. Jag vågar inte ha för höga förväntningar.
Men, herr talman, järnvägens kris handlar inte bara om brist på pengar. Det handlar också om idiotiska politiska beslut om avreglering utan samordning, om privatisering utan styrning.
Ulf Adelsohn, som i dag har avgått som ordförande för SJ, sade så här vid dagens presskonferens: Svensk järnvägstrafik har varit en lekstuga för okunniga politiker i 25 år.
Jag tycker att det var en bra sammanfattning. Jag tycker att det är dags för politiken att ta sig ur den lekstugan.
I miljöpartiets motion 
Tågtrafikens framtida möjligheter
 tar vi upp en rad beslut som varit okunniga och okloka och berättar vilka beslut som behöver tas för att få en fungerande järnväg. En del av de förslagen är med i dagens betänkande. 
Ett av dem handlar om SJ:s uppdrag. I dag har ju SJ bara ett uppdrag, att leverera vinst till staten. Vinst är inte fel, men det ger inga nöjda resenärer. Utan nöjda resenärer blir det på sikt inte någon vinst, inte heller någon samhällsvinst. Vi anser att SJ bör få nya ägardirektiv som handlar om att få fler resenärer och därigenom bidra till ett nationellt mål om en fördubbling av andelen resande med kollektivtrafik. Det målet ställer sig i dag hela den övriga kollektivtrafikbranschen bakom.
Miljöpartiet anser också att regeringen måste ta omtag vad gäller avregleringen av den nationella persontrafiken. Att släppa in privata bolag på de överbelastade spåren utan förbehåll gynnar inte resenärerna. Det behövs någon som har ett samordnat ansvar för att det ska fungera. SJ borde ha huvudansvaret för nationell persontrafik både på sträckor med många resenärer och på sträckor där det i dag inte åker så många. 
Ett annat felaktigt beslut är höjningen av banavgifterna. Regeringen planerar att fördubbla banavgifterna under en period av fyra år. Samtidigt ligger planerna på att införa kilometerskatt för tunga lastbilar och flygskatt nere. Det innebär att prisrelationen mellan järnväg respektive lastbil och flyg kommer att förskjutas ytterligare till järnvägens nackdel. Det är inte rimligt.
När man höjde banavgifterna i Tyskland konstaterade man att det ledde till ökade transporter på väg. En kilometerskatt för tunga lastbilar infördes för att balansera prisrelationerna. 
Miljöpartiet anser att de transportslag som har störst klimatpåverkan ska beskattas därefter. I väntan på att så blir fallet anser vi att banavgifterna ska frysas.
Herr talman! När vi diskuterar järnväg här i riksdagen är det ofta de nationella tågen vi talar om. Vi talar om SJ-tågens förseningar och om vikten av höghastighetståg mellan Stockholm och Malmö. Men lika viktigt, om inte viktigare, är det att det dagliga tågpendlandet till jobb och skola fungerar oavsett var man bor.
Jag har som kommunpolitiker i många år stridit för att tågen måste stanna även i de mindre orterna. Diskussionen i Värmland har alltför mycket handlat om att det måste gå fort att resa mellan de större orterna så allt fler mindre stationer har lagts ned för att restiden ska minskas med några minuter. Det är något som drabbar oss som bor på landsbygden. Så bråttom behöver ingen ha. Landsbygdens utveckling kan inte hänga på några minuter. 
Det är också ett problem när den lokala och regionala tågtrafiken prioriteras ned i förhållande till den nationella trafiken så som skett med pendeltågstrafiken i Östergötland.
Jag vill därför yrka bifall till reservation 9 om tåglägen och tåguppehåll vid mindre stationer, som vi har gemensamt med S och V.
Herr talman! En tiondel av godstransporterna på järnväg sker på vad som i dag klassas som lågtrafikerade banor. Själva definitionen för lågtrafikerad bana är lite knepig, för det handlar om hur många tåg som går på banan oavsett om det skulle gå att köra fler tåg eller inte. Vi har ett exempel i Värmland - Fryksdalsbanan som kallas lågtrafikerad trots att det inte går att knö in ett enda tåg till. Både persontrafiken och godstrafiken har ökat de senaste åren, men nu är det stopp om inte banan upprustas. 
Den nya omlastningscentralen i Torsby har bara på ett halvår lett till att 1 500 långtradare med massaved har flyttats över till järnvägen från vägen. Det har gett både stora miljö- och trafiksäkerhetsvinster. Problemet för skogsindustrin och andra företag är att det bara får plats ett godståg om dagen. Vissa dagar går det nu inte att köra alls på grund av tjällossningen. Samma sak hände förra året; då låg trafiken nere i flera veckor. 
Så här ser det ut på fler håll i landet. Potentialen för både gods- och persontransporter på de lågtrafikerade banorna är ofta mycket större, men Trafikverket tvingas alltför ofta prioritera ned både underhåll och reinvesteringar, eftersom pengapåsen är för liten. 
Att lägga ned eller nedmontera banorna är otidsenligt. Miljöpartiet menar att det krävs satsningar som gör att de här banorna i stället kan utvecklas. Jag hoppas att det i regeringens nya järnvägssatsning finns en speciell pott till dessa banor och vill yrka bifall till reservation 11 om lågtrafikerade banor. 
Avslutningsvis vill jag förflytta mig från landet till staden. Kollektivtrafiken är en nyckelfaktor för att få en hållbar stad. Det är också i städer och tätorter som den största potentialen finns för att bygga en effektiv och attraktiv kollektivtrafik. Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet anser att det behövs ett särskilt statligt stöd för att bygga ut spårvägar och annan kollektivtrafik i städer. Om det handlar reservation 13 som jag vill yrka bifall till. 
Det vill jag även göra till reservation 15, Kollektivtrafik och cykel som norm. I dag är det fortfarande bil som är norm i den fysiska planeringen. Det är bilen man planerar staden för, inte kollektivresenärerna, cyklisterna och fotgängarna. Ett exempel på det är att det när nya bostäder byggs finns en parkeringsnorm för hur många parkeringsplatser per lägenhet det ska finnas. Motsvarande krav på att det ska finnas kollektivtrafik eller cykelparkeringar finns inte. 
I stället för att planera våra städer för bilarna, låt oss planera dem för människor. Det vinner alla på, även de som måste köra bil. Resvaneundersökningar har visat att de stadsstrukturer som upplevs som smidigast att köra bil i är städer med bra kollektivtrafik. För att gatorna inte ska korka igen krävs en fungerande kollektivtrafik och ett utbyggt cykelvägnät. För att komma dit behöver vi vända på kakan och låta kollektivtrafik och cykel vara norm, inte bilen. 
Herr talman! Självklart står jag bakom alla Miljöpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bara bifall till reservationerna 9, 10, 13 och 15.
(Applåder)
</anforandetext>
<intressent_id>0401968752713</intressent_id>
<rel_dok_id>GY01TU13</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2011-04-08 05:16:08</systemdatum>
<systemnyckel>278391</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY0984/#anf151</protokoll_url_www>
</anforande>
