<anforande>
<dok_hangar_id>2685919</dok_hangar_id>
<dok_id>GY0983</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2010/11:83 Onsdagen den 6 april</dok_titel>
<dok_rm>2010/11</dok_rm>
<dok_nummer>83</dok_nummer>
<dok_datum>2011-04-06 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ersättnings- och insolvensrättsliga frågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>45D8AFFC-1748-48E7-819E-6842A5F90D65</anforande_id>
<anforande_nummer>41</anforande_nummer>
<talare>JAN ERTSBORN (FP)</talare>
<parti>FP</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag till riksdagsbeslut och avslag på samtliga reservationer i betänkande CU16.
Jag ska ta tillfället i akt och tala om ett par av de punkter som avhandlas i betänkandet och börjar med frågan om solidariskt skadeståndsansvar för barn. Det handlar här om unga upp till 18 års ålder.
Det finns skäl för att behålla det solidariska ansvaret. Det finns också skäl för att upphäva det. Frågan är absolut inte ny, utan den har funnits med under de två mandatperioder jag suttit i riksdagen. Det är framför allt från Barnombudsmannen som man driver frågan om att upphäva det solidariska skadeståndsansvaret.
Skälet för ett solidariskt skadeståndsansvar är att brottsoffer ska få sin ersättning, helst så snart som möjligt efter en dom.
Skälet för att upphäva det solidariska skadeståndsansvaret är naturligtvis att öka möjligheterna att återföra en ung brottsling eller skadevållare på rätt väg och se till att vederbörande gör rätt för sig och betalar för vad han eller hon ställt till med. Det blir betydligt svårare med ett solidariskt skadeståndsansvar.
Folkpartiet har för flera år sedan tagit ställning i brottsofferfrågan och sagt att vi när det gäller personskador och individuellt skadestånd för sveda och värk, lyte och men samt kränkning tycker att staten ska gå in och betala skadeståndet till brottsoffret så snart det finns en lagakraftvunnen dom. Sedan ska staten kräva ut skadestånd av den som vållat skadan.
Med ett sådant system skulle brottsoffren skyddas betydligt bättre än som är fallet i dag. Då skulle man också kunna öppna för möjligheten att speciellt för ungdomar lösa upp det solidariska betalningsansvaret. Om man kunde göra det skulle det - det är jag helt övertygad om - vara till nytta för en hel del ungdomar.
Några har här tidigare tagit upp frågan om trafikskadeersättning till barn när det gäller framtida inkomstförlust. Jag förstår inte riktigt att detta kan vara så upprörande som några talare här gjort gällande.
I socialförsäkringarna finns ju en inkomstbortfallsprincip som vi i det politiska Sverige i mycket hög grad är överens om. Att man inte individuellt skulle kunna pröva inkomstförluster även för barn förstår jag inte. Däremot förstår jag att det är förenat med mycket stora svårigheter om barn exempelvis i tre- till fyraårsåldern skadas. Skadas man uppåt tonåren och när man är närmare 18 år är det inte så svårt.
Under min tid som advokat har jag handlagt ett antal sådana ärenden som varit i Trafikskadenämnden där antaganden gjorts om framtida inkomstförluster. Jag har inte sett att det varit några speciella svårigheter i det avseendet utan tycker att det fungerar bra som det är just nu. Trafikskadenämnden hanterar sådana här ärenden på ett mycket bra sätt.
Slutligen ska jag säga några ord om insolvensrätten - en fråga som också finns med i betänkandet - dock utan att upprepa vad vi i dag på morgonen här talat om.
Redan 2002 när jag kom till riksdagen stod det i verksamhetsplanen för Justitiedepartementet att en översyn skulle göras av utsökningsbalken, av utmätningsförfarandet. Så stod det alltså 2002. Sedan gick år efter år utan att något hände. Men 2007 tillsattes Insolvensutredningen. Därmed hände i alla fall någonting på området. Samtidigt blev man hos Kronofogdemyndigheten lite otålig och började göra en hel del egna utredningar och lägga fram förslag - i många fall mycket bra förslag och även mycket bra rapporter.
Även om det går långsamt händer successivt saker och ting beträffande hela insolvensrätten. Förutom det vi i dag avhandlat beträffande skuldsaneringen kommer i en närtid förändrade regler om löneutmätning, något som jag tycker är mycket angeläget. Det kommer också förändrade regler om hur egendom ska försäljas i samband med utmätningar, och Regeringskansliet arbetar med Insolvensutredningens slutbetänkande, framför allt om företagsrekonstruktioner och ackord - frågor som också är angelägna.
Naturligtvis kan man ibland bli lite otålig. Men personligen har jag förståelse för att vi får ta frågorna stegvis, på det sätt som regeringen nu gör. Jag hoppas att vi så småningom får en helt modern insolvensrätt i likhet med vad många länder i Europa under de senaste tio åren har åstadkommit. Vi i Sverige är lite sena, men det finns all anledning att tro att vi kan komma i kapp och få moderna regler på området.
</anforandetext>
<intressent_id>09812885803</intressent_id>
<rel_dok_id>GY01CU16</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2011-04-07 12:27:45</systemdatum>
<systemnyckel>278112</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY0983/#anf41</protokoll_url_www>
</anforande>
