<anforande>
<dok_hangar_id>2685919</dok_hangar_id>
<dok_id>GY0983</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2010/11:83 Onsdagen den 6 april</dok_titel>
<dok_rm>2010/11</dok_rm>
<dok_nummer>83</dok_nummer>
<dok_datum>2011-04-06 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 15 §) Hälso- och sjukvårdsfrågor och tandvårdsfrågor (forts. SoU9)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>D47644EB-A485-4AB0-BEEB-79B5ABBE23B5</anforande_id>
<anforande_nummer>130</anforande_nummer>
<talare>MARIA ABRAHAMSSON (M)</talare>
<parti>M</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Det är ingen mänsklig rättighet att få barn, och egna barn är heller ingen förutsättning för ett lyckligt liv. Men samtidigt kan det inte vara statens uppgift att via lagstiftning lägga krokben för vuxna människor som inget hellre önskar än att få barn, särskilt inte en borgerlig regerings.
Surrogatmoderskap är inte reglerat i svensk lag, trots att den medicinska möjligheten att bli förälder med hjälp av en surrogatmoder har funnits i åtskilliga år. Däremot är det olagligt att "vanemässigt eller med vinstsyfte" assistera vid surrogatarrangemang.
Förbudet innebär att en kvinna som av medicinska skäl inte själv kan bära eller föda fram ett barn begår en olaglig handling om hon som sista möjlighet att ändå blir mor tackar ja till att låta sin syster eller bästa väninna hjälpa henne att föda barnet. Det spelar ingen roll om hjälpen sker frivilligt eller utan krav på ekonomisk kompensation.
Inte ens när det barnlösa paret själva står för både spermier och ägg är det tillåtet för sjukvårdspersonal inom offentlig vård eller på privat klinik att assistera vid surrogatarrangemang. Att det finns kvinnor som av ideella skäl eller mot rimlig kostnadsersättning vill hjälpa barnlösa par anses inte höra hit, och inte heller det faktum att det i Sverige redan finns barn som har kommit till tack vare surrogatarrangemang i andra länder.
Herr talman! En konsekvens av svensk lagstiftning är att svenska par tvingas anlita och betala surrogatmödrar utomlands. Det kan ibland innebära att fattiga kvinnor i utvecklingsländer utnyttjas även om arrangemanget formellt sett är frivilligt från deras sida. Jag medger att detta är ett etiskt dilemma som inte kan negligeras. Men detta etiska dilemma blir inte mindre av att vi förbjuder surrogatmoderskap i Sverige, snarare tvärtom, för om det tillåts här minskar de barnlösas behov att vända sig till utländska surrogatmödrar. Och framför allt är invändningen om exploatering inget skäl alls för att i Sverige förbjuda surrogatmoderskap, särskilt inte om parterna kommit överens och för vänskaps skull eller av idealistiska skäl vill göra detta åt varandra, och där den ekonomiska kompensationen är helt underordnad.
Möjliggörandet av surrogatmoderskap i Sverige skulle betyda oerhört mycket för ett antal barnlösa par och allmänt sett öka frihetsgraden i samhället. Lagstiftning behövs också för att säkra den legala statusen och skapa juridiskt trygga uppväxtförhållanden för de barn som har kommit till tack vare en surrogatmoder och redan lever här i landet.
Men en sådan reform kräver att vissa komplicerade frågor först reds ut. Vad händer till exempel om kvinnan som bär barnet ångrar sig och inte vill lämna det ifrån sig eller om det barnlösa paret går skilda vägar innan barnet föds? I vilken utsträckning bör det vara tillåtet att ekonomiskt ersätta kvinnan som bär barnet? Och hur mår barnet som föds egentligen? Hur fungerar det jämfört med andra barn?
Inte minst av hänsyn till barnen bör regeringen tillsätta en utredning med uppgift att föreslå en lagreglering som gör surrogatmoderskap tillåtet även i Sverige.
Herr talman! Jag konstaterar att socialutskottet avstyrker min och partikollegan Olof Lavessons motion. Och visst, som jag och många med mig här inne redan har varit tydliga med, väcker surrogatmoderskap flera komplicerade och politiskt laddade frågor. Ja, frågan om surrogatmoderskap är så känslig att det finns människor till och med i regeringen som drabbas av beröringsskräck så fort de kommer i närheten av den. Eller som socialministern gjorde klart för mig vid en frågestund i höstas i november: "Regeringen har för närvarande inga planer på att vidta några mått och steg på detta område."
Jag tycker att det var lite oförsiktigt sagt, särskilt som det inte är sista gången som detta spörsmål kommer att tas upp här i kammaren. Ni kan lita på mig! Det kommer förresten upp här i Riksdagshuset redan den 11 maj, när Barbro Westerholm och jag har bjudit in riksdagsledamöter, experter, organisationer och en hel del andra till ett kunskapsseminarium om surrogatmoderskap. För det fall någon undrar om socialminister Göran Hägglund har fått en inbjudan kan jag lova er: Ja, det har gått i väg en i dag.
I detta anförande instämde Barbro Westerholm (FP).
</anforandetext>
<intressent_id>0695090885212</intressent_id>
<rel_dok_id>GY01SoU9</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2011-04-07 12:27:45</systemdatum>
<systemnyckel>278201</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY0983/#anf130</protokoll_url_www>
</anforande>
