<anforande>
<dok_hangar_id>2684617</dok_hangar_id>
<dok_id>GY0980</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2010/11:80 Torsdagen den 31 mars</dok_titel>
<dok_rm>2010/11</dok_rm>
<dok_nummer>80</dok_nummer>
<dok_datum>2011-03-31 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Studiestöd</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>42971FF6-0E53-4AC5-87A6-92DCC6046BA6</anforande_id>
<anforande_nummer>2</anforande_nummer>
<talare>JABAR AMIN (MP)</talare>
<parti>MP</parti>
<anforandetext>
Herr talman! En av de viktigaste åtgärderna för att garantera en öppen och tillgänglig högskola är att möjliggöra för alla att studera, oavsett bakgrund. Jämfört med många länder är Sverige ett av de mest förmånliga länderna att studera i. Det ska vi vara stolta över. Trots det går det inte att leva på studiemedel, och svenska studenter är rejält skuldsatta när de tar ut sin examen.
Arbete vid sidan av heltidsstudier måste vara en extrasyssla och inte ett måste för en skälig levnadsstandard, anser vi. Det borde vara regeringens och riksdagens vilja att låta dem som väljer att studera vidare på högskolan lägga all sin energi på studier och därigenom öka kunskapsnivåerna i den högre utbildningen. Eftersom studiestödet inte räcker till får vi en situation där studenter tvingas balansera arbete och studier. Resultatet blir självklart ett mindre fokus på studierna och en mindre chans att nå upp till sin potential som student.
Det finns en önskan från politiskt håll att genomströmningen på högskolan ska öka. Det betyder färre avbrott och att studenterna ska klara av sina studier i högre takt. Om det ska vara ett politiskt mål är det också i det perspektivet viktigt att skapa en struktur som möjliggör att allt fokus läggs på studierna. Studiestödet är en viktig del i en sådan struktur, men inte allt. Detta blir ännu viktigare när det gäller de studenter som är föräldrar. Skillnaderna mellan barn är fortfarande stora i Sverige, och de ökar med Alliansens politik. En del barn föds i familjer med knappa resurser där ensamstående föräldrar får vrida och vända på slantarna för att få tillvaron att gå ihop. Andra barn föds i familjer där resurser, kontakter, språksäkerhet och rika valmöjligheter är en självklarhet. På så sätt kommer vissa barn att ha ett försprång. Därför är det viktigt med en solidarisk politik som stöder även de barn som föds till sämre villkor.
Miljöpartiet vill se en politik där det är möjligt att vara förälder och student samtidigt. 
Vi vill se en mer jämn fördelning av bidrag och lån i studiemedlet. Det innebär att när studiemedlet utökas borde det vara bidragsdelen som går upp.
Herr talman! Samhällets skyddsnät ska inte ha större hål för studenter än för andra. Möjligheten till sjukförsäkring är i dag olika för studenter som tidigare har arbetat och studenter som inte har gjort det. Dessutom är det olika för studenter som försörjer sig med studiemedel och studenter som försörjer sig på annat sätt. Karenstiden är 30 dagar, vilket är orimligt långt. Det gör det mycket kostsamt för en student att vara sjuk. Miljöpartiet vill knyta den sjukpenningsgrundande inkomsten till studierna i stället för till studiemedlet. Karenstiden måste minska, anser vi.
Regelverken för studiemedel och tillgången till högre utbildning måste underlätta för människor att utnyttja sin potential. Dagens situation där människor som har kapacitet att studera deltid tvingas in i heltidssjukskrivning är orimlig. I stället kan deltidsstudier vara ett utmärkt sätt att komma tillbaka till studier efter en tids heltidssjukskrivning. Studiesociala kommittén har föreslagit att studiemedel under sjukdom ska kunna lämnas vid halv sjukskrivning. Miljöpartiet tycker att det är ett mycket bra förslag.
Det fanns tidigare något som kallades studerandevillkoret i arbetslöshetskassan. Det var på inga sätt ett heltäckande trygghetssystem för studenter. Men situationen blev ännu sämre när det togs bort utan att ersättas med ett bättre alternativ. Rätten till och behovet av trygghet är lika för studenter som för arbetstagare. Därför borde också möjligheterna till trygghet vara lika stora. Miljöpartiets förslag om arbetslivstrygghet ger studenter och arbetstagare samma rätt till trygghet. Med 
en
 dörr in och 
en
 myndighet slipper den enskilda studenten bollas mellan olika system. I väntan på en sådan omställning behövs ett fullgott alternativ som garanterar trygghet för den student som under sin studietid har perioder av arbetslöshet, exempelvis under sommaren eller innan man får sin första anställning. Det förvånar mig att regeringen inte ser det behovet.
Genom att inte öka förutsättningarna för studenter att fokusera på sina studier, uppnå skälig levnadsstandard och garantera en rimlig trygghet vid exempelvis sjukdom riskerar regeringen att skapa en högskola som blir tillgänglig för färre än annars, det vill säga en högskola mer för de bättre bemedlade än för andra. Det Sverige behöver är att högskolor och universitet ska bredda sin rekrytering, inte smalna av den.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till Miljöpartiets reservation 2.
</anforandetext>
<intressent_id>0849219210615</intressent_id>
<rel_dok_id>GY01UbU10</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2011-03-31 19:33:16</systemdatum>
<systemnyckel>277801</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GY0980/#anf2</protokoll_url_www>
</anforande>
