2685919 GY0983 Riksdagens snabbprotokoll 2010/11:83 Onsdagen den 6 april 2010/11 83 2011-04-06 00:00:00 (forts. från 15 §) Hälso- och sjukvårdsfrågor och tandvårdsfrågor (forts. SoU9) föredragning av utskottsärende med eventuell debatt EF42C5D3-EEE3-48C8-A646-F9B47F06F2E7 115 ANDERS W JONSSON (C) C Fru talman! Ett av problemen i svensk hälso- och sjukvård är att tillgången varierar mellan fattig och rik, mellan akademiker och arbetslös och mellan den som är född i Irak och den som är född i Idre. Bilden av Sverige som ett land där vi lever i jämlikhet bleknar. I en OECD-jämförelse från 2006 var Sverige ett av de länder i den rika världen som hade minst jämlik vård, mätt i hur läkarbesöken fördelades mellan hög- och låginkomsttagare. År 2006, när Socialdemokraterna hade ansvaret, hade en kvarts miljon valt att teckna en privat sjukvårdsförsäkring. Då är det lite märkligt, fru talman, att från talarstolen höra Socialdemokraternas företrädare utmåla detta som ett helt nytt problem som verkar ha kommit mellan 2006 och 2010 och dessutom helt låta bli att göra en analys av vad det kan bero på. Den ojämlika fördelningen av hälso- och sjukvård har flera orsaker. Den fråga man måste ställa sig är dock hur det kommer sig att Sverige även i en internationell jämförelse skiljer sig från de flesta andra OECD-länder. Den bristande tillgängligheten och de långa köerna till sjukvården är en av de viktigaste bidragande orsakerna. För att öka jämlikheten i svensk sjukvård är en köfri sjukvård därför det kanske allra viktigaste. Oavsett om det handlar om brödköer i Leningrad eller sjukvårdsköer i Sverige gynnas den som har kontakter eller kontanter. Alliansen har sedan 2006 gjort flera viktiga reformer som leder mot en mer jämlik vård. Vårdvalet, LOV, är den viktigaste. Den har stärkt kvaliteten och ökat tillgängligheten inte minst i primärvården. Den nationella patientenkäten som nyligen kom visar att patienterna är mer nöjda med primärvården 2010 än tidigare. Det har i hög grad gjorts möjligt på grund av ökad konkurrens och ökad patientmakt. I dag har hela 32 procent i landet valt en privat vårdgivare. I flera landsting är de privata vårdgivarna nu ett förstahandsval. Vi ser fler och fler landsting som prövar sig fram även när det gäller vårdval för specialister, som blir nästa område där patientmakten kommer att stärkas. Det är förstås en utveckling som drivs av medborgarnas vilja att själva kunna bestämma. Det är en utveckling som vi i Centerpartiet ser som central på alla livets områden. Antalet vårdmottagningar inom primärvården har sedan införandet av vårdvalet ökat med 233 stycken. Vårdvalet har inneburit att ytterligare omkring en halv miljon människor under det senaste året har fått en andra vårdmottagning inom fem minuters bilavstånd från bostaden. Den reella valfriheten har alltså ökat för i stort sett alla invånare. Även för många invånare som har längre restider har det skett en positiv förändring. I flera landsting framförs nu att vårdmottagningarna har utökat sina öppettider, att tillgängligheten för patienterna har förbättrats och att vårdgivarna tycks ha blivit bättre på att tillgodose patienternas behov. Det har gett nya möjligheter att bedriva primärvård i glesbygd och har öppnat för entreprenörskap och småföretagande. Inte minst har vårdvalet ökat tillgängligheten, vilket ökar jämlikheten i den svenska sjukvården. Herr talman! I betänkandet behandlas en fråga som är mycket viktig för en liten grupp människor. Det handlar om rätten till insemination för ensamstående kvinnor. I dag har lesbiska par en självklar rättighet att bli gravida genom insemination. En ensamstående kvinna har sedan tidigt 1900-tal haft rätt att adoptera ett barn. Däremot har fortfarande inte en ensamstående kvinna rätt att bli gravid genom insemination. Hon tvingas åka utomlands för sin insemination. Det är kanske inte något större problem för henne, men konsekvensen blir desto större för barnet. I Sverige finns, baserat på FN:s barnkonvention, rätten för ett barn som tillkommit genom insemination att få veta sitt biologiska ursprung. De barn som blir till genom insemination i ett annat land får inte den rätten. Centerpartiet anser det självklart att lagen måste ändras så att även ensamstående kvinnor ska ha rätt till insemination. Men vi väljer att inte rösta för oppositionens reservation eftersom vi vet att det inom Regeringskansliet pågår ett arbete med att inhämta kunskaper och erfarenheter av insemination för ensamstående. Vi utgår från att regeringen återkommer till riksdagen i frågan. Den absolut största förändringen inom svensk sjukvård är införandet av lagen om valfrihetssystem, LOV, och Vårdval Sverige. Det är den lagstiftningen som är grunden för den