2685919 GY0983 Riksdagens snabbprotokoll 2010/11:83 Onsdagen den 6 april 2010/11 83 2011-04-06 00:00:00 Kriminalvårdsfrågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 6642B4B7-CC8B-4C1E-A5F0-F4E7F396AD40 57 MARIA FERM (MP) MP Herr talman! Jag vill inledningsvis säga att jag står bakom Miljöpartiets alla reservationer i betänkandet men att jag av tidsskäl yrkar bifall endast till reservation 10. I det här betänkandet behandlas ett antal motioner från allmänna motionstiden som rör kriminalvårdsfrågor. Jag kommer i mitt anförande att ta upp bland annat kvinnor i kriminalvården och tillsynen över kriminalvården. En grön kriminalvårdspolitik bygger på en individanpassad behandling och vård och ett förebyggande arbete där samhället tar sitt ansvar för de individer som hamnar i kriminalitet. Självfallet ska den intagne också ta sitt ansvar i detta. Miljöpartiet de gröna anser att en stor del av grogrunden för kriminalitet ligger i olösta underliggande samhällsproblem som ojämlikhet, segregering, fattigdom, arbetslöshet, psykisk ohälsa, missbruk, misshandel, vanvård av barn och mycket mer. Dessa faktorer är ett hot emot människors trygghet och på sikt även mot demokratin. Samhällets fokus ska ligga på att förebygga brott. Brottsoffer har ett rättmätigt intresse av kompensation och upprättelse. Däremot tjänar varken brottsoffer eller gärningsmän på att deras skilda behov ställs emot varandra. Rädslan för brott och krav på ett rättssäkert och tryggt samhälle måste tas på allvar. Problemen löses dock inte med ökad repression utan med en kriminalpolitik som är brottsförebyggande och reparativ. Kriminalpolitiska åtgärder kan aldrig vara tillräckliga för att bekämpa ett komplext problem som kriminalitet. Grunden för ett tryggt, säkert och solidariskt samhälle skapas genom en långsiktigt hållbar politik på arbetsmarknads-, familje-, ekonomi- och miljöområdet samt på det sociala området. En progressiv kriminalpolitik finns i en solidarisk hållbar politik som syftar till att skapa ett humant och tryggt samhälle. De åtgärder som krävs inom kriminalpolitiken ska alltid vara humana, rättvisa, förutsebara och realistiska. Åtgärderna ska bygga på kunskap om samband mellan brottslighet och människors sociala villkor, inte på vedergällning och repression. Forskningsrapporter visar att fler och längre fängelsestraff inte leder till minskad brottslighet. Stora satsningar har gjorts för att nå målet om 20 000 poliser i Sverige, men samtidigt har inte de satsningar som behövts gjorts på kriminalvården för att backa upp polissatsningarna. Jag vill beröra situationen för kvinnor i kriminalvården, vilket tas upp i reservation 1 som S, MP och V står bakom. Kvinnors och mäns situation inom kriminalvården skiljer sig åt väsentligt. Kvinnor har till exempel sämre fysisk och psykisk hälsa och allvarligare missbruksproblem. Många har utsatts för våld och övergrepp, utnyttjats och förnedrats en lång tid innan de slutligen döms till fängelse för brott. Samhällets och omvärldens dom drabbar kvinnor hårt, och de är ur denna aspekt dubbelt bestraffade för sina problem. I dag brister kriminalvården i att rehabilitera kvinnor utifrån kvinnliga interners egna förutsättningar. Program och verksamhet inom frivården och anstaltsvården måste anpassas till kvinnors behov. Det finns brister i genusperspektiv såväl inom kriminalvården som inom den forskning som bedrivs. Som vi beskriver i reservation 10 är en väl fungerande tillsyn central för den slutna verksamhet som kriminalvården utgör. Den tillsyn som Justitieombudsmannen utför i dag är inte kontinuerlig och inte heller fullständig. En övervägande del av verksamheternas tillsyn ansvarar den egna myndigheten för. En modern kriminalvård ska därför ha en självständig tillsyn utifrån. I utskottsbehandlingen av detta betänkande har Miljöpartiet missat att stödja inrättandet av en fångombudsman som beskrivs i reservation 11. Jag vill därför ta tillfället i akt att påpeka att även detta är något vi står bakom. Det räcker inte med att Justitieombudsmannen kan utöva tillsyn inom kriminalvården. Det behövs också en instans som företräder fångars mänskliga rättigheter. I Storbritannien har det till exempel införts en fångombudsman med lyckat resultat. Det krävs i högre grad en dialog mellan internerna och anstaltsledningarna för att öka rättstryggheten för båda parter, och där har fångombudsmannen visat sig kunna ge ett sådant stöd. Det behövs någon som aktivt kan arbeta för både interner, anstaltsledningar och Kriminalvården. I detta anförande instämde Lena Olsson (V). 0462699892622 GY01JuU10 N 2011-04-07 12:27:45 278128 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY0983/#anf57