<anforande>
<dok_hangar_id>2685919</dok_hangar_id>
<dok_id>GY0983</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2010/11:83 Onsdagen den 6 april</dok_titel>
<dok_rm>2010/11</dok_rm>
<dok_nummer>83</dok_nummer>
<dok_datum>2011-04-06 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ersättnings- och insolvensrättsliga frågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>713D8373-1D74-4838-9A30-14F6923E46B5</anforande_id>
<anforande_nummer>48</anforande_nummer>
<talare>PER LODENIUS (C) replik</talare>
<parti>C</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jan Lindholm svarade till viss del själv på sina frågor. Att ansvaret vid en reaktorolycka blir strikt och obegränsat innebär att det gäller utan förbehåll och samtliga tillgångar hos reaktorägaren. Då finns det ett krav på att det ska finnas säkerhet på minst 1,2 miljarder euro, men det kan finnas mer tillgångar än så. 
Precis som Jan Lindholm tar upp kommer nu det nya kravet att reaktorägaren ska vara förmånstagare för sakförsäkringen. Då kommer det att frigöras ännu större belopp för att ersätta skadorna i samhället. På det sättet finns det ingen begränsning eller inget tak för vad ersättningarna ska kunna bli. 
Återigen: Det här gäller för säkringarna, och det finns ett krav på finansiella säkerheter på minst 1,2 miljarder euro. Men det kan finnas bra mycket mer tillgångar att ta till i det här fallet. Det innebär att reaktorägaren, företaget som har kärnkraften, har väldigt stora krav på sig. I princip är det obegränsat, det finns inget tak för vilka krav som vi ska kunna ha på att de ska kunna ersätta vid en olycka.
</anforandetext>
<intressent_id>0363721826713</intressent_id>
<rel_dok_id>GY01CU16</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2011-04-07 12:27:45</systemdatum>
<systemnyckel>278119</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY0983/#anf48</protokoll_url_www>
</anforande>