positiva utveckling som vi ser i svensk äldreomsorg och framför allt inom primärvården. Den ger makten till brukaren, till patienten, och öppnar för kvalitetskonkurrens och entreprenörer. Här ligger också den stora skillnaden mellan Alliansen och framför allt Socialdemokraterna. Medan vi ser utvecklingen som något positivt skriver Socialdemokraterna i sin reservation så här: "Enligt vår mening har lagen (2008:962) om valfrihetssystem, förkortad LOV, stora och avgörande brister. Det är medborgarna som ska ha rätt att välja vårdgivare, inte vårdföretagen som ska få välja patienter." Socialdemokraterna säger sig vilja ha patientens valfrihet men inte etableringsfriheten. Socialminister Göran Hägglund har sagt att det är lika begåvat som att säga: Jag vill gärna ha en ny Volvo, men hjulen behöver jag nog inte. Samtliga landsting som Socialdemokraterna styr deklarerade när LOV och Vårdval Sverige presenterades att man var motståndare till det nya. Den ideologiska skillnaden blir glasklar. Socialdemokraterna vill tillbaka till hur primärvården fungerade för tio år sedan. Centerpartiet vill fortsätta att ge makten till patienten och bejaka entreprenörskapet inom vård och omsorg. När vi talar om kvalitet och patientperspektiv halkar Socialdemokraterna tillbaka till ett utförarperspektiv där landstingens makt blir det centrala. Herr talman! Miljöpartiet skriver i sin reservation att privatiseringen av sjukvården i Sverige är oroande. Men vilken privatisering är det Miljöpartiet är orolig för? 30 procent av landets primärvård bedrivs i dag privat för att patienter valt en privat utförare. Är det den privatiseringen som MP är orolig för, eller är det när landstingen öppnar för patienter som stått länge i kö för sin höftoperation att söka ett privat alternativ? Den privat finansierade vården, det vill säga den vård där patienten betalar allt ur egen plånbok, är en marginell företeelse i Sverige och utgör mindre än 1 procent av den totala vården. Är det detta spöke som man är rädd för inom Miljöpartiet? Vänsterpartiets reservation i socialutskottets betänkande är också talande. I reservationens första stycke tar Vänsterpartiet upp vad man ser som det absolut största problemet i svensk sjukvård. Det är inte de mest sjuka äldre, inte heller bristerna i psykiatrin. Det är inte patientsäkerheten och definitivt inte bristerna i tillgänglighet. Det första och därmed största problem som Vänsterpartiet ser i hela den svenska hälso- och sjukvården är att det finns enheter som går med vinst. Jag tycker att det är ett klargörande besked och har stor respekt för att Vänsterpartiet är konsekvent i sin politik. Privata företag är av ondo, framför allt de företag som producerar vård och omsorg och dessutom går med vinst. I Vänsterpartiets värld ser man på något vis Sverige som ett eldorado av privatiseringar inom sjukvården. Om man orkat höja blicken över den svenska nationsgränsen hade man sett att Sverige och Finland är undantagen, som är unika i det att merparten av den öppna hälso- och sjukvården produceras i offentlig regi. I alla andra länder har man en i stort sett helt privat producerad öppen hälso- och sjukvård, men med offentlig finansiering. De andra länderna har heller inga köer. Sverigedemokraternas enda reservation är mycket talande för partiets politik - eller avsaknad av politik. Det betänkande som vi i dag debatterar berör hela den svenska hälso- och sjukvården, från distriktssköterskans mottagning till neurokirurgin, från patientsäkerhet till synen på vinster i vården. Det är ett av politikens absolut viktigaste områden, som handlar om liv och död och omsätter hundratals miljoner kronor. Inom hela hälso- och sjukvårdspolitiken har Sverigedemokraterna en enda fråga som de driver: De säger nej till manlig omskärelse. Sverigedemokraternas ställningstagande baseras på den islamofobi som partiet tagit till sig. De tror att endast muslimer omskär sina gossebarn. Sverigedemokraterna bortser från att majoriteten av jordens manliga befolkning är omskuren. I USA omskärs de flesta gossebarn vid födseln. Manlig omskärelse rekommenderas också av WHO ur smittspridningssynpunkt. När sedan Sverigedemokraterna likställer manlig omskärelse med kvinnlig könsstympning visar de på ett flagrant sätt sin stora okunskap på området. Att Sverigedemokraterna tar strid för att förbjuda manlig omskärelse är också klargörande ur ett ideologiskt perspektiv. En enda gång i modern europeisk historia har manlig omskärelse förbjudits. Det var i Tyskland på 30-talet genom de så kallade Nürnberglagarna. Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga motioner. 0229760896014 GY01SoU9 N 2011-04-07 12:27:45 278186 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY0983/#anf115