2686055 GY0984 Riksdagens snabbprotokoll 2010/11:84 Torsdagen den 7 april 2010/11 84 2011-04-07 00:00:00 Järnvägs- och kollektivtrafikfrågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 40972230-B739-4017-94FE-47C18CE4215A 150 PIA NILSSON (S) S Herr talman! Om vi lägger örat mot Järnvägssverige och lyssnar - vad hör vi då? Jo, högljudda klagorop från resenärer och näringsliv om inställda avgångar, försenade tåg och kapacitetsbrist. Vi hör hur vrede och frustration haglar över aktörer som SJ och Trafikverket, aktörer som Järnvägssverige förväntar sig något helt annat av. Men mitt i dessa ljudorkaner letar sig budskapet fram om ett växande miljömedvetande och en vilja att aktivt bidra till minskade utsläpp. Allt fler arbetspendlare vill ta tåget i stället för bilen. Allt fler företag vill förlägga sina transporter till järnväg. Allt fler inser nyttan med kollektiva transporter. Men många tvekar på grund av bristande tillit. Nu, herr talman, krävs mer än någonsin ett kraftfullt politiskt ansvar för att återskapa förtroendet för vårt svenska järnvägssystem. En av de allra viktigaste aktörerna är statens järnvägar. Men detta bolags enda uppdrag är att ge en avkastning på 10 procent av det egna kapitalet! Något annat finns inte angivet i ägardirektivet. Nu när regeringens beslut om en total avreglering har vunnit laga kraft har SJ ingen trafikeringsplikt längre. SJ behöver inte längre trafikera olönsamma linjer. SJ behöver inte längre stanna på stationer med få passagerare. SJ behöver inte alls driva någon trafik man inser är olönsam. Herr talman! Statens järnvägar, som svenska folket äger tillsammans, har endast en enda uppgift att fylla, och det är att gå med vinst! Det är inte rimligt. Vi vill att ägardirektivet för SJ kompletteras med ett tydligt samhällsuppdrag: SJ ska vara ett enkelt, prisvärt och pålitligt resealternativ, och bolaget ska aktivt medverka till att uppnå de transportpolitiska mål som riksdag och regering har fastställt. Men Alliansen är kallsinnig och säger blankt nej. Varför? Den något ambivalenta förklaringen lyder att "specifikt uppställda målkrav mot ett enskilt bolag skulle verka konkurrenshämmande och strida mot principerna om fri konkurrens på lika villkor". Så lyder förklaringen. Gäller detta generellt för statliga bolag som verkar på en avreglerad marknad? undrar jag. Ja, låt oss se vad som står i Vattenfalls ägardirektiv! Där står, herr talman, att Vattenfall ska "inom ramen för affärsmässighet vara det ledande företaget i omställningen till en ekologiskt uthållig svensk energiförsörjning". Vattenfall har således ett specifikt uppdrag, nämligen att gå i bräschen för en uthållig energiförsörjning. Att då hävda principiella skäl mot att införa ett samhällsuppdrag för SJ saknar därmed grund. Vad det sannolikt handlar om är i stället en ideologisk motvilja mot att stärka SJ som aktör. Herr talman! I dag är en mörk dag för Järnvägssverige. Det är inte nog med ett omfattande strömavbrott på Centralen som pågår just nu, utan vi har dessutom fått veta att Ulf Adelsohn får lämna sitt uppdrag som ordförande för SJ. Han och regeringen har uppenbarligen lite olika syn på hur man ska bedriva järnvägstrafik. Vad Adelsohn ville vet nog de flesta. Men vad vill regeringen? Vilken roll vill regeringen att SJ ska ha i framtiden? Behövs SJ, eller kommer bolaget att bli till salu, månne? Om detta sägs intet i betänkandet. Betydligt större utrymme ägnas däremot åt den så kallade historiska satsning som det beslutades om förra året. Regeringens budskap var att man skulle skapa skillnad. Punktligheten skulle klart förbättras. Så här sade Moderaternas gruppledare Jan-Evert Rådhström i den debatten: "Nu kommer alla som färdas på våra vägar, tågresenärer och dessutom de som färdas på enskilda vägar att se en verklig förändring och att allianspolitik gör skillnad." Ja, skillnad har det blivit. Aldrig tidigare har punktligheten varit så låg. Aldrig tidigare har kapacitetssituationen varit så ansträngd. Aldrig tidigare har förtroendet för svensk järnväg varit så lågt. Skillnad var ordet. Dessutom, herr talman, visar riksdagens utredningstjänst att det kan fattas så mycket som 40 miljarder för att förverkliga de utlovade objekten i den nationella planen fram till år 2021. Vem ska betala det kalaset? Kommunerna? Landstingen? Regionerna? Herr talman! Om vi nu lägger örat mot Rosenbad och lyssnar - vad hör vi då? Jo, att verkligheten börjar komma ikapp regeringen. Rapporterna om en järnväg i kris har nu landat på finansministerns bord. Från ett hårdnackat nej till ytterligare resurser till drift och underhåll kan vi nu skönja en antydan till ett kanske. Måhända får vi klarare besked i morgon eller nästa vecka när vårpropositionen ska presenteras. Men besked om ännu en utredning ljuder högt redan nu, herr talman. Knappt ett år efter beslutad åtgärdsplan har infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd gett Trafikverket i uppdrag att återigen identifiera flaskhalsar och föreslå kapacitetshöjande åtgärder. Om jag inte helt missminner mig var det exakt de direktiven som föranledde den så kallade historiska infrastruktursatsningen. Eller jag kan citera moderaten Jan-Evert Rådhström, som uttryckte sig så här i debatten i fjol: "De järnvägsinvesteringar som sker under den kommande planperioden sker för att lösa akuta flaskhalsproblem som påverkar hela järnvägssystemet, och det är viktiga satsningar som görs." De är viktiga - ja. Men de är uppenbarligen inte tillräckliga. Herr talman! De flesta förseningar och störningar som drabbar SJ:s resenärer beror på att järnvägsnätet är slitet och överbelastat. Kraftfulla kapacitetshöjande åtgärder är helt nödvändiga. Det går inte att lappa och laga hur länge som helst. Vi vill därför höja anslagen för investeringar så att samtliga objekt i Trafikverkets plus-15-procentsnivå kan genomföras. Det är åtgärder som ger större kapacitet i många delar av landet, inte minst i och omkring våra storstäder. Samtliga av dessa objekt är dessutom redan utredda. För att komma till rätta med störningar och tågförseningar på kort sikt kräver vi kraftigt ökade resurser till drift och underhåll de kommande tio åren och att de här resurserna paras med åtgärder för att skapa en effektivare styrning. Herr talman! Om vi lägger örat mot framtiden och lyssnar - vad hör vi då? Jo, sorlet av globala utmaningar. Det handlar om att Sverige måste byggas om och byggas ihop för att klara konkurrensen. Avstånden till de viktigaste exportmarknaderna måste krympas, och slagkraftigare arbetsmarknadsregioner behöver utvecklas. Ett hållbart transportsystem är en viktig nyckel till framgång. Det är i städer och i tätorter som den största potentialen finns för att bygga en effektiv och attraktiv kollektivtrafik. Men självklart behöver kollektivtrafiken förstärkas i hela landet. Vårt mål är att fördubbla andelen resande med kollektivtrafik. Vi ser mycket positivt på att aktörer i kollektivtrafikbranschen gemensamt arbetar mot den målsättningen, och vi anser att staten i större utsträckning måste bidra finansiellt för att måluppfyllelsen ska bli möjlig. Vilken typ av kollektivtrafik som passar bäst i olika delar av landet beror mycket på de lokala och regionala förutsättningarna. Det är därför viktigt att länen och regionerna ges möjlighet att formulera lösningar som är bäst lämpade för just dem. Det kan handla om bussåtgärder, cykelåtgärder eller satsningar på lågtrafikerade banor. Vi socialdemokrater vill skapa ett sammanhållet system av järnväg och kollektivtrafik som gör skillnad i människors vardag. Och skillnad i vardagen, herr talman, måste i allra högsta grad inkludera människor med funktionshinder. Vi har gjort alltför lite under alltför lång tid för att öka tillgängligheten i kollektivtrafiken. Här har vi alla en hemläxa att göra. I betänkandet hänvisar Alliansen till Ulf Lundins utredning om resenärers rättigheter som sedan den 1 oktober 2009 har väntat på vidare behandling. Åtgärder som ledsagning vid bytespunkter och rätt till assistans föreslås. Det är bra men inte tillräckligt. Utredningen berör inte explicit färdtjänsten. En väl fungerande färdtjänst ger möjlighet för funktionshindrade att leva ett så normalt liv som möjligt. Problemet är att reglerna ser väldigt olika ut i landet. Samma sak gäller riksfärdtjänsten. Bedömningarna av vilken funktionsnedsättning som berättigar till riksfärdtjänst spretar. Vi menar därför att regeringen bör göra en översyn för att åstadkomma mer harmoniserade regler. Samhällets stödinsatser ska inte vara beroende av vilken kommun man bor i. Herr talman! Ett tydligt samhällsuppdrag till SJ, ökade anslag till spårinvesteringar och till drift och underhåll, resurser till länen och regionerna för att man ska nå fördubblingsmålet och harmoniserade regler för färdtjänst - detta är exempel på åtgärder som vi socialdemokrater föreslår för att skapa ett sammanhållet kollektivtrafiksystem som gör skillnad i människors vardag. Och vi har lyssnat. Herr talman! Jag står självklart bakom samtliga våra socialdemokratiska reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservationerna 1, 3, 11 och 16. (Applåder) I detta anförande instämde Gunilla Carlsson i Hisings Backa, Lars Mejern Larsson, Désirée Liljevall, Leif Pettersson och Anders Ygeman (alla S). 0460690753617 GY01TU13 N 2011-04-08 05:16:08 278390 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY0984/#anf150